I en ond värld står Thailand som ett visdomens exempel på att man kan komma längre med tolerans än med intolerans. Thai betyder fri och här finns en hel filosofi bakom leendet.

Det här bör du inte göra i Thailand

Att tala illa om eller visa bristande respekt för kungahuset är straffbart. Det gäller t ex om du trampar på en sedel med kungens bild.

Klappa aldrig någon- inte ens ett barn- på huvudet.

Peka aldrig med fötterna eller rör dem överdrivet (utom i thaiboxning). Kliv heller aldrig över någon som ligger ned.

Det är oartigt att sitta med korslagda ben- för en kvinna otänkbart. Tänk på det om ni brukar meditera eller utöva yoga.

Händer ska hållas lågt och inte viftas med (italienare har det svårt). Klappa i händerna eller knäppa med fingrarna åt serveringspersonal är mycket oartigt. Det är dessvärre även fult att ha händerna i byxfickan. Men peta i näsan går bra.

Hälsa inte på serveringspersonal eller säg tack. Det är dricks som gäller för uppskattning och det enbart. Cash is king.

Tack är överhuvudtaget ett olämpligt ord. Thailändarna har gjort en konst av leenden. Det finns beklagande leenden, överseende och tackande leenden. Men det är inte lätt. Detta förklarar många intervjuer efter tsunamin där leende thailändare berättade om omkomna anhöriga. Det var sorgsna leendet, men visar att vi inte bör söka göra dåliga imitationer.

Höj inte rösten, tappa inte tålamodet. Framförallt skrik inte. Det är låg nivå.

Kritik är känsligt. Något i stil med konstruktiv kritik eller rensa luften finns inte här. Kritik får endast förekomma i enrum och gärna med tröstpresent och positivt tal om bättring. Tappa ansiktet är inte bra, så offentlig kritik, t ex av serveringspersonal, bör inte förekomma.

Full västerlänning, missbruk av alkohol, tas för det mesta idag med en axelryckning, men det är dåligt västerländskt uppförande och ger låga intryckspoäng för din person.

Tigerekonomierna

Sydkorea, Japan, Singapore, Taiwan och senare Kina har byggt sitt gryende välstånd på disciplin, försakelse, järnhård arbetsmoral och individens offer till kollektivet.

Bland tigerungarna är dock Thailand den mest harmoniskt spinnande, lugnt behagsjuka.

Thai är thailändarnas namn på sig själva. Det betyder det fria folket. Landet brukade förr kallas leendets land. Dess huvudstads inhemska namn blir översatt ”Ängöarnas stad” Thailand är ännu en oas i en orolig omvärld.

Gåtans nyckel heter tolerans. Svaren finns i hur man i Thailand tillämpar sin religion; buddismen. Det gör de inte heller efter religionens bokstav, utan i en egen regional tolkning; den mest samhällstillvända och toleranta versionen.

Buddha visar hur vi kan öka vår kunskap och använda våra inneboende resurser. Men det hjälper inte att be. Ingen makt utom du själv kan lösa dina problem. Varje människa formar själv sitt öde. Genom meditation och inre samling får vi styrka. Goda handlingar ger sedan goda upplevelser. Du får vad du skördar. Onda handlingar drar till sig olycka,. Att ”göra andra ont” är tecken på oförstånd. Ingen klok människa drar ju medvetet på sig olycka.

”tham dii dai dii; tham chua, dai chua”, lyder ordspråket som säger ungefär; gör gott och ta emot det goda; gör ont och ta emot det onda.”

Att det är en real verklighet visade sig inte minst i samband med tsunamikatastrofen. Ord förvandlades till god handling.

När vi dör förvandlas våra samlade erfarenheter till energi som blandas i en mix av nya individer. Inriktningen på energin beror på vad av gott du uträttat i livet. Det gäller att samla meriter inför sitt nästa liv. Slutmålet, nirvana, utslocknandet har inte så stor betydelse i thailändsk tradition som i annan buddhistisk. I Thailand verkar man istället med goda handlingar för att uppnå bättre förhållanden i såväl detta som nästa liv. Ingen kan förneka det sympatiska i dessa drag.

