Italiens största operascen är detta naturens scenografiska mästarprov i tre akter sjön, bergen och himlen. För varje by och stad vid denna sjö en egen operaföreställning av gränder, tusentals blommor, palmer och klängväxter, små hamnar, kanaler, spetsiga torn och tinnar från palats till ringmurar, balkonger, fönsterluckor, gjutjärn, kullersten och ständigt nya panoraman från parketten av hundratals restauranger och caféer.
Föreställningen börjar punktligt. Fem om dagen. Segelbåtar får paddlas ut och vindsurfare simma. Lago di Garda prålar sig som en spegel i slösande solsken. Varför har så många vindsurfare bemödad sig om att ta sig ut? Klockan 11.15- nästan trettio grader varmt. En dag i solen på stranden. Men folk har ändå inte klätt sig i badkläder. Konstigt.
På slaget 11.30 kommer den. Vinden är punktlig som klockan. Vindsurfarna får iväg som projektiler. Segelbåtarna tvingas reva segel. Vågorna, från ingenstans, får fräsande skumtoppar.
Så här är det fem gånger om dagen. Olika vindar, olika namn, olika riktning. Men de branta bergen runt om sjöns norra delar och dess getingmidja i mitten (där det blåser mest och nästan jämnt) går det undan. Ett litet sötvatten som fostrat många havsseglare i sin pedagogiska nit av punktliga och mycket kraftiga vindar.
Lago di Garda ligger 65 meter under havets nivå, på ytan. Som djupast är det över 300 meter och längden är 52 kilometer. Här finns också gott om färjor och utflyktsbåtar. Turligt nog är motorbåtar förbjudna i norr- för är det något som bidrar till traktens skönhet är det fågelkvitter och frihet från motorvägsbrus. Det finns en harmoni över sjöns ljud, åtminstone vår- och höst.
Små grusstränder och bryggor med trappor skapar möjlighet till strandliv. Italienarna verkar dock föredra omgivande pooler för dopp, en del med termiskt vatten och spa-möjligheter. I sjöns bredare södra del lär det bli 23-25 grader- buden växlar. Men i den norra delens maximalt 21 grader, där älven som försörjer sjön med glaciärvatten från Dolomiterna, doppar italienarna ogärna mer än tårna.
Den som inte seglar cyklar. Bara i provinsen Trentino finns 400 kilometer rena cykelleder. En del av dem går bokstavligen ut vattenytan burna på pålar.
Till nästa föreställning kan du ta linbanan mot Monte Baldo. I maj exploderar bergen i ett fyrverkeri av grönt gräs och blommor i gult, blått, lila, rosa- här finns anemoner, ranunkel, förkrympt rhododendron, smörbollar, tvålört, pioner, orkidéer i blomstersängar som lutar svindlande ned mot det blå vattnet. Vandringslederna är många och väl skyltade- som ofta räknar man i tid. Men även medeltränade nordbor har det lite svårare med nedför. Två timmar blir lätt fyra, när vaderna likt bromsklossarna börjar tappa bromsverkan. Får 75 årige bergsguide väntar tålmodigt och tillsynes oberörd. Han är mer intresserad av blommorna. Men vad kan vara skönare än att sjunka ned bland gräsvipporna och iaktta skådespelet. Stora moln blåser upp sig till en aria av muller och blixtar, imponerande, men inte skrämmande, därtill är omgivningen för mycket av Sound of Music. Dessutom verkar de hålla sig rätt still över andra sidan sjön i väntan på att pumpa upp sig lite till. Åskdunder blandas med lärkors drill och fjällkors pinglanden och råmanden. Svarta falkar svävar på termiken, som också utnyttjas av glidflygare som störtar sig utför paradisets branter.
Mittstationen för linbanan väntar med ett albergo med fantastisk pool med sjön nedanför och helt anständigt prissatt italienskt lunchöverflöd; svamp, salami, polenta, pasta med fyra ostar, rådjursragu och kylt vitt vin. Åskvädret fäller en droppe men tycks gå runt i kontraster av vita ullbolster och blålila bakgrunder. Operans kulissmaskineri matar på.
