Nöjesstad med skönhet, spa, gourmetmat och öl

Riga - staden som inte tröttar ut dig

Om Tallinn är en behändig medeltidsstad är Riga mer påminnande om Centraleuropa och dubbelt så stort.

Riga har närmare 700 hus i jugend- och art-noveaustil; flest i hela Europa. De som idag helst visas upp är paradexemplen, de som topprenoverats. Efter självständigheten var de stadda i långt gånget förfall och ägarfrågorna komplicerade. Först skulle gamla ägare få tillbaks sina hus, sedan behövde de miljoner för att rusta upp husen. Många hade inte det och för en del hus, som klarat den 50 åriga nedgångseran under kommunismen, kom befrielsen ändå inte som räddningen. Inredningen var många gånger illa däran. I de tidigare paradvåningarna på 180-200 kvadratmeter trängdes många hyresgäster in.

Borgerlig skönhet revs för att få in fler

Pampiga kakelugnar och dekorativa detaljer stod ofta i vägen för rationaliteten. Det var trångbott och konstföremål revs brutalt bort om inbyggarna kunde tjäna en extra kvadratmeter. Renovering har varit förbehållen rika ägare; de som bott utomlands eller uppköpare, varav många ryska judar eller nyrika med god smak. Andra hus har fastnat i ägartvister. Ett av de större och vackraste står förbommat. Fasaden finns kvar, men under renoveringen rasade samtliga våningarna bakom samman och en byggarbetare omkom. Projektet havererade och huset är troligen bortom all räddning. Det är svårt att först om man inte lyckas kika in i någon förspikad öppning. Det finns inget därbakom, bara en hög bråte. Många av husen finns på Alberta och Elizabetes gatorna. På den förstnämnda kan konstnären och författaren Janis Rozentals och Rudolfs Blaumanis praktvåning nu besökas som museum.

Ibland räcker pengarna varken för framtiden eller medeltiden

Även i den medeltida stadskärnan finns en del bekymmer. Donnersteins palats från 1600-talet med kakelugnar och ekgolv från tiden har fastnat mitt i storstilade planer och all renovering avbruten, för tillfället. Lettland är litet och starkt, men finanskrisen gör att mycket ett tag fick avbrytas. I år ska dock det nya Biblioteket troligen bli klart; ett skrytbygge mittemot stadskärnan över floden Daugava som tagit tio år att uppföra. Ibland. I värsta finanskrisen stod bygget still och förbannades för skrytbygge. Samtidigt stannade Donnersteins renovering av. De står ironiskt nog mittemot varandra, åtskilda av tiden och floden Daugava. Operan och det återuppbyggda Svarthuvudenas hus är andra sevärda byggnader. Guden Merkurius var handelsmännens skyddsgud och Svarthuvudena deras gille. Men Merkurius var också tjuvarnas gud. En lämplig parallell på många sätt, tycker letterna.

-Det går att hyra 100 kvadratmeter här för drygt 100 euro i månaden, berättar guiden Herta Jansone. Men för de flesta av oss letter är det alldeles för dyrt. Och de som har pengar tycks föredra villor i Jurmala eller nybyggda våningar.

Hon förlorade jobbet på befrielsen

Herta guidar bl a på mycket bra svenska, trots att hon inte bott eller studerat i Sverige. Hon var elektroingenjör och ensamstående mamma som en dag stod utan jobb i ett befriat Lettland där de trygga statsföretagen inte längre hängde med. Av en slump blev hon guide och hon har inkluderat hela sin livserfarenhet i sitt jobb. Tro mig, journalister är bortskämda med guider. Men Herta är en av de bästa specialguider jag haft. Hon sätter världen och skedena i sitt anekdotiska sammanhang.

De allra vräkigaste krokanhusen är oftast ritade av arkitekten Michael Eisenstein. Hans son, Sergej, blev än mer känd, som filmregissör. Alla minns barnvagnen på väg utför trappan i Pansarkryssaren Potemkin. Far och son hamnade på olika politiska sidor och lär ha försonats endast kort före faderns död i landsflykt i Tyskland 1921.

