Tallinn är så småtrevligt och flanörvänligt att man lätt håller sig i den medeltida staden. Om och om igen. Det är synd. Ta spårvagnen till ett helt annat Tallinn.
Tallinnborna har fått gratis kollektivtrafik. Men för turister kostar det, om än inte mycket. Det finns dagkort. Men tre enkelresor räcker för att se ett helt nytt Tallinn, för baranågra euro på två timmar.
Från 2014 har också spårvägen rustats upp, på gott och ont. Det charmiga hoppandet är snart ett minne blott.
Peters barockslott och sångarna
Åk från centrum med nummer 1 till Kadriorg och den vackra slottsparken. Här finns Peter den stores anspråkslösa stuga, med hans morgontofflor. Han gillades själv inte pompa och ståt, men lät ändå uppföra slottet med bl a en pompös barocksal till minne av hans seger över Karl XII, invigt 1718, som dog samma år. Här finns fler fina ryska målningar. 1700 hade den unge svenske kungen gett Peter storstryk vid Narva. Här finns också det marsipanfärgade estniska presidentpalatset. När Sovjet invaderat flyttade gynnad partielit in i den fina funkisvillorna häromkring, t ex KGB-personal. De rättmätiga ägarna skickades ofta till Sibirien.
Inte långt härifrån finns det nya konstmuseet och Sångarfältet, som spelat och spelar stor roll i baltisk motståndsrörelse och här firas storslaget med masskörer vart fjärde år.
Träkåkar är inne igen
Från Kadriorg går spårvagn 1 direkt till Kopli, gå av vid ändhållplatsen utanför en Sovjetinspirerad industriport till hamnen. Det är Träkåkstallinn, deras Knivsöder. Trähus med flagande färg, prunkande förfallna trädgårdar som kolonilotter och vedtravar, en liten rysk träkyrka, kullerstensgator, kastanjer, syrener och rönn, arbetarlängor i vitt tegel, de små kioskerna och mest ryskt tungomål. Fattigt men stolt. Här bodde hamnarbetare och sjömän.
Länge vare trähusbebyggelsen på väg att försvinna. Om du tar spårvagn 1 eller 2 åter mot stan, gå av vid Balti jaam, järnvägsstationen med sin loppmarknad. Korsar du spåren åt andra hållet är du i ännu en trästad, den nytrendiga Kalamaja, där många unga barnfamiljer nu kan förverkliga en grön dröm med pensel och verktyg i högsta hugg för att stötta upp gistna trähus på kort promenadavstånd åter till Medeltidsstaden.
Här bor de rika och de fattiga
Om du har lite mer tid att ta ut svängarna kan buss till Rocca al Mare, Tallinn Skansen vara ett förslag, med många hus från agrar- och därmed även ”den gamla goda” svenskepoken. På vägen från bussen går du på en kvart och då genom Tallinns Djursholm, inte långt alls från sin motsats Kopli. På friluftsmusset kan du åka häst och vagn och äta rustikt.
Pirita är Tallinns två kilometer långa sandstrand, med rätt vit sand och tallar. Lite känns det som Fårö. Här finns också ruinen av det gamla Birgittaklostret som lämnades åt sitt öde redan på 1500-talet, men ruinen är pampig och förstärker Gotlandsstämpeln. Här finns också ett nytt kloster, med möjlighet till fridsamt boende.
Lasnamäe är Tallinns mest ”okända” förort med Sovjetbyggda 16 våningshus i brutal och förfallen arkitektur. Det här är en främst ryskspråkig stadsdel än idag. Den planerades för spårvagn, men station Andropov blev aldrig byggd och en av de sista Sovjetledarna dog samma sotdöd som projektet. Men Lasnamäe lever, det andra Tallinn.
Spåren av svenskarna
Förutom spårvagn har Tallinn nu fått cykelväg längs havet från Pirita och genom tidigare stängda hamndelar ända mot Koplibukten.
Svenskar har bott i Estland sedan 1200-talets mitt, fram till Sovjetunionen fördrev dem. På estniska kallades de ranna-rootslased, kustsvenskar. Själva kallade de sig aibor, öbor och bodde främst på Dagö, Ormsö, Haapsalu, Rågö och Nuckö. Vid 1900-talets början var de ännu drygt 8000. Många är de svenskar som kan räkna sina rötter härifrån. Därför borde det också vara självklart att Sverige hjälper till att försvara Estland mot det provokativa Putinryssland. För övrigt har kommunisterna ännu inte stått till svars för sina krigsbrott, efter och under andra världskriget. Kan vara bra att komma ihåg. Sätt dock aldrig likhetstecken mellan ryskt/ryssar och Putinfascismen.
