Madrid – Ännu i Barcelonas skugga

Madrid – Ännu i Barcelonas skugga

Madrid är ett av Europas mer undervärderade weekendmål. Du hinner mycket, får vara ensam om morgonen och social om natten. Du har goda möjligheter att komma hem spänstigare än du for om du gör staden till fots, trots frestande, dignande krogbord och kaféer och några av världens finaste museer.

En pappa stretar med sin dotter till dagis. Pappan ser ut som han klivit direkt ur sängen och hängt på sig rocken. En stor nyckelknippa dinglar i hans ena hand, en cigarett nervöst i den andra. Dottern, prydlig och söt med flätor men med en ryggsäck som hon tycker ack så tung, liksom ögonlocken sömniga. Oblida öde som dragit upp denna Madridfamilj i ottan. Klockan är 8.45 och gatsoparen de möter kan ännu sopa med lugna, jämna tag över tomma trottoarer i innerstan.

Här händer inget före 10. Det gör staden utmärkt för morgontidiga flanörer som vill se Madrid i klara färger utan smog. Och tillika möta folklivet som sedan håller på hela natten. Staden som aldrig sover säger de. Pytt. På morgonen gör den det.

Men kombinationen gör Madrid till en ideal stad för weekendresenären. Du hinner med mycket på kort tid.

Museerna är som regel öppna till 20.00 och eftersom alla vanor i Madrid är förskjutna, så är just tiden mellan 18-20 en utmärkt museitid, för de flesta turister har då redan gått hem och du kan plötsligt ha Goya och Picasso för dig själv. Själv upplevde jag Goya bokstavligen så, betagen och helt ensam med Goyas mästerverk på Prado-museet. Så ensam att vakten fann för gott att diskret skugga mig för att se att jag inte var en simpel nordisk vandal. Shoppingrundan kan du göra fram till 22.00 och avsluta med stadens många sjuvånings El Corte Inglés varuhus. Sedan är det kanske dags för lite tapas och en öl, följt av middag framåt 23.00.

Madrid med flerän fyra miljoner invånare kan verka skrämmande stort. För en weekendresenär är det viktigt att hitta hotell med centralt läge. Lustigt nog vimlar det av hostels just på dessa lägen; ofta med motsvarande trestjärnig standard för kanske 50-60 euro dubbelrummet. De fina hotellen är ganska dyra just i Madrid. Samtidigt är det inte särskilt sannolikt att du spenderar många timmar på hotellet just i denna stad, så välj läge framförallt.

Madrids centrum är koncentrerat och med en hyfsad karta enkelt att vandra genom. Med ett par bra skor är det också det snabbaste sättet, i kombination med en eller annan tunnelbaneresa. Tunnelbanesystemet är stort och känns lite som Londons, dvs byten kan ibland leda till en lång vandring i runda tunnlar, rulltrappa upp och ned igen. Men tågen går tätt och kollektivtrafiken är billig. En tiobiljett kostar t ex bara sex euro och kan räcka en hel weekend. För ett enda klipp kommer du dessutom ända ut till flygplatsen Barajas på 30-45 minuter och det är dessutom den snabbaste och säkraste vägen, att undvika köer, dit och därifrån.

Spanair flyger t ex från Stockholm 8.15 på morgonen. Spanjorernas sena lunchvanor gör att du ändå är inne i Madrids centrum till 14.30, ännu i lagom lunchtid! Även om det är fredag kan du hinna med staden före flyget går hem på sen söndagseftermiddag. Men kan du lägga på en bonusdag till ska du definitivt ägna den åt Madrids fina omgivningar.

Vad hinner man då se på en weekend?

