Stamkrog för många författare, konstnärer och skådespelare

Den Gyldene Freden

Om några år firar en av Sveriges mest anrika krogar 300-årsjubileum: Den Gyldene Freden, grundad 1722 i en fastighet vid Österlånggatan i Gamla stan i Stockholm.

Den omtalade krogen har varit stamkrog för många författare, konstnärer och skådespelare. Här satt Bellman och hans samtida och sjöng visor – och här samlas regelbundet än i dag många kända artister och författare, liksom medlemmarna i Svenska Akademien.

Det var dock nära att den legendariska krogen för exakt hundra år sedan kom att stänga för gott. År 1919 hotade konkurs, men Anders Zorn, som bodde i närheten, alldeles ovanför Slussen, och som ivrade för allt som var kulturhistoriskt intressant, köpte helt sonika stället.

Zorn lät bekosta en grundlig renovering – varefter han skänkte det nyputsade etablissemanget till Svenska Akademien – som än i dag äter torsdagsmiddagar i den klassicistiskt inredda Bellmansalen en trappa upp och där i ett skåp ledamöternas vackra kristallglas förvaras.

Inför den totalrenovering av krogen som Anders Zorn lät göra kontaktade han arkitekten Torsten Stubelius, som ritade en stor del av den nya interiören, liksom serviser och bestick, gjorda i en blandning av tidig bauhaus och nyklassicism.

Eva Green

Foto: Eva GreenGyllene Freden.

Många diktare – alltifrån Bellman – har beskrivit bohemtillvaron på den Gyldene Freden. Evert Taube hade stambord här, liksom Jussi Björling, Fred Åkerström, Cornelis Vreeeswijk och många andra trubadurer, plus förstås Ivar Lo Johansson och andra kända författare. I ett kapitel i Eyvind Johnsons romantrilogi om Krilon (1940-talet) sitter en av huvudpersonerna i källarvåningen längst ner och möter den djävulslike Staph, som via en hemlig underjordisk gång tagit sig hit...

Eva Green

Foto: Eva GreenGyllene Freden.

År 1924 publicerade Evert Taube boken Den Gyldene Freden, med underrubriken ”Ballader och visor diktade och tonsatta av Evert Taube”. I den efterföljande Bröllopsballader och rosenrim beskriver Taube en rad scener där dåtida kulturpersonligheter figurerar.

Den Gyldene Freden erbjuder 2018 en ombonad, relativt tidlös inredning, där man ännu anar en återklang av 1700-tal, framför allt i källarvåningen, med en stor öppen spis som central pjäs (tyvärr eldas dock inte med ved). Vissa moderniseringar har gjorts, men huvudintrycket är att man månar om kontinuiteten; det gäller även matsedeln, där satsningar på skandinaviska råvaror och traditionell husmanskost indikerar att klassikerstatusen värnas.

På Gyldene Freden, som även serverar prisvärda luncher, kan man äta gåsmiddag eller njuta av klassiska rätter som ärtsoppa, köttbullar, oxrullader och sjötunga – och därtill skölja ner maten med ett relativt stort urval viner, lagrade i en av de gamla 1600-talskällarna.

Servicen var något ojämn, när jag i vinter besökte restaurangen, och känslan av autenticitet inte lika stark som på exempelvis Zum Franziscaner och Café Opera. Huvudintrycket är ändå: en gamling som uthålligt lever vidare i en ny och föränderlig värld.

Text: Björn Gustavsson

 

Dela artikeln:

Lämna en kommentar

Det går inte att kommentera detta inlägg.