Dra västerut för den genuina Rivieran

Dra västerut för den genuina Rivieran

Det finns de som anser att den Franska Rivieran går från Monaco till Saint Tropez. Men den som drar västerut ska finna en än franskare, mer genuin och vacker fortsättning. Mitt i denna ligger Hyères.

De första turisterna kom till Hyères redan 1740. Det var på vintern. Det gör Hyères till en av de äldsta ”badorterna” på Franska Rivieran och vinterturism är inte så konstigt som det låter. Hyères skyddas av en låg bergskedja tätt inpå mot den kalla nordanvinden Mistral och från sydliga stormar av en liten ögrupp, där Porquerolles är den mest kända.

– Vi brukar alltid segla ut dit på nyårsafton, säger Nils-Ingvar Lundin, välkänd som kommunikatör för flera storföretag och TV-journalist, nu en av tre svenskar bosatta i Hyères, med yachtcharters som arbetande hobby.

– Och i fjol badade vi i november, säger Anne Grönberger, också bofast här och verksam som båtförsäljare för Dufour Yachts.

Hyères heter idag officiellt Hyères des Palmiers; Palmernas stad- 18 000 stycken. Det är också, efter Rotterdam, den största blomstermarknaden i Europa för grossister och runtomkring odlas mycket blommor. Även palmer. Alla planterade palmer på de konstgjorda palmformade, konstgjorda öarna The Palm i Dubai är odlade i Hyères, en export man är rätt stolt över. Ändå har Hyères och kuststräckan upp mot Marseille kommit i skymundan jämfört med Nice, Saint Tropez och mer kända orter. Det är därför möjligt att hitta mer ursprungligt franskt; mat, boende, viner, livsstil, här och till lägre priser. Hyères ligger på den ”okända Rivieran” som nu börjar upptäckas av alla som tycker turisterna blivit för många på den östligare Rivierakusten.

Mikroklimatet skapar också förutsättningar för naturen; precis som i nationalparken Camargue, öst om Marseille.

Hyères var en gång berömt för sina stora dammar för saltproduktion ur havet. Visst fanns det klåfingriga som ville göra en jättemarina av ”insjön” med havet på två sidor om halvön. Men nu är den 80 centimeter djupa saltsjön bevarad åt 270 gästande fågelarter, där den räkfrossande flamingon (därav skär) hör till de mer synliga besökarna. På bägge sidor finns långa stränder, populära bl a för windsurfing. De mjuka hårlika bollar som det finns gott om på stranden är inte skräp, utan Neptungräs, som faktiskt visar på ett rent hav. Inte för inte är dykning också populärt i det klara turkosa vattnet.

– De skyddande bergen är viktiga, förklarar områdets naturguide. Klimatförändringen har gett oss ett hav med mer rockor, barracudan kommer upp här och t o m vithajen. Delfiner siktas ofta och det finns t o m kaskelott och nosvalar, men räkna inte på att få se dem.

Turister kommer hit för att sola och bada, segla, dyka och området har också många vandringsleder. Andra sätt att ta sig längs kusten eller till de många provencalska vingårdarna är cykel eller per häst. För den som turister här är det möjligt att cykla till den nya flyglinjen till Stockholm, eller bli avsläppt med båt alldeles nära flygterminalen. Småskaligt och bekvämt.

Det här är en trakt mitt i naturen, ett ekologiskt område i ordets rätta bemärkelse, även om ordet inte marknadsförs. Det i sin tur har med mentaliteten att göra.

– Här jobbar vi som vi gjort i generationer, säger den unge vinodlaren Olivier Foucou, Domaine Saint-Albert, vars familj är vinodlare sedan 1790,om än med en geografisk förflyttning på 1,5 kilometer under den tiden. Alla som köper av oss vet att vinet är ekologiskt. Vi använder aldrig gödsel. När ogräset står som högst plöjer vi ned det som näring. Allt skördas för hand. Men reglerna för ekologisk vinodling är mycket strikta och inte avpassade regionalt. Allt som inte är uttryckligen tillåtet är förbjudet. Vi fortsätter att göra som på medeltiden. En pressning endast och därefter jäsning. Allt är naturligt. Alla vet det. Det räcker.

Olivier odlar främst rosé som ger bättre kvantitet, men också anses svårare; att få färgen och aromen att ingå ett bra äktenskap. Här är rosévinet mycket blekfärgat, vildlaxfärgat- som traditionen bjuder. Som det alltid varit och ska förbli. 4000 vinstockar för 5500 liter. En stock per flaska i stort sett. Av Provence 350 vinodlare är det bara 1-2 som når Systembolaget. Volymerna är för små. Exporten obetydligt. Det mesta konsumeras lokalt.

– Men det är ett av Frankrikes äldsta vindistrikt, säger Olivier Foucou stolt. Det är nästan så det är okänt även i Frankrike. Här görs också utmärkta röd- och vitviner, men rosé är karaktärsvinet.

