– Vi har olja, guld, silver och Svarta Havet, säger Valeriu Vovozeanu stolt om sitt Rumänien.

Lägg därtill naturgas, uran, vattenkraft och skog. De flesta av dessa naturtillgångar är dessutom ännu dåligt utnyttjade. Trots det växer Rumäniens ekonomi tre gånger så snabbt som europeiska euroekonomier- förra året med 8 procent tillväxt!

Bilparken är skinande ny. Bostadspriserna i det kanske inte fullt så skinande Bukarest är 3000-4000 euro per kvadratmeter- på Stockholmsnivå med andra ord.

Så långt låter ju allt lysande för detta nya EU-land, eller hur?

Men hur rimmar det med en medelinkomst på 300 euro och en minimilön på 140 euro i månaden.

Utnyttjar de sina underbetalda byggnadsarbetare för slavarbete- så skulle väl Svenska Byggnadsarbetarförbundet argumentera får man förmoda. Men icke. De rumänska byggnadsarbetarna tjänar bättre utomlands. Rumänien importerar kinesiska byggnadsarbetare för att klara den enorma byggboomen.

Med de lönerna och de bostadspriserna måste man bygga ett berg av osunda skulder?

Men nej. Andelen bostadslån i förhållande till BNP är 10%- mot 50% som snitt i EU.

Rumänerna betalar alltså ofta såväl bilar som hus och lägenheter kontant- till samma priser som hos oss- med löner sju gånger så låga!

En välvillig förklaring är att rumäner är vana att arbeta hårt, ofta med flera jobb och att skatten är 16%. Dessutom fick många lägenheter i de privatiseringar som följde på kommunismens fall och därmed en insats i fastighetsspelet.

En mindre välvillig delförklaring är att 40% av ekonomin är, om inte svart, så grå.

Åker du inte på sjukhus med en bruten arm så gäller t ex 300 euro (en månadslön) som dricks åt doktorn, inte för att få armen gipsad i sig, utan för att få det gjort snabbt. Doktorns grundlön är dock usel. Vardagskorruptionen omfattande, men lär inte längre omfatta t ex polisen- en eftergift för EU-inträdet vid nyår.

Valeriu Vovozeanu är idag mycket nöjd med sitt liv som småföretagande guide med egen minibuss. Han började sin bana på en kolschos och steg snabbt i graderna som ”manager”.

– En nödvändighet var att vara partimedlem. Jag gick in, som alla andra, utan övertygelse, av nödvändighet. Det var enda möjligheten att få det bättre. Inte var jag kommunist. Det var väl ingen. Men nu går det att få det bra. Riktigt bra. Om man jobbar hårt. Hur mycket tjänar ni? Vad kostar ett hus hos er?

I småstäderna är husen ofta putsade, men gatorna grusvägar och överallt är hästkärror ännu ett mycket vanligt transportfordon.

En stor del av befolkningen sysslar med jordbruk. Men landet importerar idag en stor del av grönsakerna, bl a från Turkiet. Alla åkrar runt det platta Bukarest ligger i träda. De väntar inte på gröda utan på bebyggelse.

För investerare är det ett paradis. Fastighetsmarknaden är kokhet.

Som de flesta rumäner har Grancea Manuela ett smeknamn. Vännerna kallar henne Draculina. Med mörka blixtrande ögon och hårman är det inte fel, men jag skymtar inga huggtänder i den blixtrande tandraden. Ändå förtjänar hon smeknamnet, som guide på Draculas slott utanför Sighisoara.

Myten om vampyren Dracula förvaltas som en nationalklenod. Snart kommer en temapark tillägnad Dracula i Transsylvanien. Den stackars Vlad Pålspetsaren föddes 1477 i den befästa staden. I hans födelsehus finns en restaurang där det serveras utsökt god mat och rött vin (tror jag i alla fall det var). Slottet som utpekas, Bran Castle, byggt 1377, är en enkel gränsfästning mellan Valakiet (där han egentligen härskade) och Transsylvanien (där han placerats av myten).

– Han var hård men rättvis, berättar Draculina. Vanligt folk kunde lämna sin börs utomhus, utan att någon stal den. Men han utmätte grymma straff för brottslingar. Spetsat på påle blev hans eget huvud, för påstått förräderi med den turkiska överheten. Men en gravöppning för en tid sedan påstods visa ett lik med huvud, dock utan ansikte. Det antydde en grym turkisk metod att skalpera likets ansikte och det ska sedan ha förts konserverat till Konstantinopel- så det höll sig längre på pålen…

Dracul betyder djävul och eftersom han, liksom de flesta rumäner idag, var nationalist är han närmast en hjälte.

Draculina berättar därför hellre om den vackra rumänska prinsessan Mary som hade borgen till sommarslott på 1920-talet och även lät inreda en elektrisk hiss i brunnsschaktet på 40 meter från klippan till marknivå.

