Det finns inte fler okända storstäder att upptäcka i Europa. Trodde jag. Men en kosmopolitisk överraskning vid namn Kiev väntar i kulissen. Mer grön än grå, med puls och hopp, vacker och kullrig.

Finns det en Ruslanaeffekt efter Eurovisionsschlagerfestivalen? Det skulle vara vild och vacker i så fall.

Det stämmer på Kiev.

Breda boulevarder och få trafikljus. Gatukorsningarna dirigeras av trafikpoliser i franska gendarmmössor, var och en i sin egen takt. Bilisterna tutar ilsket när de tröttnar och rusar sedan fram i sick-sack som Ruslanas dansgrupp mellan avloppsluckor som står upp som stora stubbar i gatorna. Trottoarerna intill är breda som parker, ibland med dubbla led av träd. Innanför dem ligger stora palats, ofta i s k Kievbarock, med skyltfönster dignande av pälsar, kristallkronor och svulstiga soffor i vitt och chockrosa. Andra hus är höga, bulliga palats i Stalin-stil med bostäder och balkonger. Ja, faktiskt, den enda trivsamma Stalinarkitektur världen skådat. Med 2,6 miljoner invånare blir det lätt vimmel. Att korsa dessa boulevarder är något du inte ens bör försöka. I gathörnen finns undergångar. Som ofta öst finns affärer därnere. Men, särskilt längs huvudgatan Khresjtatyk, inte små bodar, utan veritabla shoppinggallerior. När du väl går ner tvingas du öppna dörren och är inne i affären. Andra sidan gatan nås via, tja porslinsavdelningen till höger och så underkläderna till vänster och så…äsch vilse igen. Kanske gick jag fel i parfymavdelningen?

Det här är verkligen ett tips för kvinnor vars män inte vill följa med och shoppa. Här har de inget val, om de vill korsa gatan.

Nu är Kiev ingen stor shoppingstad för oss. Allt, nästan, är dyrt, som i alla länder med rik överklass och därnäst inte mycket före armodet, mer än hoppet.. Dessutom är stilen fjärran vår; prålig, glittrig och nyrik. Ingen stad har väl heller så många långbenta vackra flickor i så korta kjolar, glittriga stövlar, paljetterade skinnjackor och skyhöga klackar och då är de inte på väg till party utan från jobbet. För att inte missförstås av alla feminister kan tilläggas att premiärministern också har stilettklackar, som här också har karaktären av armbågar-här kommer vi som också vill bestämma.

Det är vår i luften, på mer än ett sätt och alla vill till Självständighetstorget, platsen för den orange revolutionen. I snögloppet på TV var det en grå plats. I själva verket är den ljus och öppen och nu sägenomsusad. Här vill alla vara och förälskade par står där med varsin starköl i handen, en liter kostar ett par kronor i alla gatukiosker. Det finns en otålig förväntan i luften. På flera håll syns ännu demonstrationer. Utanför borgmästarens palats mot att han säljer billiga tomter i naturreservat utanför stan till sina anhängare och utanför parlamentet mot att guvernören i Donetsk arresterats för korruption. Här tältar nu Jusjtjenkos motståndare, de anser guvernören är utsatt för politisk förföljelse. Flaggor och banderoller, heta talkörer. Ett av dessa politiska skämt talar om den nye presidenten Victor Jusjtjenko i samspråk med ryske presidenten Putin. Putin frågar om han är nöjd med sin nya regeringen. Absolut, säger Jusjtjenko. De är unga, entusiastiska och lojala. Inga nackdelar alls, frågar Putin. Tja, säger Juusjtjenko, det ska i så fall vara att de vet absolut ingenting.

Otåligheten är stor. Motsättningarna trycker under ytan. Mot väst! Eller öst?

Kievs gator är brant backiga och stenlagda. Koleldning och avgaser lägger staden i ett romantiskt, men måhända inte helt hälsosamt, dis, även vackra dagar. Staden är byggd på sju kullar och parkerna är många. Genom staden, långt därnere, vindlar Dnepr; floden dit vikingarna kom seglande nästan uppe från Östersjökusten. Här är floden delad i ett delta. Ute på dess öar, mitt i staden, är det ännu mer träd och långa sandstränder för bad och solning.

