Seychellerna – Rätt nära vad Gud menade med Edens lustgård

Seychellerna – Rätt nära vad Gud menade med Edens lustgård

De finns, men är inte många; Paradisen. Vi behöver dem, för att påminnas om vad vi måste rädda.

Seychellerna är nog rätt nära vad Gud skulle menat med Edens lustgård; naturens paradis där du kan gå barfota genom djungeln. Jo, du kan faktiskt det, eftersom inget som här kryper, flyger, går eller klättrar är farligt och nästan inget krälar. Så det finns ingen orm i paradiset. Desto fler är de visa sköldpaddor som tuggar blad, förundras över din närvaro och kan ha hundra års visdom bakom skalet. Kanske förundras de över att vi inte längre säker göra soppa av dem.

Små kvicka ödlor ersätter behovet av myggstift, liksom stora, helt ofarliga spindlar som lojt väntar i sina nät. Det finns fåniga listor över världens tio vackraste stränder. Seychellerna skulle lätt ta alla tio platserna. Och de tjugo nästkommande. Fast ingen orkar räkna alla stränder på de 115 öarna; världens kanske fagraste skärgård. De finns överallt t o m på huvudön Mahé, där flest människor bor, utan att trängsel alls finns.

Detta är landet där det regnar blommor i laber bris, från blomsterträd av gula, röda, rosa, vita och blå kronblad, ofta invävda i varandra. Under vattnet spelar fiskarna gärna upp ett färgsymfoniskt crescendo, bara med hjälp av en bit bröd. Men havssköldpaddan vill inte vara med, utan ger sig majestätiskt av i svävande simstil.

Vita är stränderna. Eftersom öarna i de flesta fall varken är korallöar eller vulkaniska finns här runda jätteblock av granit, mjukt formade av vågorna i brunt, rött och grått. Som om en jätte spelat boule på stranden.

Havet visar allt från indigo till havsgrön akvamarin och fåglarna kan ståta med praktdräkt utan att synas ha fiender. De häftiga tropiska skurarna får diamanter att studsa och grönt, att senare under slösande sol, bli grönare. Här behöver du inte längre följa tidens gång, möjligen månfasernas och tidvattnets.

Helande inre harmoni att finna, för den som gör sig mottaglig. Annars ska man nog inte åka hit.. Mycket romantiskt. Men sen….
Talar man med de utlänningar som jobbar här så brukar de bli här några år. Men det stilla livet brukar bli för mycket för folk i karriären. Och massageflickan på det avlägsna Desroches, som har en resort, en landningsbana som går tvärsöver ön och bara omges av palmer, stränder och en cykelväg, längtar hem till Bali. Vad är ett paradis utan människor, i längden? Fråga Robinson Crusoe.

Ja, det finns resorts som vill satsa på fler aktiviteter av typ vattensporter. Öarna är ideala för spa-verksamheter, för stilla cykelfärder och dyk- och snorkling. Allt annat verkar störande. De turister som vill ha det bör nog bege sig annorstädes. Spelade Adam och Eva golf eller åkte vattenskidor i paradiset kanske?

Öarnas namn skvallrar mer om stillhet; Silhouette, Praslin , Anonyme, Frégate eller den avlägsna Aldabra, världens största atoll så avlägsen att det tar dagar att komma dit.

Stillheten har också ett pris. Måste man importera tomater i små propellerplan med 40 minuters flygväg så blir det dyrt. Alldeles förutom skatterna; 200% på vin, 250% på tobak, bara för att ta några exempel. Kanske har det dock bidragit till att utrota fattigdomen.

Omfattande lagstiftning skyddar naturen, med nationalparker och exploateringsförbud. Nu kommer alltmer internationellt kapital. Det finns öar med resorts på bara fem villor. På Banyan Tree Resort kostar en villa 10 000 SEK, inte att köpa utan per natt. Presidentsviten på Lemuria Resort är på 1200 kvadratmeter och kostar ännu en nolla mer, per natt. Det finns en familj som hyr den tre veckor om året. Inte för inte har Seychellerna faktiskt fått sitt namn efter en fransk finansminister!

Men det finns också trestjärniga alternativ, som väl motsvarar kraven på fyra stjärnor, annorstädes och har budgetformer av all den lyx du kan längta efter. En del väljer detta för en vecka och någon natt i överdåd för att fira något speciellt.

Tidigare sattes likhetstecken mellan välbärgade och hänsynsfulla turister. Seychellerna vill inte ha massturism. Men kanske är dagens oerhört välbärgade turist inte alltid den ideale naturdyrkaren ( om allt förut gått att ändra med pengar varför inte också skapelsen). Ayurvedamassage kan tillföra något, golfbanor och rikemanshus på artificiella öar är mer tveksamt.

Tonfisk och Red Snapper i storformat ses ofta på borden. Inspirerat av kreole och fransk matlagning med de bästa råvaror ur rika fiskevatten är måltiderna på Seychellerna ren njutning. Havsfiske efter alla de stora sportfiskarna har här alla chanser att bli framgångsrikt. De lotsande flygfiskarna och många sjöfåglarna skvallrar om rika hav. En lunch av färsk, rikt kryddad stor red snapper och två öl på Mahés bästa restaurang kostade ungefär 120 kronor, inte billigt, men inte heller dyrt.

