Malta ligger i Medelhavets skönaste klimatbälte, med tidig vårvärme och lång höstvärme, särskilt i vattnet. Men där slutar likheterna med Kreta eller Cypern, för Malta liknar ingenting annat.

Korsriddarnas ö Malta är en enda befästning. Men stenen på Malta är inte grå, utan mer gul och ju mer sol desto gulare och glatt mjukare känns den. Kalkstenen bryts i två former; den hårdare lite gråare och den mjukare, formbar nästan med kniv. Den senare används till Maltas villor, trappräck, balkonger och utsmyckningar och betyder mycket för intrycket av Malta som en mjuk och sandig ö. Men sandstränderna på Malta är i själva verket få. Det kompenseras riktligt av de mjuka klipporna och av vattnet som lockar dykare och snorklare från hela världen. Många svenskar tar dessutom dykcertifikat på Malta och Gozo, på samma gång som de går på språkkurs i engelska. Siktdjupet är ofta 50 meter och Maltas omgivningar har begåvats med riktligt med fisk i det annars rätt fiskfattiga Medelhavet.

Malta har 390 000 invånare och 1,3 miljoner turister om året. Huvudön Malta är bara 27 km lång och 14 km bred så det blir rätt tråpngt i juli när temperaturen dessutom stiger uppemot 40 grader. Till Malta hör också grannön Gozo med blott 30 000 invånare, bördigare och rikare men stillsammare. Dock inte så stillsam som lilla Comino (kummminkornet) mittemellan de två. Här finns ett enda hotell och några getter, men också den Blå Lagunen, en fantastisk klippbukt för bad med sandbotten och en azurblå färg med gröna skiftningar som är tydlig t o m i skugga. Sommartid är det dock sällan skuggas och sällan moln. Blå Lagunen lockar dig att bara flyta. Men slut inte ögonen, här är strömt och du driver snabbt iväg. Det finns en ö till, Fifla. Den är obebodd och har krympt sedan britterna använde den som övningsmål för flygbombning. Idag är den ett fridlyst paradis för fåglar. Det kan de behöva. Det Malta får mest kritik för är mångas favorithobby, jakt på småfågel. Men EU inträdet har nu bl a inneburit att vissa restriktioner bl a av vilka arter som fångas måste respekteras.

Valetta

Maltas huvudstad har ett vackert namn och ligger längst ut på en udde med hav åt bägge håll. Innan du kommer dit passerar du ”förstaden” Floriana. Alla öns busslinjer samlas häruppe på det stora busstorget med fontänen, innan ”vallgraven”. Republic Street är huvudgatan med alla affärer och de

berömda utecaféerna Cordina (cafe sedan 1837) och Eddies, invid Stormästarens palats (sevärt museum). Intill Republic Street ligger också St Johns Katedral- korsriddarnas katedral med överdådigt pråliga utsmyckningar t o m i golvets många gravstenar. Här finns också ett par berömda målningar av Caravaggio, som kom hit på flykt undan bråk hemma i Italien och målade i en teknik så fantastisk att ingen idag kan imitera den. Mest berömd är halshuggningen av St John Baptisten. Märk att halshuggningen utförs av en muslim, vilket inte har ett historiskt belägg, utan är ett politiskt inlägg. Ibland står tiden märkligt stilla. På kuppen blev han korsriddare, men med sitt hetlevrade temperament kom han snart i nya bråk, förlorade riddarstatusen och kastades in i en fängelsecell där det var meningen att han skulle dö en långsam död utan att släppas ut. Men mäktiga vänner räddade konstnären ånyo, som dock dog ung.

När du kommer in i Valetta har du en ruin rakt fram. Det är f d Operan, den enda ruin som bevarats efter andra världskrigets hårda bombardemang. Det finns ännu planer på återuppbyggnad. Snett upp till höger kommer du till Upper Barrakka Gardens med sin grandiosa utsikt över den berömdas Grand Harbour och staden Vittoriosa mittemot, där bl a Maritime Museum finns. Dit kan du ta en av de vackra gondolerna som ömsom ros, men också har aktersnurra. Endast ett 50-tal av ursprungligen 3000 som då var rena vattenbussar mellan de olika städerna på sina spetsiga uddar, men idag bara är till för hamnrundturer och romantik och även i modifierad form för roddregattor.