Museer förstås. Madrid har några av de främsta. Det gäller att ta sats. Prado-museet för tankarna till köer och värmeslag. Men det är slutet av oktober vid mitt besök och jag kommer vid 18-tiden och har inte några huvuden i vägen för Tres de Mayo, den grymma men så sköna målningen av avrättningarna efter upproret mot Napoleon. Här finns många Goya, nästan även som person. Hans svarta målningar; hans närmast pastorala, hans pampiga porträtt – alltid med sinne för detaljer, för människors sinnesstämningar, sinnligt, prål och smuts i samma – som tiden säkert var; som om de ännu levde, även de svartaste. Så före sin tid. Han dog redan 1828. Ett personligt råd är att koncentrera dig på våning 2 och 3. Men museet är lite svårhittat – skyltar bara på spanska. Hyr guidelurar. Se Hieronomys Bosch, El Greco. Museishoppen söker så uppenbart dra in mer medel än anslagen täcker. Prado har sin egen parfym, sin choklad, sina kolor, slipsar, espressokoppar och exklusiva handväskor av eget märke.

Två andra konstmuseer tillhör världens tio i topp. Det är Reina Sofia, inte långt från Prado med bl a stor samling Picasso. Men den så berömda, jättelika Guernica, imponerar ändå inte som Goya. Reina Sofia är dock mer lättfunnet och skyltat även på engelska, med bra kartor till de många salarna. Sedan finns Museo Thyssen Bornemisza med klassiska holländare, Van Gogh och många andra storheter. Den tyske baronens privatsamling fördes hit från Schweiz av hans sista fru (nr 5) en f d miss Spanien. Picasso hörde till de konstnärer som passerade Madrid. Men det här är inte de fria konsternas stad, strikt, borgerlig och konservativ. Konstnärerna har fått söka framgången annorstädes, men när den väl uppnåtts, har målningarna ofta funnit vägen till Madrid. Inte minst efter 1986 då spanska staten införde en skatteamnesti för odeklarerade verk. Raskt dök 30 000 erkända målningar upp, ett åttiotal bara av Goya….

Till Madrid fördes rövade byten från Spaniens många kolonier. Sydamerikas inkaguld pryder symboliskt Gran Vias pråliga fasader – som ”den enkla kontorsbyggnaden” Metropolis – ett slags fantomen på Stora Operan-ande om natten. Madrids arkitektur är tung och pompös. Dess själ finns att finna på någon av stadens 18 000 barer.

Boka ingen lunch före 1.30. Det lär inte gå. De flesta inleder måltiden ännu en timme senare. Madrid ligger 320 kilometer från kusten och har Europas största fiskmarknad. Fisk och skaldjur är en viktig del i de många spanska kökens korsväg här, där Katalonien står för tapas och Galicien för det senaste och trendigaste. Spanien är idag också stolta över sina många kvalitetsviner, senast nu många vita godsaker, där förr kvantitet var mer på menyn. Fast nog verkar det drickas mer öl. Ibland kan längtan efter det en turist tror typiskt spanskt bli en en påminnelse om att den världsvane nordbon blir en misstänkt kusin från landet…En kaffe och spansk brandy på en av barerna var ingen lätt beställning i trendkänsliga Madrid, världsstaden som vänt traditionalismen ryggen. Jag fick upprepa ordet brandy flera gånger till den undersköna och om detta ack så medvetna unga spanjorskan i baren. Efter konsultation med två fnittrande kollegor hittade hon till sist, i de tiodubbla raderna flaskor av mer modeinriktade starkvaror en oöppnad Carlos III, som hon liksom aldrig tycktes ha sett förr. Brandy och sherry är något de verkar släpat in från landet, liksom uppenbart den regnvåta kunden här. Arbetarcognac! Hur lågt kan man sjunka! Bara en turist…

Det var morerna som grundade Madrid, främst av skälet att denna bergiga avkrok hade vatten. Idag flyter inte mycket mer än en rännil under Segoviabron – den vackra bro som Felix Lope de Vega kallade “en vacker bro som hoppas på en flod”. Den ligger en brant backe nedanför parken Emir Mohammed I, där den arabiska muren grävts ut, nordafrikanska gästarbetare utan arbete eller papper strosar och intill det mer franskinspirerade Kungliga Slottet med sin strikta fasad och än mer geometriska park. Retiroparken är stadens centrala lunga. Med sin stora damm med roddbåtar, skuggande grönska, parterrer och statyer. Här finns t ex Palacio de Cristal, en kopia av det som en gång fanns i London och det gnistrar som en juvel vid sin trolska sjö med svarta svanor och ankor. På vintern åker man skridskor här. På sommaren är inlines ett utmärkt fortskaffningsmedel i den jättelika parken.

