Istanbul är vibrerande, ung och ändå med uråldriga rötter, fylld av skönhet, sevärdheter och nattliv. Dessutom har det gamla Miklagård hamnstadens livspuls. Sundet mellan Asien och Europa är dess livsnerv.

På 1980-talet hade Istanbul drygt fyra miljoner invånare. Idag är de någonstans mellan 15-18 miljoner. Det är en tillväxt som saknar motstycke i Europa och gör Istanbul till Europas storstad nummer ett, nåja en del ligger ju förstås i Asien. Men samtidigt som Istanbul är vackrare än de flesta asiatiska storstäder och mycket orientalisk, är de europeiska rötterna och gemenskapen tydlig. Det är en vänlig stad. Trots tillväxten spirar välståndet och den är mycket renare än förr. Enda nackdelen synes vara bilköerna, ändå susar man oftast in i det historiska centrum på en halvtimme från flygplatsen, under akvedukten, genom stadsmuren.

De ”viktigaste” sevärdheterna är koncentrerade till en liten flanörvänlig del av staden, som tar en dag.

Att åka till Istanbul utan att tillbringa en halv dag, helst en hel, till sjöss, är att resa från Istanbul utan att ha besökt dess hjärta.

Fantastisk mat i enastående miljöer väntar.

Som ni själva ser är Istanbul en ideal weekendstad, en vecka är inget problem.

Topkapipalatset är en trädgårdsdröm med panoramautsikt över Asien och Bosporen. Topkapidolken, en fanfar av ädelstenar, en 86 karats diamant, en glaskista fylld med äggstora rubiner och smaragder. Det är bara smakprov i en smörgåsbord av tusen och en natt.

På gångavstånd ligger Haga Sofia, otroligt nog byggd 537 e Kr på bara fem år, med den fjärde största kupolen i världen, då som nu. Trots 10 000 byggjobbare undrar man ännu hur det gjordes. Något fuskbygge är det inte heller. Även om en jordbävning fick kupolen att största samman relativt kort tid efter byggandet, har den sedan dess stått pall för såväl jordens som historiens skakningar. På första galleriet finns ännu klotter, efter nordiska vikingar som tjänstgjorde i det Miklagård som låg här i det ännu historiska Konstantinopel. Ta chansen att få gå in i en stor moské  Blå Moskén, alldeles intill och missa inte cisternerna. De kunde hålla 90 000 kubikmeter vatten. De hundratals kolonnerna härnere är belysta i ett trolskt sken mot vattenspegeln, där de stora karparna blir allt fetare i dunklet.

Härifrån är det enkelt att leta sig ner mot Grand Bazaar, från 1460-talet och dess vackert målade irrgångar; en av Orientens största.  Klädgator leder därifrån än längre ned mot Kryddbazaaren och fågelfängarna. Du är nu nära Galatabron och de tjogtals fiskare som kastar från bron, efter fisk från det nu renade Gyllene hornet, tidigare närmast en kloak.

Skimrande fisk finns överallt tillsalu. Fisk och skaldjur ska du äta här; på en enkel taverna eller finkrog. Det är billigt för att vara nära Medelhavet. Ofta kommer fisken ur Marmarasjön och Svarta Havet. Det finns utsökta turkiska viner därtill. Fast många kör ju genomgående raki.

1,5 miljon människor pendlar varje dag över Bosporen till Asien. Men inte så många turister. Många tar några av ett otal färjor och passagerarbåtar i alla storlekar. I bil fastnar man lätt över de två broarna. En MetroBuss har fått egen fil, väl inhägnad. Istanbul har efter London Europas äldsta tunnelbana, men lyckligtvis även modern spårvagn.

Ännu glider de röda, närmast museala, spårvagnarna mot Taksimtorget, längs den tre kilometer långa shoppinggata som besöks av minst en miljon människor dagligen. På tvärgatorna finns många restauranger och här ligger även många av nattställena. Många hotell finns på bekväm närhet i stadsdelen Pera, i bästa fall med utsikt över Gyllene Hornet som fått namnet av sin form och färg i solnedgången.

Båtutflykter går längs Bosporen mot Svarta Havet, förbi supertankers och fraktfartyg. 50 000 fartyg om året går genom Bosporen och på väg mot flygplatsen ligger hundratals av dem på redden i väntan på tullinspektion och passersedel.

Förr låg fiskebyarna här tätt och man gick iland och åt grillade sardiner i det fria. Nu har de flyttat in mer på krogar och husen har krupit närmare. Skyskraporna sticker upp på avstånd. Men ännu är de gamla trävillorna en sevärdhet och eftertraktade adresser på bägge sidor. En villa kan kosta 40 miljoner SEK. Härifrån tar de unga och rika gärna sin lilla racerbåt till nattklubben Reina och förtöjer. Det är ett av de ställen som kallas paparazziklubbar. Men här är det inte pressfotografer som smyger vid entrén. Här har kändisarnas uteliv och vem som hånglar med vem blivit direktsänd TV på prime time. Men räkna inte på att bli insläppt. Endast inbjudna eller kö i många timmar.

Men det finns så många ställen, så många barer, att du nog kan behöva lite hjälp. Gågatan är svart av folk långt efter midnatt. De håller om varandra och gången kryssar spårvagnsspåren på ett betänkligt sätt. Men här sätter man en ära i att inte visa sig berusad; inga skrän och skrik och flickorna lär inte titta en främmande man i ögonen hur som helst, om inte intresse uppstått. Av Turkiets nära 70 miljoner invånare är 60 procent under 40 år, så nog finns i huvudstaden underlag för ett hektiskt nöjesliv.

En lite längre utflykt går på 1,5 timmes sjöfärd med dessa äldre och vackra ångfartyg, till Prinsöarna i Marmarasjön. På detta Istanbuls Djurgården drivs allt med häst och åsna. Vackra villor och hästdroska eller cykel. Men även hantverkarna, livsmedlen, läsken; ja allt körs med häst. Här finns också några pensionat, restauranger och bad. Fantastisk miljö fjärran bruset.

Istanbul ska bli Kulturhuvudstad 2010 och förtjänar upptäckt innan dess. OS är ett annat evenemang man åtrår, liksom EU förstås.

Kumkapai (Sandporten) restaurangdistrikt med fisk och skaldjur som förtecken. Fisk och magdans…