Grand Harbour är en av Medelhavets bäst skyddade djuphamnar. Som brittisk koloni fylldes denna vik tidigare av krigsfartyg och under andra världskriget var deras uppgift att bl a avbryta den tyska uppladdningen i Afrika. Malta och maltesarna fick betala ett högt pris när tyskar och italienare angrep Grand Harbour och hela Malta med ren terrorbombning från luften. Maltas luftförsvar var i början av kriget näst intill obefintligt. Stora delar av Grand Harbour, Valetta och Virgo lades i grus och aska och framtvingade åren efter kriget en omfattande emigration, som ledde till att det finns fler malteser i Australien, USA och Kanada än på Malta. Men idag kommer många åter, åtminstone delar av året till en ö som lyser av välstånd.

Valettas branta gator har ett drag av ett slags medeltida San Francisco. Alla fasader har dessa glasade balkonger där tidigare kvinnorna mest satt. Om än 40 grader varmt fläktar det alltid i Valetta. Gatorna är dragna för att skapa ett slags naturens luftkonditionering.

Mittemot Valetta/Grand Harbour ligger Vittoriosa med vackra, medeltida gränder blandade med nyare bebyggelse i samma, fast enklare stil, som byggts på bombade ruiner. Överallt befästningar och murar.

Valetta är sin huvudstadsstatus till trots, en sömnig stad och går och lägger sig tidigt bak stängda fönsterluckor.

Nöjesliv och shopping har egna städer, på andra sidan Valetta, tvärsöver den bukten.

Enkelt sagt är Sliema centrum för shopping och affärsliv och med såväl krogar som vackra strandpromenader. Överallt finns dessutom stegar ned i det klara vattnet från strandpromenaden för den som vill ta ett dopp.

Nästa bukt för oss till St Julians, med viss shopping och framförallt hotell och mer nattliv. Här ligger också de finare hotellen, femstjärniga resorts direkt vid havet.

Nattlivet kulminerar i Paceville, ovanför St Georges Bay och dess lilla sandstrand. Nu är vi i epicentrum för ungdom- och språkresenärer, billigt kravs och öl, diskodunk och fish and chips. Pulsen är inte att ta miste på.

Sedan tar staden slut för en 20 minuters buss- eller bilresa till St Pauls Bay- öns ”charterort” med många andelslägenheter och verksamhet nästan bara på sommaren.

Maltas bussar, en kulturskatt

Maltas bussar är en kulturskatt på väg att försvinna. ”Trånga, svettiga och långsamma” säger någon guideförfattare. Maltesarna själva har också tröttnat på de obekväma och slitna bussarna. Men de är unika. Bara för några år sedan fanns det bussar från 1930-talet med motorhuv och allt. Några är ännu där sedan

1940-talet, men de äldsta aktiva idag är mest 1950 och 1960-tal; små Bedford, Leyland och andra brittiska konstruktioner med vackra kromdetaljer och alla i de glada gulorange målningen. Hur har de kunnat överleva på Maltas usla vägar?

Tja, bussarna speglar Maltas långa väg till välstånd. De är likadant målade, förutom dekordetaljer, som de senaste åren tonats ned från tidigare ”rent indisk” målarvällust, då även interiörmässigt al fresco! De ägs individuellt och körs i ett slags kollektiv- varje vecka får chauffören en ny linje sig tilldelad, för omväxling bl a i intäkt. Det har varit svårt att finansiera nyinköp. Men nu växer välståndet och spiken i kistan riktar EU mot kulturskatten. De gamla bussarna klarar inte längre säkerhets- och miljöbestämmelser och går på dispens bara något år till. De nya är redan i dominans. Dominant är f ö en vanligt förekommande typ av buss

Maltas bussar säljs som modell överallt, finns på badhanddukar, på vykort, broschyrer och otal böcker. Men i verkligheten är det snart kört.

Gozo har ett liknande bussnät och även de några gamlingar kvar. De är dock målade i diskret ljusgrått med röd rand.
Dock ska några av de gamla bussarna köras i speciell sightseeingtrafik, andra ska på museum. Men det är inte samma sak som att åka dem i vanlig trafik- en rytande upplevelse för fladdrande vind bak öppna fönster och spjäll!

