St Petersburg – Det gamla är det nya

St Petersburg – Det gamla är det nya

Diamantslipade kristallkronor, föränderligt och förföriskt glittrande. Det är St Petersburgs själ, en av Europas allra vackraste städer.

Människor kommer och går. Alla åldrar, alla klädstilar. Prästerna i sina gyllene kläder. Rökelsekar som svänger. Änglatoner från körens balkong, högt under valvens många bågar. Människor korsar sig, knäböjer. Var och en mot sitt speciella helgon, sin ikon, sin alkov. Vaxljusens mängd. Rökelsens doft. Vad funderar de över? Världsliga eller andliga ting?

Isakskatedralen, invigd 1858, är en av världens största kyrkobyggnader. 300 000 ton tung, stöttad av tusentals ekpålar, som sakta vittrar…Röda granitkolonner, på vardera 114 ton fraktades på specialkonstruerade fartyg från Finland. Väggarna är smyckade av 14 olika sorters marmor och 43 typer av halvädelstenar och mineraler. Mest markant är det kring ikonostasen med kolonner av lapis lazuli och malakit. Den grönskimrande halvädelstenen malakit är synlig överallt – tillsammans 16 000 kilo gick åt. Bladguld är normalt 0,0001 mm tjockt. Till Isakskatedralen gick det ändå åt 300 kilo, oräknat de 100 kilo guld som täcker yttertaket.

I en sliten grön kappa sitter hon på knä hela dagen på en av Nevskij Prospekts broar. Fukten immar igen alla slitna trådbussar som vore fönstren av glimmer. Isflaken knuffas under hennes bro. Solen söker bryta igenom alla isrökar och frysa ned temperaturen till 10 minus. Men det känns kallare när träsket allt vilar på andas ut höstflodernmas eviga fukt. Det är ännu början av december och vintern har knappt börjat. Kvinnan halvligger tigande, tiggande, om än rakryggad även dagen efter. Temperaturen har sjunkit till minus 15. En liter mjölk kostar 5.40 kronor. Osten står i 60 kronor kilot. Vinterpalatset är egentligen ett av de fem sammanbyggda palats som bildar Eremitaget. Katarina den stora förvärvade under ett decennium 2500 målningar, 10 000 gravyrer, 10 000 teckningar. En god grund för ett museum som idag omfattar uställningar i 400 rum längs 20 kilometer gångväg för den som vill se allt. Här finns 23 Rembrandt. Här finns Rafael, Da Vinci, flera rum Picasso som konstnären skänkt vännen Stalin. Bra ersättning för de ungefär 30% av samlingarna som Stalin sålde…

Vad mer än lacken håller ihop stadens trådbussar. Överallt tränger den bruna rosten igenom. För trafiken längs de breda gatorna gäller gasa- bromsa. Som en kanonkula och så ner till 10 km/tim, den fart med vilken du maximalt kan passera spårvagnsspår i många korsningar. Gatorna sjunker i det mjuka underlaget. Spåren är uppbyggda, förstärkta, högt, mycket högt. Duns, duns, duns, duns. Tittar du närmare kan du se att de dessutom är avbrutna. Stora öppna skarvar som spårvagnarna hoppar över. Såsmåningom når de de oändliga föroterna. Murar av grå 14 våningshus. Utslängda på platta sankmarker. T o m kraftledningarna hukar i deras skugga, så tätt de vågar intill folks balkonger. Snöstormarna måste ha fritt fram här. De tappra spårvagnarna fortsätter ännu längre ut. Så här måste det sett ut när Petersburg grundades. Kanaler med hög, tjock vass, sumpiga, krokiga diken och gölar täckta av vide och krypbjörk.

Peterhof skulle bli Peters Versaille. Fast större. Sommarpalatsen. Enbart Stora Kaskaden består av 37 förgyllda bronsskulpturer, 64 fontäner och 142 vattenstrålar som kastar sig ned från Palatset och faktisk är segelbar ut i Finska Viken. 150 skepp lär en gång ha samlats inne i fontänen..

Fontänen Pyramiden har mer än 500 vattenpelare som formar en obelisk som hyllar den ryska segern över Sverige. Här finns en lång rad skämtfontäner, bord och stolar som, blöter ned alltför närgångna, schackbrädestrappa, lejon-, drak- och tritonfontäner. Kejsarinnan Elisabet föredrog Tsarskoje Selo, det ofantliga palats där det försvunna Bärnstensrummet nu renoveras efter originalskisserna. Den blå och vita fasaden är 300 meter. Blå salongen har blomstermotiv målade på siden. Agatrummen, en del av det kejserliga badhuset, som interiört är klädda med halvädelstenar från Uralbergen, förutom agat även malakit och jaspis. Här finns lusthus som Knarrande Paviljongen, valvbron Det Stora Hugskottet, Den Kinesiska byn, Turkiska badet med sin rosa kupol och minaret.

