Taxin hämtar mig utanför huset halv nio på kvällen. Nästa morgon vaknar jag i Shanghai. Det finns ett svenskt ord för precis det, och jag tänker på det hela vägen genom säkerhetskontrollen på Arlanda.
Att bli shanghajad är att bli drogad, nedslagen eller bara tillräckligt full, och sedan buren ombord på ett fartyg man aldrig gått med på att kliva på. Man vaknar till sjöss. Kusten är borta. Ordet kommer från de amerikanska stillahavshamnarna i mitten av 1800-talet, San Francisco, Portland, Astoria, där guldruschen hade tömt varenda skuta på besättning. Ingen sjöman stannar till havs när det ligger guld i bergen. Kaptenerna behövde ändå folk, så de betalade en fast summa per levererad kropp till värdshusvärdarna nere i hamnkvarteren. Värdarna kallades crimps. De levererade.
Shanghai fick låna ut sitt namn till hanteringen för att staden låg i världens andra ände. Resan dit tog månader. Man kunde inte hoppa av halvvägs och räkna med att någonsin komma tillbaka. Att skickas till Shanghai var oåterkalligt.
Min version skiljer sig på ett par punkter. Jag betalade China Eastern i stället för att bli såld till dem, vilket vänder pengarnas riktning fullständigt. Ingen drogade mig, även om kabinbelysningen släcktes någonstans över Sibirien med ungefär samma resultat. Resan tog tio timmar i stället för fyra månader, och jag hade valt platsen vid fönstret själv.
Hanteringen tog för övrigt slut tack vare en norrman. Andrew Furuseth, norskfödd sjöman som utvandrat till Amerika, blev med tiden ledare för de amerikanska sjömännens fackförbund och drev igenom Seamen’s Act 1915. Lagen tog bort möjligheten att fängsla en sjöman som lämnade sitt fartyg, och därmed försvann hela den juridiska grunden för att det över huvud taget skulle löna sig att sälja folk ombord. Det tog ungefär sextio år från guldruschen till den lagen, vilket säger en del om hur länge ett system kan hålla sig vid liv så länge någon tjänar på det.
Crimps tog män som inte ville åka. Jag har velat åka i flera år.
Samma stad. Samma långa natt. Samma sak med att vakna någonstans som gårdagen inte hade förberett en på. Det enda som skiljer är samtycket.
Stockholm till Shanghai, bra att veta
- China Eastern flyger Arlanda till Shanghai Pudong över natten. Avgång 22:40, framme 14:35 dagen efter, cirka tio timmar österut och sex timmars tidsskillnad i september.
- Från Pudong in till centrala Shanghai går maglevtåget på åtta minuter. Byt till metro linje 2 vid Longyang Road. Linje 2 går direkt till East Nanjing Road, fyra minuters promenad från Bunden.
- Biljetter till de kinesiska snabbtågen släpps femton dagar före avgång. De släpps på slaget, och populära sträckor kan vara slutsålda samma dag. Vanliga tåg öppnar ofta senare, ibland först samma dag som de går.
- Ett utländskt pass fungerar som tågbiljett i sig. Du scannar passet i spärren, och det finns inget papper att tappa bort.
- Alipay och WeChat Pay är de betalsystem som används på fastlandet. Båda tar utländska kort numera, men de slutar fungera samtidigt så fort telefonen eller en VPN krånglar. Ha kontanter i små sedlar.
Kina 2026
- 1. Shanghajad
- 2. Tre dagar i Shanghai
- 3. Xi’an, där Sidenvägen börjar
- 4. Chengdu, pandornas stad
- 5. Chongqing, världens största stad?
- 6. Zhenyuan, den andra Sidenvägen
- 7. Xijiang, byn som får betalt för att se ut som sig själv
