Klapprande hästhovar ekar mellan de välhållna gamla husen i Wiens pittoreska innerstad, där rader av ålderdomliga droskor far förbi i gränderna… Om Mozart eller Beethoven kunde återvända till sina våningar skulle de nog känna igen sig ganska precis, trots att årtalet nu hunnit bli 2016.
Centrala Wien är som ett välputsat utomhusmuseum; en kulissvärld där historien lever…
Må vara att kejsardömet försvann med första världskriget och det haubsburgska imperiet krympte till ett minimum – Wien färgas alltjämt av ett starkt eftersken från haubsburgväldets glansdagar.
Än i dag har den österrikiska huvudstaden färre invånare än vid första världskrigets utbrott, låt vara att befolkningstillväxten för närvarande är stark och invånarantalet nu nått 1,8 miljoner.
Wien är en sällsynt vacker stad, trivsam och på många sätt attraktiv. Och estetiskt/arkitektoniskt: en pärla! Arkitekter från hela världen söker sig hit för att få inspiration.
I undersökningar som försöker ringa in begreppet livskvalitet hamnar Wien ofta i topp. Med alla sina parker, vingårdar och omgivande lövskogsbeklädda berg är Wien den europeiska storstad som har störst andel grönområden. Pratern (med sitt berömda pariserhjul) är ett av de mest älskade rekreationsområdena, men parker som Stadtpark, Burggarten och Volksgarten drar också mycket folk. På helgerna är det populärt att vandra iväg mot kringliggande höjder, besöka utvärdshus och dricka vin hos lokala vinodlare. För exempelvis Beethoven betydde sådana naturpromenader oerhört mycket.
Med alla sina parker och omgivande vinodlingar är Wien den europeiska storstad som har störst andel grönområden. 1 000 hektar mark används till vinodling.
Wiens historia kan spåras tillbaka till år 15 f. Kr då romarna här anlade ett militärläger, kallat Vindobona. Från slutet av 1200-talet fram till 1918 regerade haubsburgarna (ett tyskt furstehus med ursprung i Schweiz). Under dessa århundranden växte stan till ett maktcentrum vars fysiska avtryck ännu är så påtagligt: mängder av pampiga byggnader minner om stans kejserliga förflutna.
Redan år 962 var Wien ett stormaktscentrum: då kröntes den tyskromerska kejsaren här. Vid 1900-talets början var Wien centrum i ett imperium med 50 miljoner invånare. Vid den tiden lär det ha funnits mer än 1 000 kaféer i stan. Imperiet har därefter krympt – men inte de ståtliga kaféerna… Här rivs inte, här ändras ingenting… Många av dessa ”Kaffehäuser” är från sent 1800-tal, enastående vackra, med kyrklik takhöjd och utsökta stukaturer. Kaféerna består ofta av tre—fyra rum: spatiösa salar i art nouveau, med guld, speglar, palmväxter…
Låt oss fördjupa oss i ämnet kaféer – inte minst eftersom de wienska kaffehusen med tiden kom att bli stilbildande och förebildiga i stora delar av Europa.
Traditionsenligt håller Wiens kaféer ännu med ett stort antal dagstidningar, både inhemska och internationella. Tidningsställen innanför vestibulerna dignar av tidningar, noggrant uppsatta på läspinnar i trä. Kypare i smoking och fluga skrider skugglikt mellan borden, ständigt med ett ”Grüss Gott” på läpparna. Wiens kaféer är som ett slags tidsreservoarer där en äldre tid fortlever som i små vindskydd undan samhällsförändringarna. Ålderdomliga atmosfärer och sedvänjor ter sig ännu självklara. Wienarna är artiga, belevade – något som förstärker det lite gammalmodiga intryck man kan få av Wien.
