Shanghai är inte Kina. Men har det någonsin varit det? Däremot är Shanghai porten till Kina. Och kanske ett luftslott på mer än ett sätt.
För 80 år sedan var Shanghai Kinas finansiella centrum, och mest västinfluerade stad. Den rollen är staden på väg att återta. Minnen av opiumkriget och synden lyser dock med sin frånvaro.
Hong Kong vill gärna behålla rollen som port till Kina med sin nya och effektivare flygplats. Säger man i Hong Kong. Men 21 minuter efter touch-down står jag med väskan i handen, alla tull-och passformaliteter avklarade. Shanghais flygplats är skinande, blänkande effektiv och så stor att den känns tom, trots tät trafik. Ändå har bara en av planerade fem terminaler invigts. De byggs för de 2-3 skyskrapor som står klara varje vecka. Flera närmare 300 meter höga. En sexfilig motorväg ska förbinder Shanghai hela vägen till Bangkok – en platt kinesisk mur. Magnettåg till flygplatsen; restid åtta minuter i 540 km/tim. Det ska är en provbana för en tänkt snabbtågsutbyggnad i hela Kina. Det kan bli 6000 km flygande tåg. Vägar och järnvägar idag är i miserabelt skick. En ny djuphamn förläggs en bra bit ut i Gula Havet och förbinds med fastlandet via en bro på 20 km.
Skyskraporna knuffar undan de många skeppsvarv som tidigare varit en sinnebild för Shanghai, denna flodhamn 28 km från havet. Flodtrafiken av rostbruna pråmfartyg är mycket tät. Yangtzefloden är farbar 3000 km, in i det riktiga Kina. Men det nya finansdistriktet Pudang intill bifloden Huangpo, känns, trots restauranger och parker, ännu rätt tomt. Det sägs att nära 50% av kontorsutrymmena är outhyrda. Är den storskaliga planeringen ett kommunistiskt framgångsrecept eller en bubbla andra varnar för?
Utbildning Kinas styrka
– Infrastrukturen som nu byggs gör en ännu snabbare expansion möjlig, säger Eskil Lundberg, Sveriges generalkonsul. Det driver upp kostnadsläget. Men här behöver inte investerarna flytta ur landet, bara flytta tillverkningen inåt. Det finns de som säger att inom 10 år finns hälften av världens tillverkningskapacitet i Kina.Och det rör inte bara high-tech. En dominerande del av världens strumpor kommer t ex från en stad 40 km från Shanghai.
Utbildning
har en stor del i framgångsreceptet menar, Eskil Lundberg.
– Där Taiwan kan få fram 4000 ingenjörer kan Kina stampa fram 140 000. Att de
nu kommer med i WTO, Världshandelsorganisationen, visar att de inte tänker
backa. De rör på sig. Men inte mot någon typ av västerländsk demokrati.
Det senaste självmedvetna slagordet är att det som är bra för Kina är bra för Asien.
– Det är ett mycket hierarkiskt samhälle. Du ska ha rätt universitet, rätt utbildning, rätt kontakter.Men med en tillväxt på 6-7% årligen (även om en del anklagar Kina för att försköna statistiken) får vi snart 250 miljoner medelklasskineser, mot dagens 100 miljoner Det är en enorm marknad som alla hoppas på.
Därtill kommer kanske ytterligare 100 miljoner som har samma köpkraft som svenskar (som alltså inte längre anses nå upp till internationell medelklassstandard, p g a skattetryck och svag valuta).
Bara i Shanghai finns 100 000 kineser med mycket god ekonomi på 24 miljoner invånare. De är ekonomins portvakter. Shanghai är en elitstad. Men ännu finns här bara kanske 500 skandinaver, varav 300 svenskar. Alla stora företag som Ericsson, Astra-Zeneca, och IKEA.
Affärer handlar om personliga relationer.
– Men kineserna vill också gärna ha ett utökat utbyte med små-och medelstora företag, säger Eskil Lundberg. Här sjuder verkligen och det inte bara för de stora elefanterna. Shanghai är en typisk småföretagarstad. Den största tillverkaren av myggmedel i närbelägna “strumpstaden” är miljardär. Hasselblad har sin största kameramarknad här i Kina.Men att ha goda kontakter och vara påläst är viktigt för att kunna etablera sig här. Affärer handlar i hög grad om relationer mellan människor. Det handlar om människors möten, om “small-talk”, som vi svenskar inte är världsbäst på. Inga affärer utan att lerdarna förest måste utveckla en personlig relation.
Det gäller att ha en kinesisk partner. Inte minst för språket. Kina har flera språk, den som talar Shanghaidialekt har svårt förstå den som talar “maktspråket” mandarin som talas i Bejing. Men skriftspråket är gemensamt. Haken är de 60 000 tecken det består av. Men 7000 räcker gott i vardagen. 2000 räcker för att läsa en tidning.
