Berlin – Visst finns muren

Berlin – Visst finns muren

Har Berlinmuren rivits eller har den bara flyttats? Checkpoint Charlie har blivit ett myshörn. Men i de nya regeringskvarteren har spärrar och kravallstaket satts upp och polispiketer med stålnät runt alla fönster står i dussintal.

I mörkret tjuter sirener. Två svarta limousiner följda av en flock polismotorcyklar rusar ned längs Unter den Linden i 100 knyck. Som en scen från Östberlin eller för den delen från nazisttiden. Brandenburger Tor i fasadbelysning, ett lockande fotomotiv. Icke. Avspärrat längs hela gatans bredd. Gatuhinder har fällts upp med rött ljus längs toppen- men utan röd stjärna. Fullmånen glänser över den absurda scenen där poliser med det klassiska mösstuket viftar bort dem som vill nära.

Det visar sig vara Kinas statschef på besök. Men också maktens rätta ansikte. Maktens arrogans. Den visar sig inte minst i Berlins nya regeringskvarter. De ligger på båda sidor om en krokig kanal; Spreebogen. Den ena sidan var väst, den andra öst. Finurlig symbolik. Spektakulär arkitektur lockar turister. Nyskapande. Men samtidigt klassiskt maktspråk. Individens litenhet mot makten. Muren är borta. Men två polisbåtar med automatvapen patrullerar fram och åter om du skulle vilja göra något stuntdyk i kanalen eller annan anarkistisk demonstration av individuell frigörelse. Visst finns det en mur, inte mellan öst och väst. Utan mellan folk och ledare. Skydd mot terrorister lyder ursäkten. Östberlin hade sina usla ursäkter även för muren. Attentat mot, om än odemokratiska ledare, vill ingen ha, om de är mäktiga nog. Eller? Berlin har i alla fall en hedrande Stauffenbergstrasse, uppkallad efter mannen som var närmast att lyckas skjuta Adolf Hitler. Kinas statschef kanske vinkar avmätt från limousinen. Nej, den har ju tonade fönster, så inte ens det behöver han när han ska visa vänskapen mellan de kinesiska och tyska folken. I Östberlin. Fast det nu är väst. Men har något egentligen hänt. Inte ens i scenografin. Aeroflot har kvar sitt jättekontor på Unter den Linden. Belyst av iskall blå neon. Mycket inbjudande. Kinas statschef talar inte till folket. Vill väl inte göra om president Kennedys välmenta, men groda, vid Berlinmurens byggande. Då höll han tal och utropade Ich bin ein Berliner; jag är också en berlinare. Fast det var ju inte det det betydde. Det betyder ”Jag är en syltmunk”. Och det kan väl sägas om Kinas ledare också. Utan att han säger det. Tänker jag och sätter tänderna i en äkta berliner med röd sylt; körsbär.

Det finns två Berlin under ytan också, inte öst och väst längre. Men ett med maktens och historiens symboler; museer, opera, konsertsalar, murresterna, judiska museet, kyrkor.

Och så ett annat; alla med piercing, långa läderrockar, färgade hår i alla kulörer, militärbyxor, öppna marknader och gatuförsäljning, kickerboots, gallerier, rakade skallar, alla klubbar, och de framrusande S-bahntågen som faktiskt lyfter folket över paradgatorna, inte trycker ner dem i tunnlar. Okey, dom har en tunnelbana också. Men det lät bra. När det inte gick att klottra på muren längre fortsatte man klottra på allt annat. Eller öppnade galleri.

Berlin är bohemiskt och lockar ungdomar från hela Europa.

En av de största stadsdelarna är Kreuzberg. Själv gick jag snabbt i en halvtimme bara genom en liten del mellan gamla fina sekelskifteshus. Men det känns som Istanbul. Och lär även vara Turkiets andra stad i storlek. Döner Kebab är vanligare än Bratwurst . Berlin är en etnisk gryta; en storstad med drag av New York mot en preussisk fond av fasader.

Det finns gott om utrymme att hyra. Lokaler, lägenheter och tomma tomter. En del sedan kriget. Och vackra förorter med villor .Berlin är ett drama i sig.

När muren byggdes 1961 tvingades det trängda Västberlin växa på höjden. Det var inte ett decennium då arkitekturkonsten stod som högst. Men det är en fråga om smak. Vad var öst och vad var väst. Ibland kan det vara svårt att se.

Ironiskt är att nu styrs det tyska folket för första gången av en kvinna; Angela Merkel; av en bred politisk koalition vars båda ledare, den andre socialdemokraten Matthias Platzeck, är födda i Östtyskland. Det förklaras som att östtyskarna nu börjar ta för sig. En författare från östra Tyskland förklarar det med att ”vi ossis är hungrigare, mer pragmatiska och mer härdade. DDR-livet var en ypperlig skola i improvisationskonst”. Tidningen Die Zeit kallar det ”en kulturrevolution”.