Längs kajen långa flodkryssare som väntar på sommarens veckolånga kryssningar ned mot Svarta Havet, Krim och Odessa- trakter som är mer öst än väst, men egentligen vill vara sig själva, de också. Egensinniga folk. Spårvagnar plingar och svänger. Trådbussar rasslar. Bilar tutar. De branta backarna måste bli en mardröm på vintern i en stad som har lite snö, men ofta fryser till isbark.

Kiev kan påminna om storstäder som London, här finns lite Istanbul och inte så lite Paris. Andrejevskij-sluttningen med St Andreaskyrkan och sina bodar med kitschig konst och hantverk kallas Kievs Montmartre. Här nere i den vindlande gatan mot floden bodde Michail Bulgakov; författare bl a till Mästaren och Margarita. Den utspelar sig i Moskva, men inspirationen till dess svindlande fantasi kan mycket väl ha kommit härifrån- här verkar den passa bättre.

Irene Trantina är produktchef på Olymp Travel Ltd. Hon ogillar jämförelsen med Montmartre. Hon tycker Kiev har sig alldeles egna själ, som inte behöver jämföras. Och staden har en mycket kosmopolitisk framtoning.

St Michaelklostret absolut knallblå fasader med otaliga guldspiror dominerar övre Kiev. Men det är falskt. Klostret uppfört 1108 (!) stod genom många krig, till sovjetmakten sprängde det på 1930-talet för att anlägga ett paradtorg och en paradtrappa ned till floden. Planen skrotades, men då var klostret redan sprängt. Det återinvigdes år 2000.

-Men det saknar en själ, menar Irene Trantina. Det heliga är borta.. I torgets andra ände finns St Sofia Katedralen, som också skulle jämnas med marken, men blev kvar. Denna är original sedan 1000-talet.

Här ligger också Kievs Vita Hus, utrikesministeriet i pampig arkitektur.

Hit upp kan du komma med bergbana från Podil, köpmännens gamla stadsdel med trevåningshus från 1600-talet, ett karavanseri, Kievs första börshus m m . Här bodde förr de fattigare. Floden svämmade ofta över. Men där ligger det ursprungliga centrum.

På kullarna bodde de rika; från vikingarnas garde till Leon Kutjma, den förre presidenten, som sålt sin flotta våning i Kievs Montmartre och flytt till datjan.

– Än har vi inte sett så många förändringar, säger Irene Trantina. Hon kom själv till Kiev efter kriget med sin pappa som var rysk officer.
-Han tog mig till Självständighetstorget 1946 där vi tittade på en offentlig avrättning av sex tyska officierare som anklagats för att ha skjutit många civila. De hängdes mitt på torget. Här har hänt mycket. Man blir luttrad. Den som har makt i Ukraina har tillgång till en oerhört massa pengar. Klyftorna är stora. Men jag tycker ändå att Julia Tymosjenko (premiärminister)verkar vara en bra kvinna, frågan är hur mycket hon kan uträtta.. Hon och Jusjtjenko har lovat väldigt mycket på kort tid. En del problem har också blivit större på senare år; kvalitén på utbildningen har t ex sjunkit.

Vad det framförallt gäller är att bli av med den oerhört omfattande korruptionen, som i princip förlamat Ukraina, där ”klaner” styrt och berikat varandra med alla tänkbara investeringsobjekt. President Kutjma tillhörde en klan från Donetsk-området i östra, dvs. ryska Ukraina.
Kiev kan betyda stäpp och ukrainarna är stäppens folk; kosackland. Deras hetman; Bohdan Chmelnytskyij ledde ett framgångsrikt uppror mot den då polska överhögheten 1648 De valde tyvärr Sverige som allierad och när Karl XII ”torskade” i Poltava var det kört för Ukraina; Peter den store s Ryssland tog ett strupgrepp och så har det i princip varit fram till nu, om man räknar Kutjma som rysk vasall….