Myten Dracula har skapats av den irländske 1800-talsförfattaren Bram Stoker, som aldrig ens besökte Transsylvanien och som tog en stor del av grymheterna från en sann historia om den österrikiska prinsessan Elisabeth av Batory som inte var riktigt klok i huvudet och som fått för sig att hon kunde behålla evig ungdom genom att bada i unga kvinnors blod. 400 lär hon ha tagit livet av. Detta långt från Transsylvanien.

Draculina vill gärna bevara myten, men inte så någon ska bli rädd.

Sedan 1957 är slottet ett museum. Men i det Rumänien där allt handlar om pengar har ärkehertigen Dominic Habsburg, bosatt i USA, fått sin ”rättmätiga” egendom tillbaka, dvs det slott hans tyska förfäder fick som bostad på 1920-talet och staten drog in 1947. Dominic vill sälja tillbaka den f d statsegendomen till staten, men vill ha bra betalt, väldigt bra betalt. Så är det en amerikansk mäklarfirma som erbjuder slottet till försäljning. Snacka om blodsugare.

I gassande vårsol och förbi ljusgröna fält passerar vi plötsligt byn Saschiz, som genom ett under täckt i ljuvlig julsnö. Hela byn är pudrad vitt, så illusoriskt att du måste känna på snön för att finna att den är varm och falsk. Byn är julpyntat för David Cunninghams filmteam som spelar in ” The Dark is Rising”. Låter som en B-vampyrfilm.

Sanningen är att det finns en riktig slottsruin, där Vlad verkligen bodde. Än idag undviks den av lokalbefolkningen. Olyckor drabbar dem som kommer nära och konstiga ljusfenomen jagar i dimmorna. Vampyrmyten vilar i folkdjupet. Vargarna ylar ur de djupa granskogarnas snödrivor under fullmånenätterna.

Och eftersom folk ännu åker häst och vagn ser de mer än den som far fram i bil. Det händer att folk återbegravs några månader efter sin död, vid en ceremoni som ska sätta fart på förmultnandet om det anses gå misstänkt sakta. Sant är också att den tidigare serbiske presidenten Slobodan Milosevics lik grävdes upp på sin serbiska gravplats i mars 2007 av en självutnämnd grupp vampyrjägare, som senare angav sig själva till polisen. Innan dess hade de drivit en meterlång trästock genom Milosevic hjärttrakt för att han inte åter skulle kunna hemsöka sitt hemland. Men det var ju i Serbien och inte i Rumänien.

Staden Sighisoaras store son var annars Hermann Oberth 1894-1989, raketforskare som innan han flydde till USA med sina tyska rötter blev V1:an och V2:ans fader- snacka om ”dracul”.

– Egentligen har vi bara haft en vampyr här i landet och det var Ceausescu, säger Draculkina och blottar hela tandraden i ett blixtrande leende.

Hatet mot denne diktator är ännu högst levande. Han fick ju dock vad han förtjänade. Han blev den enda östeuropeiske diktator som fick smaka sin egen medicin, när han och hustrun sköts efter en skenrättegång mot en mur i en liten stad juldagen 1989. Detta sedan han 22 december, fylld av falsk självtillit, beslutat sig för att tala till massorna från en balkong i Bukarest. Jublet uteblev. Massorna stormade huset och Ceausescu flydde i helikopter från taket tills det blev soppatorsk och han greps av militären. Det enda tråkiga med det var att det skedde på order av Nationella Räddningsfrontens ordförande Ion Iliescu, som säkert gjorde det för att bli av med det vittne som visste mest om Iliescus tid som nära medarbetare till Ceausescu. Iliscu ledde Rumänien in i 10 års fortsatt stagnation och frodigt växande korruption- dock med västlig kurs.

Givetvis var det något bättre än Ceausescu, som därmed inte hann genomföra sin plan att jämna 8000 byar med marken och flytta folk till städerna i flervåningshus som skulle få torrdass på gården. Vad han hann med var att förstöra den av kriget oförstörda Bukarests image. Den kallades förr Lilla Paris och har en triumfbåge på en av paradgatorna. Men den stadsdel som hade de vackraste husen revs fullständigt för att bereda plats för det palats som skulle rymma alla statens organ. Parlamentet lär nu finnas i något hörn. Bygget, som kan komma att kosta 20 miljarder dollar, påbörjades 1984 och är ännu inte klart. Men det är idag dyrare att riva än att bygga klart, även om ingen vet vad det ska användas till. Det är världens näst största byggnad. Det inrymmer 16 våningar, varav fem atombombssäkra under jord. Det sysselsatte 700 arkitekter. Den unga kvinnliga arkitekt som ledde arbetet 1984 är ännu chef. Till kristallkronorna har använts 3500 ton kristall. Den tyngsta ljuskronan väger fem ton, den tyngsta gardinen ett ton sammet. Här finns världens största handvävda matta på 1000 kvadratmeter och ett oändligt antal överlastade konferensrum och paradtrappor ingen behöver samt 1000 kontor. Det hela saknar själ och andas mausoleum. Paradgatan utifrån palatset blev några meter längre än det Champs-Elysées det skulle efterlikna. Här bodde partifunktionärerna i själlösa marmorkomplex och efter bara några kvarter når vi en jätteruin- Den Stora Operan, nästan färdig men lämnad vind för våg åt duvorna.