Eftersom thailändarna är mycket troende kan religionen, som i många länder blir en intolerant ursäkt till förfäljelse och maktmissbruk, här förklara en hel del av bibehållen frihet och riktlinjer för framtiden och även vardagspolitik på hög och låg nivå.

Än idag har offentliganställda i Thailand rätt till tre månaders tjänstledighet för att vara munkar. Alltfler män avstår idag från sin tid som munk, förr var det lika obligatoriskt som allmän värnplikt. Fast mycket lärorikare. Thailands munkar är socialt utåtriktade. De jobbar med utbildning på landsbygden, drogavvänjning, fattigvård. En mycket nyttig livets skola som säkert även den påverkat det thailändska samhället på djupet.

Som reaktion mot det mer samhällsupplösande ideal som västerlandets inflytande fört med sig har det bildats mer ortodoxa munkordnar i Thailand. Där skriver män in sig för livstid. De ser inre individuell frid som möjlig väg till världsfred och meditationen som ett led i att minska spänningar och aggressioner. Men de är ändå inga inåtvända navelskådare. De engagerar sig utåt, bl a för naturskydd, mot droger och tar även hjälp av modern vetenskap och IT-teknik. Dessa rörelser får starkt stöd av samhälle och Thailands kungahus och sponsras av stora företag. De har alltmer blivit den moderna tidens munkar, som ersatt den allmänna novistiden.

I det lilla perspektivet speglas tron av gatuförsäljningen av småfåglar inspärrade i burar. Meningen är att du ska köpa dem och släppa ut dem. Fågeln tar med sig dina synder och flyger mot himlen. Onekligen en vackrare form av avlatsbrev och syndernas förlåtelse.

Familjebanden starka i Thailand

Ett annat kitt som binder samman Thailand är familjerna. Släkten tar hand om de sina. Yngre tar hand om äldre. Respekten för äldre är stor, liksom i hela Asien, men kanske mindre slavisk här i Thailand. Yngre får sticka upp. Det förs en dialog.

Familjebanden är för det mesta av godo, men föder också naturligt nepotism och elitism i ledningen. Konflikter, krig och motsättningar, i de flesta av världens länder, går ofta tillbaka på hämnd och oförrätter, som anses ha drabbat en folkgrupp kanske för hundratals år sedan. För utomstående kan det tyckas löjligt. Men stämning har piskas upp av män (oftast) med dunkla syften. Historien är bara en kuliss av ursäkter. Så icke i Thailand.

Thailand har aldrig varit koloniserat. Dess historia som fri nation går tillbaka till 1200-talet, dvs 400 år längre än många landsändar i Sverige kan ståta med.

Den goda kungen och den onde

Kung Ramkamhaeng regerade Thailand 1275-1317 och kallas med stor rätt för nationens fader. Thailand hette då Sukhothai och var, enligt bevarad skrift på stentavlor, ett lyckligt rike.

”Detta Sukhothai är gott. I vattnen finns fisk, på fälten växer ris. Kungen utkräver inga skatter av sitt folk. Den som vill handla med elefanter, han handlar. Den som vill handla med hästar, han handlar. Den som vill handla med guld och silver, han handlar. Människor ansikten lysa klart”.

I Sverige ser vi Gustav Vasa som nationens fader; en brutal knekt som styrde med nepotism, våld, skatteindrivning och stal ur statskassan. Olika falla ödets lotter.

På 1600-talet stod Thailand fortfarande starkt. Huvudstaden Ayutthaya var möjligen världens allra största stad. Tullar och skatter var minimala för utlänningar och handelsfrihet rådde. Men de siamesiska idealen låg inte främst för handel. Den överläts till kineser och indier som i stort antal flyttade in och sedan dess blivit kvar. Det thailändska idealet- och så är det fortfarande- säger att en man ska vara munk, krigare, bonde eller tjänsteman i stat eller kommun.

