Tartu är Estlands stora studentstad. Universitetet grundades av Gustaf II Adolf och det glömmer man aldrig.

Svenskarnas ockupation benämns oreserverat ”den gyllene eran”. Johan Skytte, då svensk guvernör över Livland, i vilket Tartu då låg, har hjältestatus. Närheten till ryska gränsen gör att allt sovjetiskt har en helt annan status; skräckväldet Sovjet.

Hybris hade staden från början. Den stora katedralen byggdes med 3000 platser, trots att staden hade 600 invånare. Riktmärke i staden är fontänen ”De kyssande studenterna”.

Tartu är prisvärt, som alla studentstäder. Här finns krogarna, men framförallt pubar och uteliv vår, sommar och höst. Dricka utomhus i parker är däremot förbjudet, utom i en park, en mycket sluttande sådan och tätt på den pub som har högst tak i världen. Det är inrymt i den forna krutkammaren och nog är det tryck i krutet liksom det rullar både en och annan nedför parken. Det är här det unga intellektuella Estland formas och de allra flesta tar någon utbildningstermin. Tartu är historia, framtid och drag. På vintern utfärdas dock köldvarning. På sommaren kan du bada i Peipisisjön, Europas fjärde största insjö och gräns mot Ryssland, en gång i tiden patrullerad av karolinska galärer. Estlands vintersportland, Otepää ligger inte långt härifrån.

Absolut roligaste sättet att resa hit är förstaklass med tåget. Det ryska breda motorvagnarna går ett par gånger om dagen, på dubbla restiden mot buss. Men första klass är obetydligt dyrare än andra och ger oändlig benplats, gratis uppkoppling och det finns sprit och mat att köpa medan du skuttar fram genom skogen i 70 knyck.