Ön Porquerolles har en märklig historia. Den ägdes privat av en frank geolog, som tjänat en förmögenhet på bl a guldprospektering och gavs i bröllopsgåva till hans unga hustru. Familjen Le Ber drev här senare en av Provence största vingårdar, men allt förstördes under andra världskrigets ockupation då befolkningen skickades bort härifrån. Idag ägs större delen av ön av Hyères stad, men Sébastien Le Ber och modern Lelia har fortfarande en stor egendom och gör utsökta kvalitetsviner under varumärket Domaine De L`ile. Men mest kända är de för sitt hotell, en gammal sodafabrik som nu är ett slottslikt hotell väl avskiljt. Med egen helikopterplatta. Det är ett hotell dit många bröllopspar kommer och dessutom många dagsgäster med yacht eller flygande snurra från Cannes eller Saint Tropez. Den ena av Le Mas du Langoustiers två restauranger har en stjärna i Guide Michelin.

Sébastien Le Ber odlar också ekologiskt.

– Men jag vill behålla friheten om vi skulle vi ett röt- eller skadeinsektangrepp. Det har bara hänt en gång. Men vi har inte ordet ekologiskt på etiketten nej. Jag vill inte ge mig in på religion…

Vinerna; röda, vita och med rosé i spetsen är av mycket hög klass och det röda med lagringspotential upp till tio år.

Öns orörda natur lockar vandrare och här finns fina stränder och en by med idyllisk klocklang och många krogar under eukalyptusträdens aromatiska svalka. Yachthamnen är ofta full och här kostar det 600 SEK per natt att parkera båten. Ön har flera hotell och täta anlägg av turbåtar. Men de första turisterna kom så sent som 1969. Innan dess skulle det bli statligt jordbrukskooperativ, men med fler chefer än arbetare. Club Med ville förvandla ön till en enda stor resort, men nu är den istället skyddad miljö och ska inte exploateras mer. Familjen Le Ber har sin guldgruva i mineralrika vinodlingar och gyllene hotellgäster idag. Sébastien visar stolt en bild på nyförvärvet en 88-fots segelbåt för charterkryssningar.

Hyères långa kust växlar mellan stränder och små hamnar, fyllda med segelbåtar. Yacht Club i den största hamnen är ett typiskt enkelt hotell, men desto mer en lysande restaurang. Kvällens Fois de gras, St Pierrefisk och hemlagade krämiga pudding var fransk mat som den ska vara. Ofta äts menyer och för 35 euro kan man på flera håll få långt mer än valuta för en lång dags lunch. En åt vi på Poisson Rouge, i Giens längst ut på udden efter saltbassängerna, med lysande utsikt över en av de många små badvikarna. Då ingick t ex en stor tallrik havets läckerheter som ostron och huvudrätt kunde vara nygrillad tonfisk. Hotellen är oftast enkla och små tvåstjärniga. Bäst vid stranden är troligen nyrustade Hotel Bor, ett litet designhotell i vattenbrynet med tre franska stjärnor, vilket betyder 130-150 euro för ett rum med obruten havsutsikt.

Hyères stad ligger några kilometer inåt land och börjar klättra upp på berget. Det ger lysande utsikter när man väl forcerat de medeltida gränderna. Den palmströdda staden har gott om restauranger och små butiker och känns ursprungligt fransk.

Grannstaden Toulon, vars flygplats Hyères har, kan måhända hoppas över. Den som tar linbanan, Telepherique, upp på det höga berget över staden belönas med en lysande utsikt och möjligheten till en vacker naturvandring på någon dryg timme ned. Toulon var franska flottans viktigaste Medelhavsbas före kriget och här tvingades man sänka sin egen flotta för att den inte skulle bli tysk. Tyskarna fick ta dit sin egen och för att bli av med den blev Toulon en av få sydfranska städer att totalförstöras av de allierade. Uppbyggnaden gick snabbt. Vilket syns.

Dra i så fall vidare mot Marseille. Udden vid Six Fours ger irländska associationer. Här kan du dessutom vada från den lilla ön med bro till nästa ö- om du kan vägen. På den egentligen 45 minuter långa vägen Hyères-Marseille finns vackra småstäder, också de rätt okända utanför Frankrike. Sanary med sina många färgglada små fiskebåtar och breda platanskuggade strandboulevard, medeltidsstaden Bandol vid vattnet är liksom den tidigare fiskebåtsbyggande La Ciotat ännu pittoreska klenoder.

Om man använder Hyères som nav och åker en kort bit in i bergen kommer La Londe med en av områdets tiotal golfbanor. Här byggs många hyrvillor, oftast med pool, för familjer eller grupper. Veckopriser från 1200-3000 euro, men då med fyra sovrum och gott om frihet i mellanliggande rum med utsikt över bergen.