Klassklyftorna är enorma. Förutom 850 miljoner människor på landet finns minst 180 miljoner arbetslösa.Det kan naturligtvis på sikt vara ett hot, om Kina inte lyckas förankra samhället med en stark medelklass. Tillsvidare är de en kinesisk resurs. Längs motorvägarna, intill magnettågets nya bana, sitter människor på huk och klipper dikesrenar med trädgårdssax, medan andra bär bort avfallet i säckar på ryggen. Mil efter mil. Motorvägskors har gjorts trevligare med tusentals blomsterlådor på sidorna. Säkert handrensas de.
Bara några kilometer bortom motorvägarna glesnar trafiken. Fler människor syns på flodbåtar än på vägarna. Cykelklockorna pinglar. Ingen last är en cyklist främmande; traktordäck, armeringsjärn.
Zhouzuang,
1,5 timmes körning från Shanghai, är Kinas Venedig. Hus och palats längs
kanaler, där man färdas i “kinesiska gondoler”. Undvik söndagar. Då flockas de
här. Kinas egna turister och trängseln blir enorm. Snart kommer de till Europa.
De nya turisterna med öppna ögon.
Under tiden får Shanghai ännu fler luftslott. Snart invigs en skyskrapa på 450
meter, 102 våningar hög, fjärran från den röda stjärnan som tidigare ledde
landet.
Världens högsta hotell
Jin Mao Tower är världens tredje högsta byggnad med sina 420 meter. Det inrymmer världens högst belägna hotell; Grand Hyatt Shanghai där “bottenvåningen” är tornets 53:e och de 555 rummen sträcker sig upp till 87:e. Utsikten är rena flygperspektivet. Här finns spa och fitnesscenter med många skönetsbehandlingar. Och som sig bör världens högst belägna swimmingpool.Rummen stora glasade bryggor, där du även kan få svindlande vyer från ditt badkar eller under ditt duschtorn. Men största delen av hotellets intäkter kommer från en handfull restauranger, där gästerna till 80% kommer utifrån staden. Över 190 kockar garanterar kvaliten och variationerna av kinesiskt, italienskt, japanskt till vinkällarens 150 sorter. Det hela toppas av Cloud 9, världens högst belägna bar på 87 våningen; stället att träffas på kvällen och njuta utsikten av de glittrande ljusen vid flodkröken The Bund, som har något av en Londonprägel över sig. Klockan 22.30 är alltid fullsatt. Då och exakt då släcks tämligen allt glittret i staden. Och då skålar säkert alla kineser en stilla skål för att även denna sista rest av “kommunism” ska försvinna och Shanghai stråla för evigt. Club Jin Mao är hotellets egna kinesiska restaurang. Shanghaiköket är mer “asiatiskt” än övrigt, dvs kryddigare med större inslag t ex av fisk. Rätterna serveras i en rundel som snurras runt bordet. Cucina är hotellets italienska restaurang och fyller verkligen förväntningarna. För Shanghai är omvärlden inte främmande.
Jazz ur det förflutna
Kvällstid kan ni få en fläkt av det förflutna när en åldrig jazzorkester med vokalissa i ormskinn bjuder kinesiska jazz-hits- som i en film. Den verkliga pensionärsorkestern uppträder ännu på klassiska Peace Hotell på andra sidan floden. Men annars lyser den röda lampans synd som en gång var stadens varumärke med sin frånvaro i detta välstädade och välartade kinesiska skyltfönster.
– Visst tycker vi kineser om att vara lediga, säger Tina Liu, marketing communications manager på Grand Hyatt och bördig från Taiwan. Men vi föredrar faktiskt att arbeta. I Shanghai är det flesta fabriker öppna varje dag i veckan och de anställda saxar sin ledighet.
De som har råd spelar gärna golf. Shanghai kan ståta med mycket fina golfbanor och rimliga priser. Men sol och bad är staden fjärran. Närmaste stränder är ett par timmar bort, med flyg.
Utelivet
består mycket av äta, länge och mycket. Mycket bra restauranger i Shanghai är;
M on the Bund”, strålande flodutsikt, stor terass mot floden, rimliga priser
och lysande mat med många europeiska inslag.
Xiao Nan Guo, ett måste för den som vill prova det verkliga Shanghaiköket inklusive ställets specialitet; orm (smakar kyckling). Ormsalladen av skinnet, med vinäger,olja och grönsallad är mer svårsvald, men försök med det förfärliga rödspritsliknande kinesiska brännvinet till. Ölet är utmärkt.