Men klimatförändringen har nått även hit.
35 grader redan i slutet av maj. Var ska detta sluta. Lago di Garda må vara djup, men vattennivån har sjunkit en halvmeter på några få år. Stränderna är större nu, skämtar man. Men när den punkliga boran t o m uteblev under sommaren 2006 dök en oväntad algsoppa upp, som aldrig setts förut. Men så kom boran igen och syresatte vattnets som den motor för cirkulation det är. Men det räcker med att glaciärerna krymper och med dem tillflödet.
Men klimatförändring genom människans påverkan är inget nytt. Bergsguiden vet berätta att de fagra alpängarna så sent som i 1800-talets början var täckta av skog. Den höggs ned och fördes till Venedig för att bli båtar och pålning. Återväxten uteblev och klimatet förändrades. Olivodlingen runt sjön blev betydligt sämre. Invånarna i Lomone, mittemot Monte Baldo, gav sig in i ett projekt att förse sin branta kust med pelarförsedda terrasser. Längs dessa sattes fönster och vindskydd på vintern och planterades citronträd med stor möda. Limone blev känt för sina klosterträdgårdslika citronodlingar, vars frukt nästan uteslutande gick på export. Ett fåtal finns kvar, restaurerade i grändernas och de många turisternas Limone.
Lago di Gardas mikroklimat skapar förutsättning för turism stora delar av året.
De små städerna, med 800-25 000 invånare är alla olika, men med få moderna hus. Här blandas venetianska palats med art deco hotell och medeltida gränder, murar och kyrkor i en romantisk blandning som just understryker det operascenslika, mer scenografi än verklighet och ljuset är milt i släpande blått dis. Skymningen enastående blå. Det är svårt att sätta den ena staden framför den andra. En personlig favorit är Lazise; en blandning av Visby och Venedig bakom sin ringmur och det sagoslott vid stranden som tyvärr ingen tillåts besöka. Där bor en drygt nittioårig greve och hans lika ålderstigna och enligt uppgift elakare grevinna. De betraktar fortfarande byn som sin egendom, säger borgmästaren och fnyser föraktfullt. Men det är ju egentligen de som är inlåsta, i denna vänliga, blomsterdoftande medeltidsoas av uteserveringar som gärna grillar sjöns fem sorters fisk åt er. Den lilla staden har också satsat på en konferenshall i mycket pietetsfull restaurering av det gamla venetianska tullhuset, där båtarna seglade direkt in. Det är panoramautsikt mot sjön. Ett ungt par kysser varandra på bänken utanför, blinda för omvärlden. Behöver det tilläggas att många kommer till Lago di Garda för att gifta sig.
Sirmione, Peschiera, Bardolino, Garda, Torri, Malcèsine (med linbanan), Torbole- som betyder vind och är vindsurfarnas hemmahamn samt Riva och Limone är andra pärlor att besöka.
Mikroklimatet finns även bakom bergen på väg mot Verona, cirka 20 minuter bort. Att här finns omfattande odlingar av kiwi säger väl en del. De växlas med de största nektarinodlingarna i Italien, aprikoser, körsbär, sparris och inte minst vin. Soavedistriktets vita finns längs vägen mot Venedig. Bardolino precis bakom bergen och även Amarone, liksom här produceras lokal Limoncello och Grappa.
På vingården Poggi med anor från 1600-talet berättar man om det lokala vin, där 25% av druvorna först torkas till russin innan de pressas. Från början gav det ett rätt sött och starkt Reciotovin som främst njöts av kvinnor vid jultid. En vinbonde glömde några fat i två år och när han ilsken tappade upp och väntade sig fördjupat sötma hade vinet istället fött en djupröd lite bitter ton utan sötman- amarone var född. Vingården Poggi har hela tiden varit i endast två familjers ägo. Den första förlorade den på kortspel.
