Litauen är lika spännande som okänt, fast det ligger så nära. Här finns mycket att se, är lätt att resa runt och mycket prisvärt.
När många svenskar funnit vägen till Tallinn och Riga är det dags att doldisen Litauen stiger ut i rampljuset. Där Riga är en av Europas största art noveaustäder har Vilnius en motsvarande ställning inom barocken. Vilnius i kombination med näst största staden Kaunas görs snabbt och bekvämt och på köpet erbjuds Baltikums billigaste shopping, där även konfektion blivit mer i vår smak.
Grönskande och flanörvänlig är Vilnius en behändig huvudstad. Vilnius ligger inklämt längst in i landet, mot vitryska gränsen. Så har det inte alltid varit. Litauen var en gång ett mäktigt storfurstendöme som sträckte sig ned till Svarta Havet. Men också det europeiska land som längst behöll hedendomen, in till 1700-talet i många avlägsna byar. Med 75 kyrkor i Vilnius och nästan 40 i Kaunas är det idag inte att ta miste på det stora katolska inflytande man delar med grannen i söder; Polen. Många kyrkor har ännu inte hämtat sig från den sovjetiska ockupationen och det är med häpnad man hör kommunisternas alla fantasifulla förslag till kulturförstörelse av kyrkor, kloster och katedraler. Lager för tomflaskor, silo för mjöl (som ruttnade, men bevarade kyrkan), konsertlokaler (i bästa fall) och museum över ateismen. Att Vilnius katedral aldrig blev traktorfabrik och St Franciskus i Kaunas aldrig blev swimmingpool får nog tillskrivas brist på byggnadsteknik snarare än fantasi. Den märkliga Kristi Återuppståndelsekyrka högt ovan Kaunas blev i alla fall elektronikfabrik, innan den nu återuppstått. Men människorna led naturligtvis värre. Kyrkvaktmästaren i Kristi Återuppståndelse visar tidningsurklipp hur han besegrade en björn med sina bara händer under sin fångenskap i Sibirien. Ärren har han också kvar. Den judiska befolkningen på över 200 000 utplånades i stort sett mangrant. Vilnius var ett av jiddischkulturens viktigaste fästen. Men även 300 000 litauer fick sätta livet till, av en befolkning på knappt fyra miljoner. Däremot finns en spillra av den tariskt-judiska folkgruppen karaimerna kvar kring Trakai; ett sjörikt landskap med ett sagoslott från 1300-talet mitt i en av sjöarna; helt nära Vilnius och ett givet utflyktsmål. Det är också f d KGB-centret i Vilnius; Genocide Victims Museum och Sovjet Park eller Grutas Park i Druskininkai (södra Lituaen) som visar ett otal pensionerade sovjetiska hjältemonument som samlats i skogen, på privat initiativ, av en av Litauens nya mångmiljöner; svampkungen!
Litauen var en av Sovjets kornbodar och utsattes aldrig för den industrialisering och ryska inflyttning som grannarna. Nära 80 procent av befolkningen är litauer och kanske åtta har rysk bakgrund. Dessutom är ungefär 90 procent av detta fåtal fullvärdiga litauiska medborgare, till skillnad från i grannländerna.
Någon baltisk språkförståelse finns inte. Lettiska och litauiska är ungefär lika som svenska och isländska.
Vägnätet är av god standard. Men den som inte har bil, tar sig lätt fram med expressbussar. För 75 SEK kan man åka mellan Vilnius och Kaunas på en timme och bussarna går minst en gång i timmen, ibland oftare.
Det är värt resan. Kaunas är Litauens mest litauiska stad och tjänade som huvudstad under mellankrigstiden, då Vilnius var polskt. Kaunas ligger där floderna Neris, som också flyter genom Vilnius och Nemunas flyter samman. Den senare var förr gränsflod. Slottet på udden har anor från 1300-talet. St Georgekyrkan uppvisar ännu förfallet från ockupationen. Stadshuset, kallat Kaunas vita svan, tycks ständigt ha överdådiga bröllopspar på väg in eller ut. Vackra byggnader kantar Vilniusgatan. Här ligger apoteksmuseet, väl värt en visit för sina entusiastiska innehavare och gatan fortsätter i den långa allén Laisves aleja bort mot Ärkeängeln St Michaels ortodoxa kyrka i fonden. Staden har också ett Djävulsmuseum minsann. Kaunas Musikteater passeras på vägen i en vacker park och minner om att Kaunas är det mycket musikaliska Litauens kulturhuvudstad vad gäller att ta ton; berömd för sin jazzfestival och med många musikevenemang från klassiskt till rock.
En kort bit härifrån kan man ta bergbanan, från 1935 som just räddats av privata sponsorer, up till kullen med den mer märkliga än vackra kyrka som var bl a radio- och TV-fabrik.
Kaunas kan upplevas lite som en småstad. De flesta invånare finns i förorterna. För att uppleva nattlivet måste du nog ha ”en lokal vän”. Fast det har blivit bättre. Stadens nya centrum, öppet till 23.00 och i vissa delar ännu längre, ligger blott fem minuters promenad från Laisves Aleja och heter Akropolis. Det är stadens shoppingcentrum- ett liknande finns i Vilnius, men någon motsvarighet i Skandinavien finns inte. Allehanda modeaffärer; livsmedelshall med delikatesser, bl a stora akvarier för karp och störliknande fiskar. Här finns biopalats, stor isrink, vackra stenlagda gågator med restauranger med dämpad belysning och vacker inredning. Här sorlar fontäner, här har byggts gjutjärnräcken, tegelfasader i gammal stil, här finns bowlinghall, lekplats såväl som stripklubb; allt inomhus i en känsla av en stad i staden. Just här finns den mysighet och intima varma atmosfär som staden därute så mycket saknade och förlorade under 50 är av Sovjets förtryck. Inte undra på att det är hit Kaunas och många Vilniusbor går; en drömvärld som förenar öst och väst.
Litauens mode har de senaste åren blivit mer likt vårt; borta är glitter och guldexcesser som i Ryssland.
Bland övrig shopping kan nämnas bärnsten, för vilket Litauen är stort.
Om du nu tror att du är långt in i Östeuropa har du dessutom fel. Så sent som 1989 konstaterade franska geografer att Europas geografiska medelpunkt ligger 26 kilometer utanför Vilnius; där finns nu en minnessten.
Vilnius ligger bara 200 km från Riga. Tre timmars bussresa från Kaunas och du når kusten som har 300 km obruten sandstrand med badorter som Palanga och det märkliga naturreservaten Kuriska näset och dess mäktiga sanddyner och pittoreska fiskebyar.
Litauen har god mat och bra krogar i alla prislägen. Det är mer ett öl och vodkaland än vinland. Traditionell aperitif är t ex Trejos Devynerios, balsamisk örtlikör; den ljusa är bittrare, än den mörka. Den kan behövas om du i sin tur ska äta traditionell litauisk mat. Den har ofta potatisbas; som potatisplättar, potatisbullar eller raggmunk eller pannkaka. Men litauer äskar också svamp. Svampsoppa ärt ofta delikat, liksom viltkött som vildsvin eller varför inte rådjur eller anka i rabarbersås.