I Madrid hålls fortfarande tjurfäktningskonstens grymma skådespel högt. Alltid på en söndag under säsong och biljetter säljs överallt på gatan. Innan du säger något om otäck machosport på utdöende ska du veta att drygt 50 procent av tjurfäktningspubliken är kvinnor, som kommer för att se denna en död i tre akter. Du har också hamnat i Europas fotbollstokigaste huvudstad, så en ligamatch här kan vara värt bara stämningen.

Tjurfäktningsarenan ligger f ö i stadsdelen Salamancha, ta T-banan, som är lite av Madrids Östermalm. Här finns också många av de fina märkes-boutiqerna och konstgallerierna..

Habsburgarnas Madrid må ha sitt centrum kring slottet, kring magnifika Bagarnas Gille med sina lätt erotiska fasadmålningar på Plaza Mayor och Puerta del Sol, platser som du flanerar förbi, inte minst för att njuta av stadens alla sorlande fontäner (under säsong). Men om kvällen förflyttas fokuseringen mot Gran Via, den amerikainspirerade Stora Gatan och stadsdelarna Malasana (många krogar, bra priser) och Chueca, med låga hyror, små butiker och dragningskraft på avantgarde, nöjesliv och i det senare fallet även Madrids berömda gay- och transvärld.

Min egen lilla favorit blev Pza Sta Ana invid Teatro Espanol – en lunga i storstadsbruset. Det lilla torget känns som Stora Torget i någon liten småstad, kantat av barer och restauranger och ligger centralt, men ändå liksom dolt.

Shoppa bör man. Skor är billigt. Kläder, inte minst accessoarer; slipsar, handskar, halsdukar, smycken, bijouterier. Lädervaror. El Corte Inglés matvaruavdelning må besökas, inte minst på spaning efter spansk serrano-skinka, lokala ostar och delikatesser, samt viner och för att iaktta vanor. Men givetvis även de affärer/barer som kombinerar en sittning under serranoskinkornas vimmel med slaktarbutik och ett glas vin.

Om du får någon tid över så har Madrid gott om utflyktsmål. 40 minuter söderut ligger Aranjuez, med sitt slott med berömd konst och park och nära den vykortsvackra staden Chinchon. Väster om Madrid är det nära till det vackra El Pardopalatset – där Franco bodde och väst därom t ex den gamla gruvstaden Cercedilla (57km) som blivit utgångspunkt för vandring och klättring i bergen som finns norr och väst om Madrid med vackra vyer och toppar upp till 2400 meter. Men många väljer vackra medeltidsstäder som Toledo och Segovia, med sitt sagoslott eller Avila med sin stadsmur klättrande på kullarna i fasadbelysning likt Kinesiska muren. En vecka i Madrid kan ge många upplevelser förutom staden, med hyrbil eller förortståg.

Krog och cafétips

Kanske egentligen inte behövs i en stad så fylld av sådana i varje kvarter. Men låt oss ge några ändå.

Stadsdelen Malasana, allmänt

Batela, Silva 27, metro Calleo
El Puchero, Larra 13. Metro Bilbao
La Taberna del Sarmiento, Hortaleza 28, metro gran Via- tre prisvärda alternativ
Asador de Aranda, t ex Preciados 44, metro Sol, är en kedja traditionell spansk lamm och kött med rödvin
Casa Gallega, skaldjur från Galicien, Bordadores 11, metro Sol
Alkaida, Jorge Joan 10, metro Serrano, baskiska specialiteter
Brasserie de Lista, effektiv och prisvärd(kort lunch?) Serrano 110, metro Nunez
Cafe Cerveceria Almena, Sta Ana 6, här satt Hemingway och insöp tjurfäktaratmosfär från 1904 till nu
Café Commercial i Malasana vid Glorietta de Bilbao har funnits där några hundra år
Cafe Oriente vid Teatro Real har fin uppsikt över folklivet och för den som vill synas