Stalins utrensningar på 30-talet drabbade Ukraina hårt ; nationalistiska tendenser inom kommunismen straffade Stalin genom att låta Europas kornbod; Ukraina, svälta och många människor tvingades döda hundar, ihjälsvultna åldringar och barn. I andra världskriget dödades var sjätte invånare och i stort sett alla judar utrotades- om detta minner ännu ravinen Baibj Jar i utkanten av Kiev, där 33 000 judar mejades ned av tysk trupp. Ännu en katastrof avvärjdes av en slump eller kanske tyckte Gud Ukraina lidit tillräckligt. Tjernobyl ligger tio mil från Kiev och Irene Trantina minns att vinden låg rakt mot staden båda dagarna innan katastrofen 1986. Men när Tjernobyl kokade över hade vinden just vänt. Idag kan den förbjudna zonen och den övergivna staden Pripjat, där tallrikarna ännu står på bordet i spökstaden för drygt 50 000 invånare, åter besökas i grupp.

-Min son skickades liksom de flesta barn i Kiev till Krim på läger hela sommaren, säger Irene. Men vi lider ännu. Många barn födda 1986 är sterila. Det finns en överdödlighet i leukemi. Kievs invånarantal var 3,5 miljoner, idag är det 2,6. Många är sjuka. Någon riktig statistik finns inte. Och Gorbatjov, så populär i väst. är inte populär här. Det var han som bagatelliserade det hela i våra media.
Men statyn av Lenin står kvar. Kring den samlas ikväll ett gäng gothsvärtade ungdomar med ölflaskor i händerna. Många äldre ser ännu Stalin som en stor man. En gigant. Ukraina och Ryssland har suttit ihop så länge. Låt oss reda ut några missförstånd. Rysk champagne är nästan alltid från Krim i Ukraina. Brezjnev var från Kiev. Och välkända Antonov, som bl a bygger världens största flygplan är inte ryskt , utan ukrainskt.

Vad säger de unga?

Alexey Raskaley är ansvarig för linjeplanering på flygbolaget Aerosvit; en opolitisk man i karriären.

Vvisst hoppas vi på en växande medelklass, som kan bli våra framtida kunder. Den finns inte idag och det kan ju vara ett skäl till att vi fyller våra flyg till bl a Fjärran Östern och USA med passagerare som flygs in till navet Kiev. Men på sikt tror jag mycket på Ukraina. Vi har bra produkter; livsmedel, textil. Men vi vill inte fortsatt bara vara en råvaruexportör. Och som turistland har vi väldigt mycket att ge. Men ingen lär hjälpa oss, om vi inte hjälper oss själva först.

Peter Anker Möller är dansk och chef för Radisson SAS nya hotellsatsning i Kiev.

-Visst finns här problem. Byråkratin är fortsatt tung. Det är dyrare än i väst. Monopolen är många och konkurrensen för liten. Det är ju också vad vi nu skolar vår personal i; kundservice är avgörande för om kunden återvänder. Men det är ännu ett nytt sätt att tänka.
Radisson SAS blir det allra första internationella hotellkedja som etablerar sig i Kiev- en stad på 2,6 miljoner invånare !
Hotellet skulle invigts i slutet av 2004 och försenades till 1 april 2005.

–Just nu vill jag inte utlova ett nytt öppningsdatum, men snart, säger Peter Anker Möller, som gärna hade öppnat till Eurovisionsfestivalen, men allt tar tid.

Peter Anker Möller tror dock inte en omvandling av sliten kol-och stålindustri i östra Ukraina behöver hota utvecklingen.
-Kina köper ju idag allt, så jag tror de kan klara omställningen. Men landet behöver en medelklass. Det är den som driver ekonomin. Och mer konkurrens. I utgångsläget ligger man nu kanske 5-6 år efter Ryssland.