Makt korrumperar alltid och regenterna lade sig så småningom till med en del tveksamma metoder och ideal. Somliga straffade gud genast…

Att vidröra eller ens se någon i kungafamiljen i ögonen medförde t ex dödsstraff. Så sent som 1881 drunknade därför en drottning inför stora människomassor. Ingen vågade vidröra henne, något som skulle blivit nödvändigt för att rädda henne. En kung gick så långt att han lät prygla munkar som vägrade erkänna honom som den återuppståndne Buddha. Än idag är munkar i Thailand de enda som kungen vördnadsfullt måste hälsa på, de står i vissa aspekter över honom. Denne kung hade alltså gått för långt, mycket för långt. Han fängslades därför, knöts in i en säck och blev ihjälbultad med en klubba. Med så gamla traditioner av fri och rättigheter fanns en moralisk gräns även för en kung…

Den som stakade ut vägen mot fortsatt liberalisering och verklig tolerans i Thailand, bl a efter att ha tjänat som munk i 27 år, blev kung Mongkut i mitten av 1800-talet. Under sin munktid hade han lärt känna människor ur alla samhällsklasser, genom vidsträckta resor. Han satte ett gott moraliskt exempel, som lever än idag. Sin munktid till trots säkrade han också tillgången på höga ämbetsmän för lång tid framöver, genom att skaffa 82 barn med 35 hustrur.

Thailand är en demokrati, men inte helt efter gängse svenska mått. Yttrandefrihet är garanterad i lagen och pressen den friaste i Sydostasien. Läskunnigheten är sedan länge den högsta i området, trots att det inte råder allmän skolplikt. Thailands ledning är motsägelsefull. 750 år av obruten frihet, kombineras med omvärldens högsta antal statskupper under 1900-talet, alltid med militären i spetsen och trots detta oftast oblodiga. Det finns en allmänt utbredd acceptans för att avlägsna dåliga ledare i statskupper, under förutsättning att våld inte används (något för Sverige att lära sig av kanske?)

Men det finns baksidor av myntet. Korruption och nepotism är omfattande i Thailand, men har ändå aldrig tillåtits nå den omfattning när den lamslår hela samhället. Statskupperna har ställt fönstret på vädring då och då.

Det är först de senaste decennierna som militärens grepp lossats lite i Thailand. Tidigare styrde de med fast hand såväl den Thailändska politiken som större företags styrelser. Flygbolaget Thai Airways International hade t ex oftast sin ledning hämtad ur flygvapnet. En ny generation ledare styr nu Thailand utan uniformer och statskupper. Men militären har ännu såväl inflytande, som status och rikedom.

För första gången på 750 år hör ”handelsmän” till de respekterade grupperna i Thailand. Att vara enbart professionell politiker ger dock ingen respekt. Politik anses vara en lek för dem, som har råd och tid och dess utövare tas inte alltid på fullt allvar.

Leendet i Thailand gäller även naturen. Det flodrika Thailand tycks flöda av ”mjölk och honung”. Jordbruk och fiske sysselsätter över 40% av befolkningen. Men jordbruket i Thailand är också ett av Asiens minst produktiva, med låg avkastning och liten användning av konstgödning. Det senare kan ju också gottskrivas miljökontot. Thailand är dock en stor exportör av ris av mycket hög kvalité, liksom av frukt. Och om än utan honung är Thailand även världens näst största exportör av sockerrör.

Siambukten är hem åt 850 arter av fisk. Havet är grunt och därför rikt på plankton, men fattigt på korallrev. Men genom utfiskning och föroreningar är inlandsfisken i Thailand nu mer värdefull ekonomiskt. Risfälten används dubbelt, alltså även till fiskodling. Det finns t ex 75 olika arter av karpfiskar. Men det ”odlas” även abborre och kattfisk på fälten. Räkodlingen i Thailand är också omfattande och det mesta exporteras till Japan. De delikata tigerräkorna föds dock mest upp i områden som tidigare var mangroveträsk och då många andra arters barnkammare. Tigerräkorna är därför något av ett miljöproblem och hotar såväl ekosystem som gav försämrat skydd mot t ex tsunamin.

