Lanzarote – Cesar Manriques ö

Lanzarote – Cesar Manriques ö

Vinterbokningarna har ökat med 15%. Marknadsföringskampanjerna för ”De Nya Kanarieöarna” är i full sving. Kanarieöarna är ”ompaketerade” som lyxdestination, på samma sätt som Mallorca uppgraderades och nylanserades för några år sedan. Grisfesterna är borta sedan något år, och nu är det designhotell och temarestauranger som gäller. Marknadsföringen fokuserar främst på Gran Canaria och Teneriffa. Resetips besökte Lanzarote för att se om de nya Kanarieöarna fanns att hitta även där.

Det finns ett antal turistorter på Lanzarote, men den mest kända och kanske bästa är Puerto del Carmen, bara några minuter söder om flygplatsen. De ”gamla Kanarieöarna” finns kvar längs huvudgatan. Det vimlar av affärer, pubar och restauranger som i första hand vänder sig till engelska turister med steak houses och Guinness öl. Man kan definitivt göra kap i butikerna och äta billigt och relativt bra, men någon lyx är det inte frågan om.

En annan sida av Puerto del Carmen får man uppleva om man uppgraderar en smula och tar in på ett hotell på rätt sida om gatan, dvs mellan gatan och stranden. Hotellen har ofta en egen, privat strandremsa. Rummen har utsikt direkt över stranden och havet, och allt trafikbuller är som bortblåst. Man kan på morgonen gå direkt från rummet ut på stranden och ta ett dopp i havet, skölja bort sanden i poolen, och sedan fortsätta till frukostverandan i morgonsolen. En god bok vid poolen fram till lunch. Eftermiddagen på den privata stranden. Middag i en av de många restaurangerna på hotellet. Vidare till baren eller hotellets nattklubb. Man kan i själva verket spendera hela semestern utan att någonsin lämna hotellet. Kanske det är den lyxen man beskriver med ”De Nya Kanarieöarna”?

Om du trots allt lämnar hotellet så har Puerto del Carmen en underbar, sex kilometer lång sträcka med sandstränder, Playa Grande (närmast staden), Playa de los Pocillos, och Playa Matagorda, till största delen öppna för allmänheten. Och om du hyr en bil för en dag eller två finns mycket att utforska på Lanzarote.

Cesar Manriques ö

Första anhalten för alla utforskningar av Lanzarote måste vara Cesar Manriques hus strax norr om huvudstaden Arrecife.

Cesar Manrique föddes på Lanzarote år 1919. Efter en avbruten arkitektutbildning slutförde han sin universitetsutbildning som konstnär. I början av sextiotalet spenderade han några år som stipendiat i New York, men tröttnade på storstadslivet och flyttade tillbaka till Lanzarote.

”När jag återvände från New York kom jag med målsättningen att göra min hemö till en av de vackraste platserna på jorden, med hjälp av de outtömliga möjligheter som Lanzarote erbjuder” sa han om sin återkomst.

Och han har verkligen satt sin stämpel på Lanzarote. Vart man än vänder sig på Lanzarote så hör man ”designat av Cesar Manrique”, ”målat av Cesar Manrique”, ”skulptur av Cesar Manrique”, och så vidare. Det hela skulle nästan vara komiskt, om det inte var så vackert och smakfullt.

Cesars eget hus är ett mästerverk i sig. Han fick en vision om att bygga ett hus mitt ute på ett lavafält, fick tomten gratis, och steg till verket. Huset integrerades i lavafältet, och bottenvåningen utgörs av utrymmet efter fem lavabubblor, inredda som rum i huset. Fönstren ut mot lavafältet skär rakt genom lavan, med en del lava inne i rummet, så att det är svårt att avgöra var huset slutar och lavafältet börjar. Hela huset är dekorerat med hans målningar och skulpturer.

Idag är Cesar Manriques hus ett museum öppet för allmänheten.

Från Cesar Manriques hus går färden vidare norrut till Teguise i norra-centrala Lanzarote. Teguise grundades redan 1414, kanske den allra första staden på någon av Kanarieöarna, och var Lanzarotes huvudstad i nästan 450 år fram till 1852, då huvudstaden flyttades till Arrecife. Teguise är en sömnig liten stad med 3000 invånare. Få turistbussar stannar här, så man kan verkligen uppleva livet som det är och alltid har varit på Lanzarote. Men på söndagsförmiddagar blommar Teguise upp då den lokala marknaden, den största på Lanzarote, går av stapeln. Hundratals bås som dyker upp från tomma intet säljer allt från lokalt hantverk till krims-krams ”Made in China” och de vanliga afrikanska träskulpturerna. Att pruta är mer eller mindre obligatoriskt.

Allra längst i norr hittar man Mirador del Rio. Vägen dit är krokig med raviner till höger och vänster, men bjuder på vackra utsikter över Lanzarote. Väl framme i Mirador del Rio har man från besökscentret – skapat av Cesar Manrique – en underbar utsikt norrut mot ön La Graciosa, dit man också kan åka med färja.

På kustvägen söderut är Jameos del Agua värda ett besök. De är vulkaniska grottor, där taket har kollapsat på sina ställen så att man kan gå ner i underjorden. I Jameos del Agua finns en underjordisk lagun, och i lagunen finns en typ av albinokrabbor som inte finns någon annan stans på jorden. Besökscentret öppnades 1966, designat av – Cesar Manrique.

