Kapstaden – Afrikas goda hopp

Kapstaden – Afrikas goda hopp

Kapstaden är som en korg av färgglada frukter. Här om någonstans kan man känna att Afrika är en del av världen, här finns framtidshopp.

Table Mountain är världens kanske plattaste berg. Också ett av de äldsta med sina 450 miljoner år. En gång var det mäktiga 4500 meter högt, men inlandsisen plattade till det till dagens drygt 1000 .Du kan ta dig dit på 3,5 minut med linbanan eller gå på 3,5 timme. Häruppe finns fina gångvägar och en bländande utsikt. Välj en vacker dag och se ut över två oceaner, Kapstadens vita hus klättrar upp mot en nästan tropisk grönska, bergen blånar bort mot vindistrikten. I Atlanten skymtar Robben Island. Det ser ut som en liten paradisö, om det inte vore för att Nelson Mandela satt där i drygt 20 år. Ön anses rymningssäker. Ingen klarar det som mest 10 gradiga vattnet i Atlanten, eller hajarna. De solstekta stränderna rakt nedanför kallas Bikinistränderna. Här exponeras Sydafrikas minimalaste baddräkter. Bada gör man ogärna, vattnet är för kallt och baddräkterna tål inte att krympas mer. Men någon kilometer längre bort är vattnet nästan tjugo även på vintern- Indiska Oceanen.

-Ett glas vin till. Vem kan säga nej till den glada servitrisen på bryggan i solen med en lekande säl nedanför. Särskilt inte om det kostar 10 kronor. Fast det är, liksom det mesta i Kapstaden dubbelt så dyrt som i övriga Sydafrika.

Det gamla hamnområdet har gjorts om till ett sjudande restaurang-och hotelldistrikt på höga pålar över tidvatten, bogserbåtar, utflyktsbåtar, och nästan ständigt någon som spelar jazz. Precis som i San Francisco. Här finns hantverkscentrum. Här finns Two Oceans Aquarium, mycket sevärt. Och här bryter man upp efter middag, med fyra flaskor vin, några har ätit hummer, andra delikta fiskrätter, förrätter, några desert, några cognac och en nota på hårresande 1200 SEK. Men så var det sju personer runt bordet också.

Fattigdom och stolthet

Kontrasten är stadens oändliga townships. Ruckel, f d containrar, brädskjul och stampade jordgolv, kilometer efter kilometer. Beskrivning av ett besök där blir bara meningslösa banaliteter. Tre familjer i ett normalstort sovrum. De delar, 16 personer, på tre sängar i samma rum. Parafindoften ligger tjock från matlagningen. Två kvinnor har hittat en affärsidé. I en fyrkant av korrugerad plåt har de öppnat ölstuga. De brygger ölet av redan begagnad malt. Hit kan männen komma på morgonen. Och sitta håglöst till på kvällen och dricka så mycket de vill för 2 SEK/dag. Ändå. Här möter vi en oklanderligt klädd svart sekreterare i helvit dräkt och pumps på väg till jobbet. Ett par män uniformerade till nattvakter på väg till sitt jobb. Alla är välklädda. Överallt hänger tvätt på tork. Det är en stad i staden. Alldeles intill finns riktiga små villor, med höga staket. De som fått det bättre. Alla vill inte flytta härifrån. De köper sig hus här. Bättre hus. Säger vår svarte guide. Som själv bor här. I sin tunna dyra skinnjacka och med sin glänsande nya BMW. Villka lagar och regler som styr här trotsar sannolikt normal beskrivning. Det är beklämmande. Lärorikt. En upplevelse det tar ett tag att hämta sig ifrån, kunde jag ju skriva om det inte lät så banalt det också. Det går utmärkt väl att låta bli. Men har du inte varit i ett township har du inte heller sett Sydafrika, ty i sådana bor miljoner människor. Många är idag på flykt från grannländerna, från översvämningar i Mozambique, från terrorn i Zimbabwe. De dumpar priserna på arbetsmarknaden och ses illa av många svarta. Kapstaden har en arbetslöshet på kanske 30%, vilket betyder att hjulen snurrar bra. I övriga landet är arbetslösheten 40% eller högre. Apartheid infördes först 1948 och är alltså en parantes i historien. De svarta och vita kom hit samtidigt. De flesta är invandrare själva. Ursprungsrätten tillhör khoikhoi och san ( hottentotter och bushmän) och de är så få och bor idag bortom de andra, t ex i Kalahariöknen. Kanske kan rashatet hållas i schack tack vare att ingen känner ursprungsrätt till landet. Det är ett försök till bristfällig analys.Sydafrika fungerar, men gnisslar. Det är Afrikas goda hopp, trots snarare än tack vare president Mbekes mörka syn på t ex aids och grannlandsdiktaturer och trots omfattande vänskapskorruption av “ryskt oligarksnitt”.