Ryska museet f d Michajlovskijpalatset har världens största samling rysk konst, bl a vandrarmålarna med Ilja Repin som främsta namn. Pråmdragare vid Volga är ett typexempel med sin anklagelse mot tvångsarbete, de förtryckta offren i stram värdighet.. Här finns ryska avantgardister, Kandinsky såväl som Marc Chagall (jo han var ryss), folkkonst ikoner, ja här finns närmare 500 000 verk.

Biffiga parkeringspoliser hindrar bilarna att parkera längs den breda Nevskij Prospekt. Ett stort antal största modellen BMW och Merchedes med tonade rutor finns dock redan parkerade utan att någon tycks vilja ingripa. De kör upp på trottoarerna. Här är det showoff och macho. Framåt kvällen börjar bilarna krocka på de tomma fyrfiliga boulevarderna. Störst ego kör först. Problemet är att det har de alla. Övermod i BMW mot hävdelsebegär i Lada. Pang.

Mariinskijteatern är flaggskeppet i St Petersburgs kulturella krona. Här uppförs t ex Sleeping Beauty/Törnrosa i kostymer och dekor från 1910-talet, då Petersburg var centrum för den mest fulländade balett världen skådat. Kostym-och scenskisser smugglades till USA efter revolutionen och nu är de återuppförda, rekonstruerade i prakt, glädje och stolthet.

Ryssland har just sänkt sina skatter i ett försök att få in något alls. Åtgärden tycks ha stort stöd. Förr kunde medborgarna beskattas så högt som 27%. Knappt någon betalade. Med en skatt på blott 13% för alla hoppas nu president Putin att betalningsmoralen ska bli bättre.
Jusupovs palats förvärvades på 1830-talet av Jusupovfamiljen. Förutom att Rasputin mördades i dess källare finns här en rad extraordinära privatrum, även ,med Petersburgs mått mätt. Det orientaliska fantasirummet med fontän och öppen spis i onyx som skiftade färger när den blev varm. En praktfullt gyllene miniteater för 200 åskådare invigd 1899 för små intima föreställningar. eller det romantiska silverrummet med påfåglar som verkligen är byggt i just silver.

Middag på georgisk restaurang. Hovmästaren visar till bordet. servitrisen i troskantskort kjol dukar förstrött bordet intill. Hon ser oss. Det går en kvart. Hon ser frågande på oss och undrar om vi ska betala. Nej, vi vill ha en meny. Ah, ni kom nu. Aha. Jaha. Jaså. Hon fortsätter obehindrat vika servetter ytterligare fem minuter. Men plötsligt kommer hon vänligt leende med menyer feta som romaner. Hon har blocket i högsta hugg och frågar om vi vi vill beställa genast. På ryska. När rätterna väl kommer körs de in på en liten vagn. Fem varmrätter. Två servitriser serverar. Och kör ut vagnen, med en varmrätt kvar. Min. Kollegan får vifta länge, peka och förklara. Oja. Visst ja. Georgisk kyckling i gräddsås, vin som smakar russinkaka, djuprött och bloddyrt, mineralvatten som smakar kritdamm. Förrätten är en ostpannkaka som smälter i munnen och vi bara vill ha mer av.

Tunnelbanan är en sevärdhet i sig. I synnerhet sen kväll när folkmängden minskat. Flera stationer har utsökta marmorutsmyckningar med revolutionsmotiv. Här finns långa gångar som i Londons tunnelbana. Vita väggar. Inte ett klotter, inte en fimp. Några berusade åker mot förorterna, ungefär lika hotfulla som vore det lokalbussen i Flen.

Vid midnatt en lördag ligger Nevskij Prospekt som en öde slätt, mitt i femmiljonersstadens mitt. Det är då vi möter dem, Två berusade flickor med två ridhästar. Frågar om vi vill rida. Njet. De snäser att vi i alla fall kan bidra med några rubel till hö. I nästa gathörn står två hästar till. Dags att gå hem månne?

Sevärt

Petrogradskaja- med Romanovtsarernas gravkyrka OCH dess många borgarpalats i jugend

Eremitaget

Ryska museet

Uppståndelsekyrkan

Isakskatedralen

Ett besök på Mariinskijteatern

stadens broar, parker

Sommarpalatsen

ShoppinggallerianGosiny Dvor (1 km lång) o varuhuset Passage

Att se staden sommartid tar minst en vecka. Minst.