Helsingfors – Leta efter stadens inre själ

Helsingfors – Leta efter stadens inre själ

Tung och tråkig eller innerlig och sinnlig. Omdömena växlar om Helsingfors. Sant är att allt inte är som det ser ut att vara. Det är något i sig typiskt finskt. Man talar mindre. Men känner säkert inte mindre. Kanske mer. Ta musiken. Finskar älskar tango. Det tar en stund att ta till sig. Att komma in.

En finsk författare Pirkko Lindberg citeras av svenska journalisten Anneli Jordahl som gjort en utmärkt filosofisk guidebok över Helsingfors (bokförlaget DN).

Hon talar om svala svenskar och andalusiska finnar.

”Om man generaliserar så finns det en eld och glöd här som kan vara historiskt betingad. Det har alltid varit svårt att leva i Finland, de starkaste och mest vansinniga har överlevt. Finnarna är inte häftigt uppflammande som spanjorerna, men vi kan efter ett långt grubbel bli vansinnigt rasande och mörda folk med kniv.”

Nåja, nu är det nog inte så farligt för dig som turist. Även om du nu lämnar vinbältet (Sverige) för vodkabältet.

Hur ska vi förstå denna ordkarga mentalitet så förknippad med action- alltigenom historien från ureposet Kalevala där den vackra ungmön Marjatta blir gravid med ett lingon och föder sonen Suomi, Finland, Karelens nya konung. I samma anda som finnarna gav hela ryska armén på pälsen i Vinterkriget. Men även slog varandra sönder och samman i det blodiga Finska Inbördeskriget, mellan vita och röda. Läs böcker av Arto Paasilinna (t ex Kollektivt självmord) och se filmer av Aki Kaurismäki och ni förstår bättre den grovkorniga sensualism som omger brännvinsos och depressioner. Finland är färgstarkt färglöst…

Möjligen dämpades allt detta under de många hundra år Finland hörde till det mer mesiga Sverige. För att 1809 bli ryskt. Det var först då Helsingfors trädde fram som huvudstad, närmare moderlandets St Petersburg, än tidigare huvudstaden Åbo. Det är från denna tid som all den tunga arkitekturen i Helsingfors har sin grund. Även om Senatstorget kanske ändå kan ses som en jättemås i vit barock om man ser kyrkokupolen liksom sväva från den gigantiska trappan en sommardag. Det var ett av skälen till att staden länge kallades ”den vita staden”, med sina nyklassicistiska byggnader.

Presidentpalatset däremot är så färglöst att det lätt liksom inte ses. Alexander Uspenskijjkatedralen, alldeles ovanför hamnen kan i bästa fall bjuda på ortodox sång och rökelsedoft. Ryskare än så blir det inte i dagens Finland. Möjligen om nu spanar in de ryska överklassdamerna som jagar päls på fina varuhuset Stokkmans, mycket billigare än i St Petersburg. Marknaden på Salutorget är både se- och köpvärd och den vackra lilla saluhallen ligger runt hamnen fylld med renskinn, korv och knivar.. Härifrån går också båtarna till Sveaborg, byggd av svenskarna på ett antal öar i hamninloppet där det numera är riktigt ståndsmässigt att bo. Här finns fik, konstgallerier och trivsam havsluft.

Helsingfors trafikeras ännu av spårvagnar. Paradgatan går från hamnen, genom Brunnsparken. Där finns fina fik och stämning av gammal brunnsort. Spårvagnar trafikerar ännu staden och med en av dem kan du nå Luthergatan 3 med Tempelkyrkan. Den bör ses, insprängd i berget, med sin orgel och sin märkligt sakrala stämning, trots att den närmast ligger under jord.

Helsingfors har många kaffer, där det dricks kaffe eller choklad och äts feta bakelser. Njut. Viktväktarna kan du ringa imorgon.

Finska köket är i sin traditionella form ingen smalmat. Spenatplättar är så nära du kommer en grönsak. Sininen Lenkki, blå falukorv, är den populäraste av många ringlande korvar. Finsk emmentaler det självklara valet på smörgås.

Kolla om McDonalds har kvar McRuis, en hamburgare i typiskt finskt rågbröd, tar några minuter extra, men är värd väntan. Finsk snabbmat är annars också hamburgare(!). Hessburger är en finsk kedja, välkänd för sina goda dressingar.

Och om du bor på hotell här och lämnar Finland utan att ha badat bastu, ja då har du inte varit i Finland.

Helsingfors har ungefär 560 000 invånare.

Sevärdheter i Helsingfors

Sveaborg- på Unescos världsarvslista

Skatudden- stadsdel med många jugendhus

Kabelfabriken, kultur och museicentrum på Tallbergsgatan 1, ironiskt nog Nokias f d kabelfabrik- de kör visst trådlöst numera…

Borgbackens nöjespark- klassiskt gammaldags tivoli mede berömd berg-och dalbana i träGallen-Kallela musset, Alberga, Linudden. Den kanske största finländske konstnärens hem och atelje. Nationbalromantiker. Ligger lite avigt till men värt en del omväg.

Vetenskapscentret Eureka- upplevelsecentrum i Dickursby centrum i Vanda, nära flygplatsen.

Arabiamusset, Tavastvägen 135, gratisbuss fginns. Inte minst fabriksförsäljningen av porslin är intressant.

Glaspalatset-Mannerheimsvägen 22-24, film-och mediacenter i paradglaspalats i funkisstil

Kiasma, museet för nutidskonst

Finlandiahuset

Designmuseet

Klassiska hotell i Helsingfors är Kemp, Torni och Klaus Kurki

Kafeer

Café ekberg, Bulevarden 9

Fazer, Glogatan 3 ägs av chokladimperiet och det ger utdelning i sortmentet

Kapellet Esplandaparken

Ekuddsvägens Cafe, Ekuddsvägen 8, ryskt överlastad trävilla från tsartiden

Café Engel vid senatstorget

Café Strindberg, Norra Esplanaden 33, Parisinspirerat

Café Ursula, en bit bortom Siljaterminalen med lysande havsutsikt mot Sveaborg och god mat

Aktiviteter

Borgbacken tivoli

Sea Life Center –akvarium

Serana water Park

Shoppinggator

Fredriksgatan, Högbergsgatan, Nylandsgatan, Alexandersgatan samt Stokkmans förstås och Salutorget i synnehet om lördagar.