Frankfurt/Hahn är en ideal utgångspunkt för den som t ex tänkt sig hyra bil.
Snabbt och bekvämt står du där med din väska och din bil kort efter landning. Ta det lugnt. Du behöver inte oroa dig över hur du ska hitta ur en rondell i rusningstid, hitta vägen ur stan eller för att fastna i kö. Du är på en idyllisk högplatå; 500 meter över havet (sällan flygförseningar på grund av dimma m a o) och kan nästan lägga växeln i friläge och rulla i valfri riktning ned i vindalar och bokskogar längs välasfalterade tyska vägar. Veva ned fönstret också, så hör du fåglarna eller korna som råmar.
Avstressad vid ratten INNAN du når motorvägen.
Det finns bekväma bussar till Frankfurt också, för den som har mer stressade ärenden.
Nu får det bli floden Nahe, en biflod till Rhen, istället; på en dryg timme.
Bad
Kreuznach var kring sekelskiftet en spa-ort på modet bland kungahus, högadel
och kejsare. Begreppet stamgäst fick här en bokstavlig innebörd. Tyvärr utan
föryngring. För några år sedan var följaktligen tillgången på stamgäster allt
glesare.
En ordentlig ansiktslyftning av Domina Parkhotel Kurhaus gjordes med sikte på
just ansikte, skönhet och wellness. Här finns ett otal saunor med olika
väldoftande kryddor, med bergkristall, en isgrotta, parvis vattenmassage,
blomsterbad, lerinpackningar, massager i en miljö av turkosa 33 gradiga pooler,
romerska statyer, gym, massage med heta stenar, ångbast och områden där alla
vandrar nakna och dricker vin till lunchen. Låter nästan lite kinky, men är,
försäkrar man, helt seriöst i fyrstjärnig klass. Här hålls också många konferenser.
Även om många föredrar att sitta ute i solen och andas in saltångorna från
traktens klassiska, saltwerk. Det ser ut som jättelika höhässjor, av en
stadsmurs höjd och omfång. Det salthaltiga och radonhaltiga vattnet pumpas upp
och faller så sju gånger genom ”hässjan” av tätt packade buskar- saltångorna
avges vid upphettning och dessa monument finns gott om i närheten.
Märkligheter!
Här finns också gudomliga cykelvägar. En f d järnväg längs floden ger uppåt 17 km flodfärd på cykel, mot vinbergen och provsmakningar. Kan bli vingligare på returen. Men ett bad i radonhaltigt vatten kan ger er gnistrande energi åter.
Priserna är inte alls så höga som myten om tysk levnadsstandard gör gällande.
Bakom satsningen stod staden Bad Kreuznach, som använde intäkter från sitt energibolag. Alltfler spa-orter tillkom, samtidigt som tyska sjukkassan blev alltmer återhållsam med tidigare rätt vidlyftiga remisser. Här gällde vinna eller försvinna. Bad Kreuznach fick en elchock som ledde till statusfylld ansiktslyftning. Driften har överlåtits till branschens proffs, men borgmästaren är mer än nöjd. Han är dessutom inbiten cyklist och borgar så för cykelvägarnas standard.
Här odlas riesling och spätburgunder och bara i Domäne Schlossböckelheim vinkällare finns 250 000 buteljer. Här växer vinet på en gammal koppargruva och just den riesling som benämns 2003 Schlossböckelheimer Kupfergrube Riesling Trocken, har en fruktig mineralton som känns just så speciell; kanske är det inbillning, men en försvinnande god sådan i så fall.
Bad Kreuzberg har två flodarmar i stan. Över den ena löper en bro, med höga korsvirkeshus på bropelarna. De ser ut som tagna ur Hans &Greta. Komplett med svensk kanonkula från ödesåret 1632, då Gustav II Adolf försvann i dimman sedan han glömt glasögonen hemma. Kanonkulan har fått texten: Minne från Sverige. Effektivare än vykort. Men huset stod kvar.
Trakten här har klara franska influenser. Det är bara att tacka och ta emot när det är dags för restaurangliv. Men det påverkar också mentaliteten på ett avspänt och trivsamt sätt.
Idar-Oberstein ligger längre uppströms. Här ligger ännu ett av Europas ädelstenscentra, även om stenarna numera oftast importeras för förädling här. Men bergen runt om rymmer ännu en myckenhet ametist, rök.och bergkristall, agat och jaspis.. Här finns en kyrka högt över byn, byggd på 1740-talet, till hälften inne i berget. En fyrfilig väg slingrar genom byn av korsvirkeshus ibland mer än 500 år gamla. Döm om vår förvåning när vi får höra att motorvägen är ett lock över floden. Detta var enda sättet att kunna rymma gågator i byn. Men att offra floden…..
Ska vi slå vad om att om 50 år lyfts locket av igen?
I Fischbach kan ni besöka koppargruvan och höra hemska historier om hur det var att för hand borra sig en meter om året, i skenet av ett stearinljus, i gångar som var 1.40 höga och långt mindre breda. Fri läkarvård och sjukkassa ingick, de slapp militärtjänst och begreppet klaustrofobi hade inte uppfunnits ännu. Vid 30 års åldern hade genomsnittsarbetaren förlorat två tredjedelar av synen. Arbetsdagen slutade när ljuset brunnit ut. Barnarbete i gruvan var inte tillåtet. De fick istället börja med att utvinna koppar ur malmen, stående i ett förnämligt blyos. Genetiskt blev gruvarbetarna allt kortare, väl avpassade för höjden i gruvgångarna. Senare fick de krut och 10 sekunder på sig från luntan tänts att ta skydd- i de gångarna!
Numera kan dysterheten efter visning tas bort med vinprovning i en av gruvsalarna. Det lilla vinhuset Dapper gör prisvärda viner och specialiteter som rödvinslikör och Weinhefebrand, närmast ett slags brandy.
Det finns fler byar, floder, cyklar och vingårdar i det kullriga böljande Naheland. Åker ni åt andra hållet från Frankfurt/Hahn hamnar ni i Mosel. Eller Frankrike. Inte längre är det till Luxemburg.
En central flygplats i sköna omgivningar.
Vid Frankfurt/Hahn finns inte ens en miljörörelse som protesterar mot fler flygturer. Här var tidigare strängt hemlig bas för amerikanska F-16 jaktplan. Invånarna har nu fått tillbaka sin natur, fått arbetstillfällen och flygplan de i jämförelse inte ens hör.