Tempelfolket och Korsriddarna

Maltas historia är fylld av dramatik. För länge sedan fanns en landbrygga mellan Sicilien och Malta. Medelhavet var uttorkat. När det åter fylldes på fann sig olika djurpopulationer plötsligt isolerade. På Malta utvecklades då bl a en en meter hög dvärgelefant, en småskalig noshörning, en mus stor som en kanin och en jättesvan med tre meter mellan vingarna. Den första rasen människor, småväxta med bl a liten smal näsa, kom, kanske från Sicilien. De byggde en högtstående kultur med tempel och kallas Tempelfolket. Det är ett mysterium hur de byggde och hur de levde. De lämnade efter sig de äldsta templen i Europa byggda 3600fKr och fram till 2500fKr, då de alla spårlöst försvann. Därefter tror man nu att Malta var obebott i ett par hundra år innan nya människor kom seglande från Sicilien.

Kvar blev templen till något slags fertilitetskult, som dyrkade solen bl a, i Hagar Qim, Tarxien och Mgarr på Malta och Ggantija på Gozo.

Samt det nu återöppnade Hypogeum, nära Valetta. Det senare är ett underjordiskt begravningstempel, använt och tillbyggt under 1000 år. Idag kan det bara besökas i grupper om tio var timme. Här råder en märklig stämning. Besöket kostar dock drygt 200SEK.

Under romartiden var Malta en rätt självständig, kristen provins. Senare hamnade Malta under Östrom och när det föll under arabiskt styre; en tid av snabb teknisk utveckling. År 1091 kom Malta under det normandiska riket som delvis styrdes av vikingaättlingar som utvandrat från Normandie till Sicilien. Malta blev sedan spanskt under Aragonien och Kastilien-. År 1530 kom Johanniterorden och korsriddarnas tid inleddes. Korsriddarna hade fördrivits från Rhodos och fick Malta till skänks av en spansk kung. Turkarna gjorde ett otal försök att återta Malta. En belägring 1565 är särskilt berömd och varade i fyra månader. Jean de La Valette hette den riddare som framgångsrikt försvarade ön och han fick så huvudstaden uppkallad efter sig, liksom ett av dagens mest uppskattade röda vardagsviner.

1798 intogs Malta av Napoleon. År 1802 fick korsriddarna åter, men trots att många av dem var fransmän vågade de inte längre lita på Frankrike, utan begärde skydd av England och så blev Malta brittisk kronkoloni 1814. När Suezkanalen öppnades 1869 fick Malta ett militärt sett mycket strategiskt läge.

År 1900 bodde redan 200 000 människor på ön och många drevs i emigration till Italien och längre bort för att försörja sig. Den andra emigrationsvågen kom efter andra världskriget då Malta led svårt av tysk blockad och flygbombningar.

Den legendariske Dom Mintoff blev arbetarpartiets ledare efter andra världskriget- en pragmatisk pamp och hjältefigur på ön. Så sent som 2006 deltar han ännu i debatten! Först ville han slå samman Malta med Storbritannien. Sedan ledde han ön mot självständighet och republik; 1964 respektive 1974.

1971 inledde han ett förstatligande av industrin och närmande mot kommunismen och med Libyen! I december 1984 avgick han som premiärminister. Maltesare har alltid haft kort stubin och het debatt i frågor som rör politik och fotboll.

2004 blev Malta medlem i EU.

En organisation med fortsatt stort inflytande är katolska kyrkan. De två öarna som utgör Malta har tillsammans 350 kyrkor och det är inga små kapell, utan närmast katedralsrik prakt även i små byar. Det betyder en kyrka per kvadratkilometer och ungefär 1000 verksamma präster.

Malta en rik ö

Republiken Malta är tillsammans inte större än Orust. Naturen domineras av hedar med tortig buskvegetation. Det är ont om vatten. Jorden på Gozo är bördig, men inte på huvudön Malta. Det finns inga naturtillgångar, utom sten. Malta är mycket tättbebott och land dyrt. Samtidigt är hemmamarknaden liten och nästan allt råmaterial måste importeras. Maltas försörjning var tidigare nästan helt beroende av britternas militära närvaro. De lämnade ön 1974.

Låter detta som grogrund för en succéhistoria?

Nej, men icke desto mindre. Som många små stater har Malta gjort extremt bra ifrån sig och ön blomstrar nu inte bara på våren, utan rent bokstavligt.

1996 var den ekonomiska tillväxten 9 procent.