Palatset omges idag av en bred remsa ödeland, fyllt med vildhundar, rostiga stängsel och knarkare. 8000 hyreshus och 30 kyrkor revs för att få plats med skrytbygget som är precis lika förfärligt som det låter- fast förstås också Bukarest största sevärdhet.

Ironiskt nog betyder Bukarest; ”de lyckligas stad”.

Rumänien betyder ” nära Rom” och det är ett epitet det förtjänar. Känslan är latinsk och känslostormande. Språket har många italienskklingande ord; senator, rapid, aquaminerale. Bad- och spaorterna vid Svarta havet minner också om ett latinskt förflutet; Saturn, Mangalia, Jupitet-Cap Aurora, Neptun-Olimp.

Många rumäner studerade förr i Frankrike och kopplingarna med Frankrike var många. Men när Frankrike under krisåren vägrade ta emot rumänska flyktingar svalnade vurmen för det franska och idag söker man gärna markera idealen mer som latinska kopplingar- som t ex långa och njutningsfulla måltider, väl utvecklad vinkultur m m.

Det är i alla händelser ett land fjärran från myten om det gamla kommunistiska Östeuropa. Rumänien har alltid varit nationalistiskt och värdekonservativt – det har funnits långt fler övertygade kommunister i Frankrike än någonsin i Rumänien. Ett borgerligt konservativt förhållningssätt delar man med länder som Polen och Ungern, fast var och en med farligt flaggviftande nationalism.

Guidens utrop över de oerhört vackra lantbyarna i Transsylvanien kan ses med viss oro.

– Här kommer en tysk by, väl upprustad, många har flyttat tillbaka…
– Och här är en zigenarby, se på allt skräpet, förfallet, arbetslösheten. De bara själ…
– Här är en ungersk by…

Hur ska det bli i EU? Kom det här landet in extra fort för att de hade olja som kan balansera beroendet av Ryssland? Har de, hur vänliga folk än är, verkligen gjort upp med sitt förflutna, med sina grannar, med korruptionen?

Liksom grannlandet Bulgarien, i ännu högre grad, har man måhända implementerat och godkänt EU:s lagar och förordningar. Men moralen är ändå den att regler, precis som förr, är till för att krypa under eller förbi, vrida och vända till egen fördel. Det finns ett slags fixering vid snabba stålar, inte så underligt om man tänker tillbaks. I kombination med en underbetald offentlig sektor blir det lätt fel, väldigt fel. Den svarta ekonomin är sannolikt större än den vita, även om ingen officiell representant skulle erkänna det. Låt oss säga att Turkiet sannolikt är som Snövit i jämförelse.

Som turistland är framtiden lysande. Först finns svarta Havets stränder. Mat- och vinkulturen med mycket kött, vilt som vildsvin, hjort och björn (utsökt, men fridlyst- rysk import, säger man). Gott om vilda djur; varg, lo, björn. Vampyrerna. Helt oförstörda medeltidsstäder som Sibue, Brasov, Sighisoara och skidorter med hög standard på boende och pister som Pojana Brasov i Karpaterna- som når 2500 meter och är snörika vintertid.

Alla måleriska småbyar med sina hästvagnar och kullerstensgator, halmtak och bjärt målade fönsterkarmar.

Alla kyrkor, 267 kloster och ett otal slott. Samt Donaudeltat med fågelliv och möjlighet till spännande båtfärder.

Bukarest är inte vacker. Men det finns en del av den gamla stadskärnan kvar, kring Calea Victoriei, med några gamla härliga källarkrogar, där stämningen håller för en helkväll. Leta efter den karakteristiska röda druvan; Feteasca Neagra eller den vita Grasa. Ursus, Timisoarana eller Silva är goda inhemska öl, även mörka. Tuica är det lokala plommonbrännvinet, ibland spetsat med peppar och serverat varmt. Village Museum är Bukarest Skansen och sevärt för den ytterst märkliga arkitekturen på de gamla bond- och fiskestugorna. Bra och väl fungerande tågförbindelser finns och Bukarest har två flygplatser. Ingen non-stop från Sverige, men Finnair flyger Helsingfors-Bukarest.