Lite längre ner längs vägen mot Arrecife hittar man Jardin de Cactus, kaktusträdgården. Byggd i ett gammal sandbrott – bönderna tog lavasand att lägga över sina fält för att behålla fukten i jorden – finns här nästan 1,500 kaktusar av alla tänkbara slag. Alla är inte från Kanarieöarna, utan många är importerade från Afrika och Nordamerika. Anläggningen är designad av – Cesar Manrique.

En resa till Mars

På sydvästra Lanzarote ligger nationalparken Timanfaya. Den över 50 km2 stora parken är helt täckt av lava och vulkansand, och påminner i mångt och mycket om ett marslandskap. Mellan år 1730 och 1736 hade fler än 100 olika vulkaner utbrott i området, och ett antal byar ödelades. Situationen var tidvis så grav att man övervägde att helt enkelt överge ön Lanzarote fullständigt.

De senaste utbrotten var år 1824, men på grund av att det regnar så lite på Lanzarote är området i princip orört och ser ut precis som det gjorde direkt efter vulkanutbrotten. Marken är fortfarande varm, det kan vara mellan 400°C and 600°C bara några meter under markytan, något som man demonstrerar vid besökcentret; man häller vatten ner i ett hål, och efter bara ett par sekunder sprutar en geyser upp; man lägger ner torra kvistar i ett hål en knapp meter djupt, och efter några sekunder fattar kvistarna eld. Om man krafsar bort ytsanden med händerna kan man plocka upp en handfull grus som är så varm att man bränner sig. Ta med andra ord på dig lämpliga skor…

Man kan köra egen bil till Timanfaya och till besökscentret (designat av…), men om man vill se hela parken måste man åka på en busstur, inga bilar tillåts. Avgiften för den guidade bussturen ingår dock i inträdesavgiften. Själv turen är väl värd att åka på. Man får definitivt en känsla av att man lämnat jorden och nu befinner sig på en annan, vilt främmande planet.

På vägen till Timanfaya passerar man en annan turistattraktion: kamelridning. Fast egentligen är de dromedarer. Det finns cirka 750 dromedarer på Lanzarote. De togs för hundratal år sedan över från Afrika eftersom de var perfekt anpassade till klimatet och landskapet på Lanzarote. En dromedar kan gå en vecka helt utan vatten, och förlorar då upp till 20% av sin vikt. Sedan kan den ”tanka” på bara några timmar, och sedan vara redo för nästa resa. Inga oljebyten behövs, som vår guide så skämtsamt påpekade.

En dromedar på Lanzarote kostar ungefär 3,000 euro, vilket är 5,000 euro billigare än i Förenade Arabemiraten (Vi väntar på att något internetföretag ska ta vara på denna affärsmöjlighet – cheap-dromedar-exchange.com). Om du bara vill hyra en dromedar i 20 minuter så kostar det 10 euro, och då kan du ta med en vän. Vill du ge dig ut på en längre tur i Timanfaya på kamel, förlåt dromedar, så går det också att arrangera.

En tur till Timanfaya tar ungefär en halv dag. För att runda av dagen kan du passa på att besöka den lilla fiskebyn ”El Golfo” söder om Timanfaya. En utmärkt plats för lunch på en av många små fiskrestauranger. Efter lunchen kan du ta en promenad på en underbar, svart strand, med en grön lagun i en vulkankrater innanför, strax söder om byn.

På vägen tillbaka passerar du Salinas de Janubio där man producerar salt från havsvatten. Man har stora fält med havsvatten som man låter dunsta bort i solen på 6 veckor och lämna efter sig ett 2-3 cm tjockt lager med salt, som man förr i världen använde framförallt till att salta fisk. Numera är det inte många som fiskar, utan nu säljs saltet som en hälsoprodukt. Saltet du köper på ”The Body Shop” för 50 kr kan du köpa här för 50 öre/kilo!

Det nya Lanzarote

Hittade vi då ”De Nya Kanarieöarna” på Lanzarote? Nej, inte egentligen. Men det som är nytt med Kanarieöarna är kanske trots allt inte alls något nytt, bara att de har blivit lite bortglömda med de senare årens nya resmål allt längre bort i världen. Kanarieöarna har fortfarande mycket att erbjuda till ett rimligt pris och en inte alltför lång flygresa. Man har anpassat sig och erbjuder det mesta som en turist kan önska – från lyxhotell, spa, och mästerskapsgolfbanor till något så grundläggande som vackra sandstränder och god mat. Kanske är det dags för en paus från allt Thailandsresande för att återupptäcka Kanarieöarna – utan grisfest!

Fakta om Lanzarote

Lanzarote har ca 100,000 invånare. Dygnsmedeltemperaturen är 25°C i augusti och 17°C i januari. Regnar gör det inte mycket. I alla fall inte de närmaste 8 åren, enligt prognosen.
Discover Lanzarote – (http://www.discoverlanzarote.com) är en utmärkt resurs för alla sevärdheter.
Cesar Manrique Foundation – http://www.cesarmanrique.com 
Nationalparken Timanfaya, öppet alla dagar 10.00 – 18.00. Inträde: €8 Euro, som inkluderar en guidad busstur genom parken.
Hotel Los Fariones i Puerto del Carmen kan rekommenderas. Fyra stjärnor, lagom lyxigt utan att vara pråligt eller alltför dyrt.