Malta har lyckats väl att bygga upp en modern tjänsteekonomi; finansiella tjänster, kommunikationer, turism och utbildning, bankväsende och kan nu roa sig med att höja standarden på turism mot fyra- och fem stjärnor, spa, wellness, äldreboende för rika, konferenser, fondbörs och exklusiv vinodling, kryssningsturister, gourmetmat och kultur. En tredjedel av alla sysselsatta är beroende av turismen direkt eller indirekt. Konkurrensen spås öka, bl a om några år från grannlandet Libyen! Landet är inget renodlat skatteparadis, men tidigare känt för sin bekvämlighetsflagg som i viss mån idag kan sägas omfatta annat än fartyg, trots att man är med i EU. Även EU har behov av kryphål. Inte minst gynnas landet av sin engelskspråkighet. Men nationsspråket är den obegripliga maltesiskan, där x är en av de vanligaste bokstäverna (uttalas ofta sch)- en blandning av italienska och arabiska bl a.

Som ny EU medlem tar man nu emot stort stöd för att förbättra det gropiga vägnätet och för att ge kvinnor utbildning som ska öppna arbetsmarknaden för dem. De behövs, men förslaget är inte okontroversiellt. Av tradition är kvinnor hemmafruar. Dessutom lägger sig EU nu i den illa beryktade fågeljakten/slakten på småfågel. Till skillnad från många andra Medelhavsländer utföll omröstningen om EU eller inte EU rätt jämnt och Malta gick in med en knapp majoritets stöd. Detsamma gäller frågan om euro.

Medina och Rabat

Maltas gamla huvudstad ligger mitt på ön, skyddad av murar som skulle hindra pirater att förslava befolkningen, något som tidigare hänt. Medina är högt belägen med grandios utsikt och Rabat dess förstad (Rabat betyder just förstad). Det hela låter väldigt arabiskt och det är det också. Här finns gott om vackra palats och kyrkor. Medina påminner om en sömnig italiensk landsortsstad. Här finns en handfull gourmetkrogar, något fler i Rabat och några riktiga lyxhotell. Men staden har bara 400 invånare och ett helt slutet nunnekloster. Här är tyst om natten med en kaskad av lampor under murarna, man ser mer än halva Malta. Att ha hus i Medina är dyrare än dyrt och här bor främst några av Maltas finaste familjer i sina ärvda palats.

Maltas sevärdheter

Staden Valetta att promenera i och museer samt katedralen. Fika vid stormästarens palats på torget.

Åk gondol (eller utflyktsbåt) i hamnen. Grand Harbour är sevärt.

Valettas grannstad Vittoriosa

Tempel eller/och Hypogeum

Åk gammal buss

Shoppa i Sliema.. Mode med brittisk och mediterran inriktning. Kreditkort går utmärkt. Öppet 9-13 och 16-19, i vissa turistiska affärer till 22. Söndagar stängt. Det finns gott om ATM maskiner på Malta att ta ut maltesiska lire direkt i maskin.

Blå grottan – som kan ses uppifrån från vägen eller besökas med båt, helst om morgonen på p g a ljuset.

Marsaxlokk – en fiskeby med marknad och en långgrund bukt välfylld av Maltas vackert målade små fiskebåtar. Pittoreskt och bra och billigt med lunch, särskilt fisk i olika former.

Bada; Golden Bay har längsta stranden. Annars sola på mjuka klippor och bada från stege. Ta med snorkel. Fint vatten.

Comino – båt från Gozo och Malta för att ta liten vandring och bada i Blå Lagunen.

Gozo- se särskit kapitel.

Malta och Sicilien i kombination

Från Valetta avgår snabbfärja på 90 minuter till Sicilien, där du kan hinna med en dagsutflykt eller ta en dag med övernattning. Vill du öluffa ta en extra dag och far över till någon av de Lipariska öarna i Mezzinasundet – vår rekommendation är Vulcano.

Mat och vin på Malta

Trots de brittiska influenserna blir maten på Malta allt bättre. Mest ursprungligt åt vi ”i byn vid vägens ände” på puben United i Mgarr, mittemot katedralen. United är en folklig engelsk pub när barmännen har fotbollströjor och TV:n visar ligamatcher. Men hit går maltesarna för att käka nationalrätten kanin och dricka öl, Cisko eller lokalt hemkört rött utan etikett. Hög stämning. Förrätt; ett jättelass små sniglar i något currylikt. Alternativ till chop-chopad kanin i kryddor och kalopsform är ”mixed plate” – den innehåller lite kanin, lite hästkött och lite småfågel. Vi har inte provat den. Men kaninen var OK, även om jag personligen föredrog kanin lagad med apelsin i Rabat, finsmakare som man är…