Tips: Waterfronts bästa restauranger; Quay Four, Green Dolphin- med jazzmusik varje kväll. Båda har superb mat& toppservice. Även hotell Table Bays Atlantic är bra. Upper Cape har färggrant målade hus, som i Västindien. Besök Diamanttillverkare. Adley & St Georges är shoppinggatorna. Castle of Good Hope, från 1666,då vid stranden med slavtorget mittemot. Katedralen var länge Desmond Tutus biskopskyrka. Kirstenbosch berömda trädgårdar en bit utanför staden är världsberömda. Glöm ej att dricks är större delen av restaurangpersonalens lön.

Stormarnas Kap

1860 sattes den första fyren upp. Den ritades av en brittisk ingenjör, hemma på brittiska öarna efter amiralitetets kartor. Den tog 40 år att bygga. Den sattes för högt upp. Molnen och dimma lade sig under den.Ljusstyrkan var också på tok för låg.. M a o var den oduglig. Men brittisk. Så byggd fyr står, trots att skeppen bara såg den i klart väder. Fartygen fortsatte att gå under. 1919 gick en portugisisk passagerarbåt under med stor förlust av liv och måttet var rågat. Den nya fyren byggdes i strandkanten och fungerar perfekt än idag.Dykare har än idag ett paradis av 100-tals vrak ända in till stranden i False Bay på östsidan.

Godahoppsudden är grön, men trädlös. Vinden här kan lätt nå 100 km/tim. Hur det då går med de betande strutsarna vet jag icke. Kanske stoppar de huvudet i sanden. Tillsammans med stora elan-antiloper, babianer och ett stort antal ormar. Här finns vackra vandringsleder och dyningen är alltid väldig.
Området lite längre in, kring Muizenbergs jättelika strand och False Bays många fiskebyar rymmer mycket historia, stränder och vackra idyller. Hit kommer valarna några månader om året, med början i slutet av maj. De kommer in så nära som fem meter från land. Turisterna kan känna deras andedräkt, se dem i ögonen och ändå stå kvar på stranden. Till stranden i lilla Simonstown kom 1985 också två åsnepingviner. Idag är de 3000! Invånarna är inte roade. Pingvinerna har tagit över och skyddas nu. Namnet har de fått av sitt förskräckliga läte. Vid Fishhoek finns en av de säkraste stränderna. Vattnet är varmt.

Här visar sig också Flygande Holländaren. Senast sågs spökskeppet av ett tiotal oberoende vittnen 1948.

Många problem

Sydafrika är paradiset på jorden. För den som har pengar. Av drygt 40 miljoner invånare, ingen vet exakt, bor 10 miljoner i extrem fattigdom mest i townships. Ofta överstiger bussbiljetten, fram och tillbaks till ett eventuellt jobb, själva lönen. Så sent som våren 2002 varnades för svält bl a i Lesotho mitt inne i Sydafrika. Aids-epedemin har drabbat var tionde sydafrikan, fler än fyra miljoner är smittade och antalet blir 45 000 högre varje månad.Brottslighten är ett fortsatt problem, även om toppen tycks ha passerats. Ridande polis har t ex stävjat en hel del småbrott i Kapstaden. 1999 hade landet 65 mord,per dag. Arbetslösheten är 30-40%. Landets industri har låg effektivitet. Sydafrika är inget skatteparadis, snittet är 40% skatt och 14% moms. Lönerna ligger från 2500 SEK per månad för en arbetare, upp till kanske 7000 för en lärare. En liten klick är mycket rika. Viktigt är att medelklassen kan växa. Men Sydafrika har också 45% av världens guld, 70% av dess krom. Här finns kol, diamanter, omfattande odlingar och bl a världens största apelsinplantage. Afrika är en råvarurik kontinent, men misskött. Utvecklingen i Sydafrika är också beroende av dess, egentligen, rika grannländer, som också har grandiosa sevärdheter och många bekymmer. Det gäller Botswana (safariparadis), Mocambique (paradisstränder), Zimbabwe (natur, Victoriafallen m m) samt Angola.