Vallée de Mai, är en nationalpark med öns alla palmer och träd, men främst för den fridlysta coco de mer. Denna dubbelkokosnöt som liknar det kvinnliga skötet växer bara på artens kvinnliga palmer. De manliga träden av arten bidrar till myten, med sina jättepenisar. Nöten väger 15-20 kilo, upp till 30 och innehåller en liten mängd god, söt syltaktig massa. Men få öppnas idag. En nöt, som kan köpas med certifikat, kan kosta 1500SEK. Köp dem inte illegalt, förutom att beslagtas i tullen kan du få fängelse. Det finns runt 7000 coco de merträd, de enda i världen. Du kan själv gå runt längs väl utmärkta stigar och förundras över ljuset, källsprången av friskt vatten som är källan till Praslins kranvatten. Lyssna till suset, likt rasslet av ett stilla regn, när palmkronorna vaggas i vinden.

Dania Morel är turistchef på La Digue, som har stränder på världens ”strand tio i topplista”. Här cyklar man eller låter sig dras i oxkärra. Vänlig och avspänd atmosfär med västindisk stämning hos folk, bland hus och färgsättning. Som överallt talar alla engelska, kreol och franska. Turism är främsta inkomstkällan, lite fiske, lite jordbruk. Danias dotter Sabine Payet är 7 år och vill bli sjuksköterska. Sabine har en barnflicka när mamma är på jobb, men daghem finns också.

Själv är Dania ett av 13 barn, skild och nu ensamstående mor, liksom många på öarna.

– Vi håller inte längre fast i dåliga äktenskap, stannar hemma. Kvinnorna är Seychellernas vinnare i utvecklingen. Vi kan äga land, vi skaffar utbildning, vi får alltfler bra jobb i samhället och vi behöver verkligen fler med utbildning och har en regering som inser det. Men vi är ofta starkare än männen. En nackdel är att utbildning efter 16 år enbart sker på huvudön Mahé och därefter stannar många eller åker utomlands.

Ron Gerlach har bott 37 år på Silhouette. Han är biolog och hans livsverk The Nature Protection Trust of Seychelles. De ursprungliga landsköldpaddorna troddes länge utdöda. Men så återfanns en individ, en överlevare i en hotellträdgård. De har ett buckligare skal än andra sköldpaddor. Med hjälp av denne överlevare och den relativt liknande rasen på den avlägsna atollen Aldebra söker man nu renodla fram originalet åter till liv. Det hjälper att allt går så långsamt i sköldpaddsvärlden – de kan bli 200 år gamla, så en överlevare räckte. De första har nu släppts i frihet på Silhouette, där Ron föder upp dem från ägg. Sköldpaddor kan flyta 2 månader till sjöss och sova halvtimmesvis under vatten. En av farmens äldre sköldpaddor grävde ned sig i en kompost och ingen kunde upptäcka några tecken på liv. Efter tre månader kom han fram igen, efter en liten middagslur och var hungrig på blad.

Ron, vars son är biologiprofessor vid Cambridge, uttrycker sig diplomatiskt om den nya resort som byggts på ön med över 200 villor. Han kräver att strandvillornas belysning bländas av, eftersom havssköldpaddor lägger ägg på resortens stränder och kan lockas vilse. Han ser också faran av mindre livsutrymme för landsköldpaddorna, men säkert också mer medel att rädda dem. Andra varor är förslitning av naturen, blekning av korallreven till följd av varmare klimat. Inget paradis utan människor, men hur många innan paradiset upphör för andra arter?

Seychellerna har knappt 80 000 invånare och världens minsta huvudstad, Victoria på Mahé. Seychellerna uppträder först på arabiska kartor 851. Ett brittiskt skepp passerar 1609 och finner öarna obebodda. Pirater har sin bas här 1690-1720. Öarna är brittiska i 160 år och fransk koloni i 45 år. Eget land i brittiska samväldet blir öarna 1976 och 1978 blir ön socialistrepublik. 1993 återgår man till flerpartisystem, men det första valet vinns demokratiskt av den förre ”diktatorn.”. Flera öar har inrikesflyg, annars båtförbindelser. Stora avstånd mellan ögrupperna, men många öar i grupperna. Nära 1 timmes flygtid in till Afrikas fastland, nära 10 timmar till Paris. Hyfsat vägnät, smala vägar, asfalterat. Ingen direkt fattigdom. Vänstertrafik. Befolkningen är en mångnationell mix med dominerande kreolinslag, lite indiskt, lite kinesiskt och inflyttade från Mauritius, Afrika, Sydafrika, Europa. I princip alla talar engelska, kreolska och franska. Väl fungerande infrastruktur, men lugnt tempo, utan siesta.

De flesta passar på att se fler öar. Men huvudön Mahé är inte bara huvudort, utan en av de absolut vackraste med många, fina orörda stränder., som Beau Vallon Bay, där Coral Strand Hotel är ett av de mer prisvärda, direkt på stranden. Coco de Mer Hotel på Praslin är snäppet bättre och prisvärt 3+. Labriz Silhouette på ön med samma namn är helt nytt, topp furstjärnigt med pooler och spa utöver de vanliga, ännu ensamt på sin ö-en av de vackraste. Banyan Tree Resort är högsta klass i kolonial stil, vänligt och fullödigt i sina detaljer, sin strand och pooler, perfekt för smekmånad (gör den kort p g a priset). Egen ö? Desroches 40 minuters flygväg från allt har Desroches Island Resort där en cykel och massage är enda aktiviteter förutom underbar mat och palmströdda stränder där du kan glömma baddräkten. Lemuria Resort på Praslin är ”top of the line”, liknar afrikanska safariresorts till stilen, egen golfbana, lummigt grönt, två egna stränder, allt och priset därtill, med lätt snobbton.