Observera: Viborg ligger i Ryssland, och Utrikesdepartementet (UD) avråder sedan mars 2022 från alla resor till Ryssland. Finlands gränsövergångar mot Ryssland är dessutom stängda tills vidare. Reportaget skrevs omkring 2010 och beskriver staden som den var då. Läs UD:s reseinformation före en resa. (Uppdaterat november 2026.)
En av Sveriges en gång viktigaste städer faller långsamt i bitar. Medan fästningen rustas för turisterna är fattigdomen utbredd i Viborg.
Tegelstenarna vittrar, kullerstenarna på Salutorget är rena hinderbanan och rappningen faller. Välståndet spirar inte om Viborg, en stad som var svensk i 417 år och då landets näst viktigaste fästning efter Stockholm.
Fästningen, som har rustats, ligger vackert längst in i Viborgska viken på en egen ö mitt i staden, en effektiv spärr för hamnen. Det märks att staden varit en viktig knutpunkt för handel, inte minst sedan Saima kanal gav den en central position i handeln mellan Finlands inlandsjöar och Östersjön. 1870 kom dessutom järnvägen till St Petersburg. Länge ringlade långa timmer- och oljetåg härförbi.
Men det är mer härförbi än hit.
Finlands näst största stad med svenska rötter
Viborg grundades 1293 invid en karelsk bosättning. Under tidens gång fick den, som Visby, ringmur och hade sina munkordnar och Hansahandel, framförallt med tjära. Men framförallt var Viborg Sveriges bålverk mot ryssarna som fästning och att vara ståthållare i Viborg var en karriärposition för Bo Jonsson Grip, Karl Knutsson, Torgils Knutsson, flera ur ätten Posse och t o m 1511–1513 för Gunilla Bese, änka efter Erik Turesson. Den Viborgska smällen hänsyftar på att ståthållare Posse 1495 ska ha låtit ryssarna tränga in i ett krutförråd och så sprängt det i luften och på så vis skrämt bort anfallarna. Men historien är inte bevisad och kan vara en ren myt.
När Sverige erövrat land än mer österut var Viborg inte lika strategisk som fästning och började en lite mer skugglik tillvaro, innan Viborg 1812 fördes till Storhertigdömet Finland, inom Ryssland. Det var då dess storhetstid som handelsknutpunkt började. Under mellankrigstiden var den Finlands näst största stad med omkring 75 000 invånare, idag bor här drygt 70 000. Viborg fick ett berömt bibliotek ritat av Alvar Aalto, restaurerat 2013, och intill Runda tornet på Salutorget byggdes Finlands Bank, liksom en rad byggnader i tung arkitektonisk finsk stil byggdes runt om i staden.
Saima kanal blev också en allt viktigare transportled för Finland till Östersjön och 1939 hade man byggt en nästan helt ny och större kanal. I dag är Saima kanal 43 kilometer lång och med sjösystemen i norr kan fartygen ta sig 440 km in från Östersjön. 1940 tillföll staden ryssarna och hela den karelsk-finska befolkningen evakuerades. Redan 1941 återvände många, blott för att 1944 åter hamna i Sovjetunionen. Karelen skulle aldrig mer bli finskt och Viborg kom undan för undan att bli en avfolkningsstad när alltfler flyttade till St Petersburg.
När finska turister shoppade
Finnarna lyckades dock hyra Saima kanal av Sovjetunionen och den kunde återinvigas 1968 för fartyg på drygt 80 meters längd. Kanalen hålls öppen med isbrytare vintertid. Hyresavtalet förnyades 2010 för 50 år, men sedan 2022 har trafiken minskat kraftigt. Viborg har inte längre någon större del i transporterna. Finska turister var länge en av stadens viktigaste inkomstkällor och finska investeringar svarade för det mesta av upprustningen, samtidigt som förfallet fortsatte och fattigdomen var utbredd. Sedan Allegrotåget ställdes in 2022 och Finland stängde gränsen i december 2023 har de finska turisterna uteblivit.
Bilvrak göms på gårdarna. Utanför ett hus står en utriven rad biofåtöljer som trädgårdsmöbel. Intill ligger en industritomt, där bara murarna och järnskrot vittnar om verksamheten. Men synar man väggarna närmare har huset nog en gång snarare varit kyrka eller kloster. Ett kyrktorn som fått ny puts står för sig själv en bit därifrån. För en sightseeing behövs en historisk karta. På Salutorget, invid den gamla saluhallen, samlas många för att sälja små tygdockor, stickade vantar eller tigga. En stånkande buss angör Salutorget och några stiger av. Länsbussar står det längs sidan i blått och rött och 2010 gjorde även en del röda SL-bussar sin sista tjänst i rikets forna utkant.
Viborg var f ö först i Finland med att få en ren busstation, som inte låg intill järnvägsstationen. Tills för bara några år sedan hade den dessutom en stor skylt med ordet ”Busstation”, på klingande svenska.