Bormes le Mimosa är en annan vykortsfager medeltidsidyll nära Hyères. Som namnet antyder är den en färgexplosion av gul väldoft om våren. Vi har nu näsan eller kylaren österut och via likaledes charmiga Le Lavandou är man på en timme i det Saint Tropez, som faktiskt även har en del genuin småstadscharm vid sidan av de delar som är jetsetlivets lite mer högprissatta vattenhål. Sedan ligger Cannes, Antibes, Nice och Monaco på ett pärlband och faktiskt tar det bara fyra timmar att köra till Italien och på sju är du i Venedig.

– Hyères ligger alltså centralt. Mellan genuint, okänt och välkänt, menar turistchefen David Hameau som tillsammans med flygplatsen jobbar hårt på att få mer utländsk turism, där andra orter är mer inriktade på den interna turistmarknaden. Men visst behöver vi fler tre- och fyrstjärniga hotell och visst kunde det gå snabbare med utvecklingen av hotell, hamnar och annat.

Men det kanske också är en del av charmen; att skynda långsamt och njuta av hummern och rosévinet, handla utsökta ostar och ekologiska grönsaker utan ekologisk skylt.

Flynordic, som öppnat en linje Stockholm-Bordeaux-Hyères/Toulon hoppas också öppna en länk mot Sverige för fransmän. All trafik går annars via centralnavet Paris, tågen via Marseille. Frankrike har inte längre ett enda eget lågprisflygbolag. Eftersom alla vägar går mot Paris är också tvärkommunikationerna fåtaliga och dyra. Flynordics möjlighet till inrikesflyg Hyères-Bordeaux uppskattas redan av kustens lokalinvånare.

I otakt med omvärlden

Ska Frankrike förnyas från vänster eller höger. Det var frågan före presidentvalet och efter avgörandet ställs följdfrågan: eller blir det någon förändring alls?

Det saknas inte frågeställningar som pockar på uppmärksamhet.

Med sin 35 timmars arbetsvecka och mycket låg pensionsålder för väldigt många är Frankrike det land i Europa som har minst antal arbetade timmar i förhållande till befolkningens storlek.

Frankrike har också en stor invandring, men den har fått extremt låg sysselsättning och skapat större problem än den gett lösningar. Frankrike behöver invandrarna, men misslyckas med att integrera dem- detta trots att de oftast är helt franskspråkiga!

Både presidentkandidaten Nicolas Sarkozy, bördig från Ungern, från höger och Ségolène Royal från vänster har flirtat med den mycket nationella opinionen: frågan är bara hur man ska motarbeta globaliseringen. Arbetslösheten har inte nått under 8% på de 25 senaste åren, jämsides med duktiga företag med högt utvecklad teknologi inom t ex flyg, tåg och bilar. Flera företag är internationellt mycket framgångsrika; Michelin eller varuhuskedjan Carefour, är exempel på exportframgångar. Produktiviteten i fransk industri är också hög, när man väl jobbar. Men kvar finns många statliga jättar och små företag i en hopplös kamp på alldeles för hög lönenivå och ibland låg kvalitet för att klara konkurrensen. Resultat; från sjunde plats i BNP-ligan har man rasat till sjuttonde. Segregeringen har blivit värre och skolorna tappat nivå. Oavsett partifärg har Frankrike en tradition av statlig styrning och storskalig lösning även när det gäller att bevara det småskaliga jordbruket och vin- och smörbergen. Det är inte bara landet till nackdel. Den välutbyggda kärnkraften har minskat oljeberoendet och ger Frankrike billig energi. Den offentliga sjukvården håller fortsatt mycket hög klass, bland de högsta i Europa. Men vad hjälper det så länge Frankrike inte kan hitta nya jobb som kan stå emot globaliseringen. I det europeiska utvecklingståget EU är den franska vagnen nu näst sist. Bakom ligger endast Portugal.

Att Frankrike kan reformera finns exempel på; jätteflygbolaget Air France var närmast ett ineffektivt konkursbo, men hårdbantade och är idag störst i Europa med hög lönsamhet och inte minst effektivitet. Men reformerna svepte också med sig lågpriskonkurrenterna, för de storskaliga lösningar som tillämpas blir ofta skoningslösa.

Ségolène Royal har sagt sig tro på att välfärdsstaten ska bestå oförändrad. Nicolas Sarkozy har varit mer öppenhjärtlig med att 35 timmars arbetsdag är en omöjlighet om Frankrike ska bli konkurrenskraftigare. Pensionsåldern måste höjas. Men han är också en envis motståndare till t ex Turkiet som EU medlem. Han är redan djupt hatat i invandrarleden. Högerpopulismen är stark i Frankrike. Vi ska göra som vi alltid gjort. Det som är bra för Frankrike är bra för världen. För inte kan det väl vara fransmännens fel att det går så dåligt för Frankrike?