De kommer inte precis till dukat bord. Mycket påminner om Sverige. Industrin har flyttat långt bort. De sociala kostnaderna , den korta arbetsveckan, anställningstryggheten, starka fackföreningar och höga sjukskrivningar. Det är ett bord där det sitter mätta och dästa tyskar och inte vill höra mer om globalisering, eller polska rörmokare. Och definitivt inte vill ha det sämre. Fast de redan har det. Pengarna är slut. Hjulen har rostat fast i rälsen. Vem ska betala? Inte vi. Samtidigt har återföreningen kostar ofattbara 10 000 miljarder SEK. Netto. Mycket investerades i regionalstöd som , precis som i Sverige, till stor del försvann i bluff och optimistprojekt, som lämnade än fler tomma lokaler och 12,6% arbetslöshet. (Tyskland bluffar inte med siffrorna som Sverige) Det behövs nog väldigt mycket ”ossi-pragamtism”. Nu har politiska dödsfiender enats om att höja momsen från 16 till 19%, höja inkomstskatten för de bäst betalda från 42 till 45%, men det är bara de allra högst betalda. Tiden för provanställning förlängs till 24 månader. Men sjukvårdsreformen tordes de inte ta itu med. Och kärnkraften ska fortsatt avvecklas. Politikerna leker med elden, morrar den ledande pensionärsorganisationen. Detta är inte det stora språnget vi behöver, suckar BMW-chefen. Invånarna sparar och gnetar och vägrar konsumera. Samtidigt gjorde sig t ex Deutsche Bank av med 6400 anställda och redovisade glatt en vinst på 22 miljarder kronor. Även näringslivet måste göra något, fräste avgående förbundskansler Schröder och kallade förfarandet svinaktigt. En opinionsundersökning visar att inte ens var tredje tysk tror att man inom 5-10 ska kunna leva gott i Tyskland. Skolsystemet har sågats i en undersökning som blev en chock för de lätt perfektionistiska tyskarna. Mer än var tredje 15-åring kan varken skriva eller läsa ordentligt. I matematikkunskaper hamnar tyska elever på en förödande 16 :e plats i Europa och i läsning på 19:e, något lite sämre än Sverige faktiskt.

När jag färdas mot Östberlins gamla flygfält Schönefeld med S-bahn passerar vi ett kilometerbrett, flera kilometer långt område fyllt med kontaktledningar och gamla semaforer. Rälsen är övervuxen. Här låg Östberlins gamla godsbangård. Varorna exporterades österut. Nu har de tyska lokomotiven stannat. Inte ens rälsen finns kvar. Istället kommer Kinas statschef susande bak tonade rutor. Han har all anledning att vinka.
Visst behövs en ossi vid rodret. En järnlady. Kanske kan hon gynnas av att rivalen Polen fått en regering som vill återsubventionera jordbruk och social sektor och inte längre driver frågan om platt skatt. Så det polska loket har också saktat farten. Europa är vilset, bakåtblickande och uppgivet. Berlin vänder och vrider på sina ruiner och putsar på minnena från fornstora dar. Som när 20-talet gick över i 30-tal ungefär. Övriga jämförelser ser vi inte för morgondimman. Men Germanwings flygplan både landar och startar fast man knappt ser handen framför sig. Schönefeldt har Cat III, ett system för säker landning utan sikt alls. Vi får hoppas Angela Merkel har ett sådant system i kanslersborgen.

Tio syltmunkar

1.Alexanderplatz (öst), intill Karl Marx Allee och Fernsehturm, 365 m högt. Lämplig utgångspunkt för marsch mot Checkpoint Charlie/murmuseet vid murrresten ett kvarter längre västerut, förbi all preussisk prakt.

2. Regeringskvarterens mammutarkitektur (mest i öst) och gamla Riksdagshuset, nedbränt 1933, nu med glasdom av Norman Foster, Brandeburger Tor och Denkmal fur die ermordeten Juden Europa, mittemot hotell Adlon.

3. The Story of Berlin (väst) Ku-damm , en multimediaresa genom 800 år Berlin i gamla atomskyddsbunkern.

4. Gedächtniskirche (väst kyrkoruin med sin nybyggda tvilling, vars blå interiör tar andan ur många.

5. KaDeWe (väst), Berlins eget NK, byggt 1955 på shoppinggatan Kudamm

6. Potzdamer Platz (ingenmansland) ny fin shoppinggalleria, 2000-talets nya arkitektur med skyskrapor, dammar, fontäner och en tom statysockel med tragikomisk historia.

7. Hackesche Höfe med restauranger, klubbar och unga designers som Rosenthalstrasse/Spandaustrasse med art-deco bakgårdar i bohemisk del av forna öst.

8. Museer; Bauhaus Archiv, Filmmuseum, Deutsches Teknikmuseum. Hamburger Bahnhof, modern konst i häftig miljö.

9. Teater, show och musicals. Mycket. Friedrichstadtpalast med glittershow som kabaré, mycket berlinskt 20-tal.

10. Helgernas utomhusmarknader på många ställen