Bardolino är lättare rödvin än grannvinet Valpolicella och ska drickas utan längre lagring. Här produceras stora volymer och kombinationen turister och lättsålt gör att här produceras mycket blask. Leta efter viner på rena Corvina (Classico)- eller Corvinonedruvor, Röda Il Moretto, som görs genom att det unga vinet får jäsa en andra gång med skalen av de russintorkade druvor som fått producera amarone eller recioto. Det blir ett s k ripassovin- ett namn som ett tag varit varumärkesskyddat, men nu åter kan sättas på etiketten. År 2007 blir det dags att dricka årgång 2003, ungefär. Ripasso blir ett betydligt fylligare, komplext och alkoholstarkt rödvin. Mer smak om du så vill. Lokala druvor som Marzemino och Teroldego har överlevt i Trentino och har definitivt framtiden för sig, när de inte späs ut med svagare karaktärer. Trentino är också känt för goda mousserande viner.
Men till Systembolaget kommer vinerna inte.
– Vi producerar 500 000 liter vin om året, men av så många olika sorter att ingen räcker i volym till Systembolaget, säger man beklagande.
Områdets centrum, i bekväm närhet till sjön är Verona med 240 000 invånare. Staden är välkänd för sin amfiteater, mer välbevarad än Colloseum och till skillnad från den, framhåller man gärna, byggd i äkta marmor. Den byggdes 100 e Kr och tar idag 14 000 åskådare- på den tiden 20 000. Här spelades sommaren 2007 såväl Aida som Rigoletto, men även Shakespeare, dansföreställningar från Ukraina, tangoshow och jazz. I Verona finns Guiliettas balkong; dvs verklighetens underlag till Romeo och Julia.
Men Verona har något annat också. Det ses som en av de främsta shoppingstäderna i Italien för mode och var tidigare tillverkningscentrum för skor- affärerna finns kvar. Där Milano kan vara påfrestande stort och Bologna, framhålls i Verona, mer är en stad för antikviteter och böcker (inte helt sant, det är också en bra shoppingstad) har Verona alla de fina märkena och många varumärken av hög klass som inte finns i Sverige. Rea är det i början av juli på sommarmodet och i januari på vintermodet.
Från Lago di Garda är det ungefär två timmar till Milano, likväl som till Venedig. Tågknutpunkt är Peschiera vid sjöns södra ände. Bra lokalbussar knyter hela sjön runt till Verona, som har flygplats.
Lago di Garda var ett av våra första chartermål. Idag upplever det en renässans. Den goda maten och möjligheten till en aktiv semester i Guds gröna natur gör att alltfler söker sig till det välmående och välputsade Norditalien, som inte alltid är så dyrt som ryktet förmäler. Att köpa goda viner i vingårdarna är genomgående mycket prisvärt. Här finns möjlighet att utveckla än mer ekologisk turism. Men hur ska man då göra med de klumpiga, energislukande färjorna (synd att man skrotade de gamla hjulångarna och lade ned den lilla järnvägen från norr till Riva) och alla motorcykelturister som älskar den slingrande vackra vägen runt sjön?
Det kan man undra över en blåsvart begynnande natt i Limone. Sjön är stilla som en svart spegel ur Fantomen på Stora Operan och från sjöns getingmidja pressar sig ett svart monster, som tidigare dolt sig i nordhimlens svarta natt, in på scenen I en skur av fräsande grenblixtar är åskvädret tillbaka och fallvinden sopar scenen för kvällens sista aria. Men en god risotto blåser inte av tallriken i första taget. Det är ju bara kvällens final.
Hotel Caesius Thermae Spa i Bardolino är ett av traktens finare spa-hotel, behandlingar och pooler både inom och utomhus, mycket bra kök och bara några meter till sjön- om ej utsikt över den. Termalvattnet är drickbart och det är f ö det mesta kranvatten runt sjön.