Så mycket hopp knyts i vårskymningen till Frihetsplatsen, där en sejdel öl efter visst parlamenterande går för 3 SEK på uteserveringen. Det är för dyrt för vanligt folk. Och svårbeställt för att väldigt få kan engelska. Jag går hem i folkvimlet. Till mitt hotell med gammaldags våningsstäderska i andra änden av stan. Kanske dumt. Men jag känner mig inte hotad. Taxin som kastar sig mellan” stubbar” och bilar verkar vara ett mer riskfyllt alternativ, inklusive prisförhandlingen. Den långa promenaden i den vackra vårkvällen, förbi alla uppbrutna trottoarer kring Sportpalatset, där man i elfte timmen rustar för Melodifestival och de fasader som därintill målas i pastell, utan underarbete, gör mig ändå övertygad om att den här stan kommer att bli en av våra mest spännande weekendmål om några år. Jag beslutar mig för att fira det med en flaska rysk champagne för 12 kronor. En tom spårvagn rasslar mot garaget nedför en oerhört brant backe vid hotellet. Spåret är krokigt. Spårvagnen bromsar och glider på skenorna. En ljusblå rysk lastbil är på väg med byggmaterial åt andra hållet, kanske till Sportpalatset. Den ryter trött och ryker slitet, orkar knappt, men når så korsningen där den får stanna för en flock minibussar proppade med sena trötta pendlare till betongförorterna. TV:n visar en såpa som driver med militären och ett nyhetsinslag om nedskärningar i Ukrainas en gång så stolta flygvapen. Nu vill ju Ukraina in i Nato, samtidigt som Krimhalvön hyser en av Sovjets största flottbaser.
Världen är föränderlig.

Mer att se

Petjerska Lavra klostret, kallat Grottklostret efter katakomberna under Det började byggas 1051. Klostret är en gyllene stad i staden på ett mycket stort område. Alldeles intill ligger Stora fosterländska krigets museum, en jättestor hyllning till Sovjets seger i andra världskriget. Ovanpå museet står den hiskeliga Moderlandsstatyn, Frihetsgudinnans motsats och 108 meter hög. Utsiktsbalkongen är dock t v stängd, sedan någon tog livet av sig därifrån. Stadsdelen Podil är väl värd någon timmes flanörinsats. Vänskapsbågen är omöjlig att missa och nära den ligger det rätt oansenliga Filharmoniska sällskapet, stadens bästa konsertlokal för klassisk musik.

Ukraina är Europas näst största land, efter Ryssland och har 52 miljoner invånare, varav en femtedel ryssar. Sju miljoner ukrainare bor utomlands.

Bakom klassisk fasad

Radisson SAS är något av specialister på Östeuropa. Med Kiev Blur man den första internationella kedja att etablera sig här. Hotellet ligger i diplomatkvarteren, granne med norska ambassaden och ett stenkast från övre Kievs alla sevärdheter. Bakom till hälften gamla fasader på den vackra Yaroslaviv Val ligger ett helt nytt innanmäte med 255 rum i skandinavisk, italiensk eller maritim stil. Det finns två restauranger, en bistro och en italiensk samt en fitness club.

Hotellchef Peter Anker Möller är ingen dununge i sammanhanget. Han har byggt upp hotellen i Vilnius och Bratislava, men medger att Kiev är tyngre.

– Men om jag inte trivdes skulle jag inte ta jobbet. Här finns mycket att göra och många som vill. När en del av personalen tog ledigt vid den orange revolutionen var det bara att se mellan fingrarna. Det händer trots allt bara en gång i livstiden. Ännu är det mycket här som fungerar som på sovjettiden och det gör jobbet svårare. Vi har nu i april 200 anställda på plats och vi hade ett berg av ansökningar. Prisnivån är fortsatt hög, så mer konkurrens behövs på nästan alla områden. Men investeringarna kommer nog nu och snart är de ikapp Ryssland. Här finns en stor potential. Men många investerare har väl just nu avvaktat vad som ska bli av den orange revolutionen och hur nära väst man tänker närma sig. Men jag trivs bra med människorna här och om något år kommer nog även turisterna att hitta hit. Regeringen tillsattes ju så sent som i början av 2005 och har enormt mycket som måste tas om hand, inklusive Eurovisionsfestivalen , där förberedelserna också avstannade i ”revolutionsyran” när hela city var avspärrat. Det försenade ju även oss. Jag hoppas också att visumkravet för ukrainare till väst släpps, idag är det få som har möjlighet att resa. Och jag hoppas i gengäld att vi slipper den idag rätt krångliga och dyra viseringen hit.