Över huvud taget råder i de wienska kaffehusen en sällsamt avslappnad atmosfär: kaffedrickande, läsning, sorlande samtal…
På Bräunerhof framträder om kvällarna en stråkensemble, och flera andra kaféer håller med egna pianister… På Café Imperial, där kejsaren Frans Josef var stamgäst, serveras Imperialtårta, garnerad med det haubsburgiska riksvapnet: dubbelörnen…
Åldriga skönheter vinner mitt hjärta: Café Sperl från 1880 (originalinteriör), Bräunerhof (musikkapell på helgerna, litteraturaftnar), Museum (Canettis stamställe), Landtmann (från 1873, här var Freud stammis), Weimar (intill Volksoper, härlig 1920-talsstämning), Café Central, och, inte minst, Hawelka: ett legendariskt bohem- och konstnärsställe.
Ytterligare stämningsfulla kaféer, till stor del frekventerade av konstnärer och intellektuella: Café Ritter, Café Prückel, Café Korb, Schwarzenberg, Der Grüne Kakadu, Café Engländer, Café Jelinek, Café Demel, Restaurant Vestibul (här äter ofta skådespelarna på Burgtheater; en av Europas främsta talteatrar), Skopik&Lohn, Restaurant Fromme Helene och Kleines Café. Andra spännande etablissemang: Rote bar, Franz von Hahn, Café Josephine och Futuregarden.
Den haubsburgska stormaktens huvudstad befäste sin ställning som ett av Europas viktigaste kulturcentrum. Inte minst decennierna före första världskriget var en period av oerhörd vitalitet och skaparkraft – tänk bara på namn som Freud och Wittgenstein, konstnärerna Klimt och Kokoschka, arkitekterna Otto Wagner och Adolf Loos, författare som Schnitzler och Karl Kraus…
Talteatern har länge haft en stark ställning i Wien. Burgtheater, grundad 1776, är tveklöst en av de främsta tyskspråkiga scenerna. Konstnärlig ledare är sedan något år Karin Bergmann. Huvudregissör är Andrea Breth, vars tidigare produktioner på Berlins Schaubühne är bland det bästa jag någonsin sett. Theater in der Josefstadt, invigd 1788 och under mellankrigstiden ledd av Max Reinhardt, spelar mest inhemsk dramatik medan Akademietheater ofta bjuder på moderna klassiker. Härutöver finns Volkstheater samt en hel del experimentell teater.
Musik då? Utbudet är imponerande. Wien är sannerligen en musikmetropol – och har så länge varit. Den wienklassicistiska tiden var något med en guldålder, med namn som Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert…
Missa inte ett besök i “Mozarthaus”, den våning i vilken tonsättaren bodde från 1784 och där han bl.a. skrev Figaros bröllop och Haydn-kvartetterna. Haydn bodde för övrigt i närheten och var ofta gäst i hemmet.
Just kammarmusik blev under 1800-talet en trend bland välsituerade borgare. I mitten av 1800-talet fanns 65 pianofabriker i Wien. Ett piano skulle finnas hos varje familj med självaktning. Vid denna tid fanns till och med en kejserlig stråkkvartett. Förutom kejsaren musicerade en fältmarskalk, en greve och en hovkapellmästare.
Den symfoniska traditionen utvecklades starkt mot slutet av 1800-talet, där inte minst Brahms, Bruckner och Mahler spelade en stor roll i stadens dåtida musikliv. Också den wienska dansmusiken och operetten livade imperiet med glättig musikalisk glans nedskriven av kompositörer som Strauss, von Suppé och Lehár. I början av 1900-talet kom helt andra, mer disharmoniska tongångar med modernister som Berg, Schönberg och Webern.
Har man tur får man biljett till en föreställning på Staatsoper, en av världens mest ansedda operascener och med en orkester som är bland världens bästa. Volksoper, grundad 1898, spelar operett och musikal i lite mer experimentell stil, ungefär som Folkoperan i Stockholm. Dessutom finns Kammeroper. På Theater an der Wien, grundad av Mozarts gode vän Emanuel Schikaneder, satsas numera på opera. Här hörde jag Sandrine Piau sjunga Händel och dra ner ovationsartade applåder. Musikverein, en guld- och spegelinramad skönhet från 1870, är känd från de årliga nyårskonserterna. Akustiken är förnämlig. Jugendinspirerade Konzerthaus, invigt ett år före första världskrigets utbrott, är en annan mycket fin musiklokal.