Den thailändska fiskeflottan, som sysselsätter nära 900 000 fiskare, uppträder såväl kustnära som ända bort till Omans kust. Det gör att Thailand ännu håller positionen som världens främsta exportör av konserverad tonfisk med 80% av världsmarknaden.

För inte så länge sedan var Thailand också en stor timmerexportör. 55% av landet täcktes av skog. Idag kan regnskogens prakt skådas i nationalparker som Khao Yai 200 km nordost om Bangkok. Men idag är bara 10% av ytan i Thailand skogklädd och den legala avverkningen har nästan helt stoppats. Träindustrin hämtar råvara från Laos och Kambodja där miljömedvetandet inte haft råd att vakna.

Det finns andra naturprodukter i Thailand kvar att exploatera, på gott och ont. Här produceras tenn och gips och naturgas finns bl a på tolv fält i Siambukten. Där finns också olja. En naturtillgång med sagans skimmer är den stora förekomsten av ädelstenar; safirer, rubiner och jade.

Turismen är en viktig inkomstkälla i Thailand och drygas nu ut med bosättning av västerlänningar och sjukvård för västerlänningar. Här finns faror för den ursprungliga kulturen, för brottslighet och överexploatering bl a. Men också möjligheter för förbättrat välstånd långt utanför den dominerande huvudstadens buller och larm. Turismen ger också kvinnor i Thailand chans till seriös sysselsättning och avancemang. Men den är varken upphov till eller botemedel mot prostitutionen, som har uråldriga rötter. Krafttag har dock tagits mot prostitution med pedofila anslag och vad gäller underåriga. Prostitutionen i Thailand sysselsätter åtminstone 500 000 människor. Men turism och byggboom medför även bekymmer med hårt exploaterade och närmast rättslösa gästarbetare, främst från militärdiktaturen Burma (som i sitt slutna dårhus till samhälle också tjuvhåller på världens kanske vackraste stränder och bästa turistpotential) Barnarbete förekommer också i Thailand. Från turistmål för gubbsjuka har dock Thailand framförallt blivit ett familjemål och kvalitén på hotell och resorts har hela tiden höjts.

Kvinnans ställning i Thailand är också motsägelsefull. Majoriteten universitetsstuderande är kvinnor och de innehar också många ledande positioner i företag och samhälle på ett sätt som i vissa aspekter inte ligger Sverige efter. Men den thailändska kulturen är macho och mansgriseriet omfattande vad gäller acceptansen för älskarinnor, att gå till prostituerade eller att bara lämna familjen. En del vill inte skylla detta på männen själva, utan precis som i Italien, på Mammas dominerande roll och hennes favoriserande av pojkar.

På senare år har också Thailand drabbats av ett krigiskt problem. De sydligaste provinserna är inte med på det historiska tåget. De hyser en stor andel muslimer och kom inte att höra till Thailand förrän för något hundratal år sedan. Muslimiska extremister vill återupprätta ett självständigt område på gränsen till Malaysia.. Mer än 1000 människor har mördats, främst thailändska poliser, militärer, lärare och handelsmän, på senare tid t o m munkar. Thailändsk militär har använt en mix av traditionella försök till dialog och grovt våld. Inga hot har ännu riktats mot turister och inga attentat mot dessa förekommit. Men de sydligaste delarna av Thailand är inte längre helt säkra.

Vidskepelse

I Thailand tas astrologi och numerologi på blodigt allvar. Bröllop, resor, byggen och affärsförbindelser- tidpunkten för dessa bestäms ofta efter kontakt med en astrolog. Astrologens åsikt är inte allenarådande för beslut, men en viktig faktor som tas med i beräkningen. Talet 13 undviks helst, såväl vad gäller våningar på hotell som stolsrad på flygplan. Vissa saker bör göras på vissa dagar. Hårklippning på torsdagar ger änglarnas skydd. Klipp på söndag ger ett långt liv. På en onsdag däremot bör den som har livet kärt inte klippa sig. Amuletter för alla möjliga syften används flitigt; en mot bilolyckor, en annan mot ormbett. Tatueringar har också sin magiska betydelse. Motiv och placering avgör vad de skyddar mot.