Krogen med Sliemas bästa läge är det palatslika Barracuda, som ett torn över havet med utsikt över detsamma och mot St Julians. Har bästa turistläge och borde vara en fälla, men är en av öns bästa och elegantaste fiskrestauranger med bra vinlista, såväl ett tjugotal maltesiska viner som en lång rad andra länders. Prisvärt och jättebra och ger en fingervisning om hur priset för bra mat ska vara; 7-8 lire (multiplicera med 22 för svensk kurs) för huvudrätt, runt 2-2.50 för efterrätt och 1/1 vin 15-20 lire. Detta för fyrstjärnig standard.

Gozo – vackrare och grönare

Om Malta är litet så är Gozo ännu mindre. Här talar vi 14 km längd och 30 000 invånare. Gozo känns lantligare, lugnare med byar istället för städer. Nåja Victoria är en stad, huvudstad t o m. Till Gozo kommer maltesarna för sommarferie och för att fira helg på landet. Kyrkorna är lika dominerande och här kan man t o m se präster i de gamla svarta rockarna, som de lagt av på Malta. Gozo är konservativare, men knappast den fattiga kusinen från landet. Tvärtom är Gozo rikare, se bilparken t ex. Många Gozobor var i kraft av jordbruket markägare. De har kunnat bygga för att hyra ut och blivit om inte stormrika, så välbärgade. Gozo är grönare, vackrare och har många små stränder, fina vatten, luft och rymd. Men när skymningen sänker sig är det mest cikadorna som skrålar, med vissa undantag. Gozo blir alltmer en bas för exklusiva spahotell och romantiska gömställen för den som vill dricka champagne under stjärnorna medan den lilla bungalowpoolen glittrar turkos och natten fläktar. T o m stjärnorna syns tydligt. Och vem vill inte ha det så, frågan är om vi har råd.

Men lugn det finns billigare pensioner och klippor dit du kan vandra med skumpan i påse också.

Många kommer hit för dykning. Inte minst vid Azurfönstret, den ihåliga klippformation dit många tar båt från en fiskeby intill som i sig ligger vid en lagun vars öppning till havet är en tunnel! Här finns också det svarta hålet, ett slags damm i havet där man dyker ned och simmar ut i öppet turkoshav via en undervattensöppning. Många av de bästa dykställena ligger annars i sundet mellan Gozo, Malta och Comino.

I den mån det finns en mer turistisk by med någon form av nattliv så heter den Xlendi, dyk och restaurangcentrum nästan på gångavstånd från Victoria, huvudstaden som också heter Rabat. Där finns fästningen från vars krön du kan se ned på hela ön, vackra gränder och affärer där du kan köpa soltorkade tomater, spetsukar och hemstickade tröjor och den berömda getosten. Även på Gozo odlas vin.

Ggantijatemplen- se avsnitt om Maltas historia- besöks av många och ligger vackert.

Ramla Bay är republikens vackraste strand. Härifrån gär en vacker vandringsväg till Marsalform, en by där du kan ta buss åter mot Victoria på öns mitt. Ovanför Ramla Bay ligger den grotta där mytologins Calypso tillbringade sju år. Grottan är idag mest en ursäkt för den fagra utsikten över Ramla Bay.

Runt hamnen i Mgarr, med utsikt över Comino och Malta, byggs i rasande tempo något som börjar likna en hel stad.

Tre bilfärjor går i skytteltrafik till Malta, en resa på 20-30 minuter med cafeteria och fina däck. Pris 2 lire för t/r, 10 med bil och två personer. Mindre båtar sköter trafiken på samma trad via Comino några gånger om dagen.

Bussar till Victoria och Valetta ansluter vid varje färjeankomst.

Till Gozo finns även direkt helikopterlinje; Gozo Wings, från flygplatsen för de ”rika och wellnessmående”. Under 2006 låg reguljärtrafiken med helikopter delvis nere efter att en bulgarisk entreprenör i flera år skött trafiken med stora ryska oerhört bullriga helikoptrar med flygvärdinna och plats för 20-tal passagerare. Gozo heliport ligger mellan färjeläget och Victoria och linjen flögs till Malta flygplats närmast i skytteltrafik.

Vad gör man på Gozo?

Solar, badar och vandrar är nog den bästa kombinationen. Då får du kultur, motion och solbränna på köpet. Vackrast är Gozo på våren.