Apropå traditioner: Wiener Hofmusikkapelle och Sängerknäben, som funnits sedan 1498, arbetar oförtrutet vidare. Wiener Singerknäben deltar i allehanda konserter och dessutom sjunger de varje vecka på söndagsmässan i Hofburgkapelle.
Numera finns en rad ensembler som vårdar just de äldre musiktraditionerna. Själv lyssnade jag till ”Ensemble 1756” på tidstrogna instrument. De hade dessutom med sig en enastående sopran, Marelize Gerber, som gjort fina inmutningar inom området tidig musik.
Ett tips: På museet Haus der Musik kan besökare experimentera med ljud och prova på hur det känns att ”dirigera” Wienfilharmonikerna!
Vad mer i Wien bör man inte gå miste om? Stefansdomen – den gotiska katedral som dominerar stadskärnan; grunden lades 1147… I katakomberna har 11 000 människor fått sin sista vila. I ett av stenvalven finns en Mariabild; på 1600-talet spreds ett rykte om att tårar setts rinna nerför hennes kinder – många sjuka vallfärdade då hit i hopp om fler mirakel… Slottet Hofburg lockar horder av turister, liksom förstås Haubsburgarnas sommarresidens, Schönbrunn – ett jättelikt område som man egentligen behöver en hel dag för att kunna uppleva någotsånär. Förutom den vidsträckta parkanläggningen finns här slottsmuseum (stora konstsamlingar bl.a.), barnmuseum, djurpark (en av Europas främsta), marionetteater… Schönbrunn torde vara (jag frestas att ta i lite!) en av Europas vackraste platser!
En av ”Europas vackraste platser” är nog även Belvedere! Här, i prins Eugenes tidigare sommarslott, ryms nu nationalgalleriet, omgivet av en magnifik barockträdgård och – i pompösa annex – ytterligare konstutställningar… Det är för övrigt ett konstverk alltsammans: hela Belvedere.
Wien lider ingen allvarlig brist på museer. Cirka 150 stycken lär det finnas – här några exempel: Arkitekturmuseet, Leopoldmuseet (fint urval 1800-talskonst), Kunsthalle Wien (samtida konst), Haydnhaus (här bodde tonsättaren fram till sin död 1809), Klimt Villa (Gustav Klimts bostad fram till 1918), Sigmund Freud Museum (här bodde och arbetade psykoanalysens grundare i nästan femtio år). Ytterligare konstmuseer: Museumsquartier Wien (jättelikt kulturcentrum i f.d. kejserliga stallarna), Mumok, Kunsthalle Wien, 21er Haus, Museum Moderner Kunst, Kunsthistorisches Museum, Akademie der bildenden Künste… Jugendperioden har i Secessionsbyggnaden ett eget museum.
Österrikes nationalbibliotek har sina lokaler i det tidigare hovbiblioteket i Hofburg. Den ståtliga ”Prunksaal” kallas ibland världens vackraste bibliotekslokal (ritad av far och son Fischer von Erlach). Wiens universitet, grundat redan 1365, har en ståtlig huvudbyggnad vid Ringen – den vackra aveny, Ringstrasse, som går i cirkel kring den medeltida innerstan och som kom till sedan stadsmuren revs.
Hotelltips
Var ska man bo under sitt besök i Wien? För den som vill stanna en vecka eller mer kan det vara värt att kolla sidor som förmedlar lägenheter. I övrigt finns mängder av hotell i alla prisklasser. Vill man bo riktigt lyxigt bokar man rum på 1800-talsmagnifika Hotel Bristol, med sober miljö som ur ett romantiskt drama från tidigt 1900-tal. I den grandiosa thésalongen bjuds ibland även operaframträdanden i samband med premiärer på närliggande Staatsoper. Många av de 140 rummen har utsikt mot operaplatsen strax söderut.
Ett något billigare, nyöppnat hotell, men i gediget traditionell stil och beläget bara ett stenkast norrut längs Ringstrasse (”Ringen”), är Grand Ferdinand – som förutom tre restauranger har en fantastisk takterrass, med utomhuspool och en överdådig frukostbuffé: med Wien för sina fötter inleder man här dagen genom att planera nya äventyr i denna rika kulturstad.