Här finns också många hus i den finska, tunga nationalromantiska stilen.

Här finns överhuvudtaget så många vackra hus att det är risk för sendrag eller brutna ben för man vill titta uppåt hela tiden.

Det är en stad för flanörer som gillar att vandra. Det är en stor och homogen stad. Men det går också att bese den från ett otal spårvagnslinjer eller med trådbuss. Många vackra hus finns även i utkanterna, de skabbiga gamla trähusen inräknade.

En marknad som har allt och charm därtill

Centralmarknaden i sina f d Zeppelinhangarer från lettiska västkusten var en av Europas största med sina 72 000 kvadratmeter och närmare 600 000 besökare om dagen från och utifrån staden, idag även många turister. Vi ser det som en delikatessbod. Men det är också billigast i stan. Fräscha och typiska grönsaker; pumpa, surkål, rabarber, gullviva i knipa för te mot förkylning, pepparrot; allt efter säsong. Rått kött och prova t ex rökt kyckling, mumsigt. Här finns honung, stans bästa svartbröd, ett otal sorter sprotas; småströmming i burk som exporteras mycket till Ryssland och USA. Här finns exotisk fisk; rökt eller färsk, som torkad vobbla, populär till öl, men också braxen och ruda. Här finns frukt och kläder som främst säljs utanför och av ryskspråkiga försäljare.

Intressant experiment lyfter goda råvaror

Riga vill ha plats på kartan som de baltiska ländernas gourmethuvudstad. Konceptet Delightfully Delicious Destination är smått genialt. Tillsammans med Latvian Chef´s club har turistorganisationen Live Riga satt upp fyra säsongers lokal ”slow food” som serveras på 30 restauranger i Riga. Menyn är inte densamma, men råvarorna. 1913 innebar det för våren björk juice, spratsfisk och rabarber, för hösten bl a tranbär och kanin, för vintern viltkött. Det betyder att de utvalda tre råvarorna för säsongen ska ingå i en av krogen skapad trerättersmeny, väldigt fritt i formen. Insider plus åt t ex på Kalku Värti, på Kalku Street i stadskärnan, där förrätten  var marinerad sill (sprats), lokal getost, sparris och svartbröd. Huvudrätten var en kyckling med kål och rabarber, rödvinssås och färskpotatis och efterrätten en björkjuicecream med rabarbersås och bär.

Ljusromantik och mörkare minnen

Riga är också evenemangens stad. Under 2013 såväl marathon som Beer Festival, Tall Ships Race och Sångarfestivalen som hålls vart fjärde. I november, varje år, är det ljusfestivalen Staro Riga (15-18 november) som bjuder på ljusinstallationer utomhus staden runt. Julmarknaden och konstelevernas smyckande av offentliga julgranar är annat återkommande (under kommunismen var julgranen förbjuden). Under 2014 öppnar Latvian National Museum en utställning i åminnelse av att det var 100 år sedan första världskriget, en svår tid i Lettland Lettland förlorade en fjärdedel av sin befolkning i första världskriget. I juni är det midsommarfestival, med traditionell midsommareld, på många platser även i Riga. I juli är det global körfestival. Hela året hålls diverse utställningar om bärnstenens betydelse och KGB:s f d högkvarter blir färdigt som det skräckkabinett över statlig terror som det är. Bland de bästa museerna är National Art Museum, Museum of War och det givna men så sorgsna Occupation Museum som närmast är din medborgliga plikt att besöka. Lettland är också känt för sina många målare och skulptörer, så gallerierna är många.

Ockupationsmuseet i Riga är ett måste

Det har nu delats på två lokaler och utökats. Det självständiga Lettland gjorde sedan en rivstart och nådde en levnadsstandard jämförbar med övriga Västeuropa innan andra världskriget. Lettland exporterade i mellankrigstiden mest jordbruksprodukter. Men ryssarna hade redan före första världskriget satsat på industrialisering. I Riga byggdes Rysslands första flygplan, stridsvagn och bil. Kameran Minox är lettisk. Och på senare år kom alla Sovjets tågvagnar och lok härifrån.

Historien har farit hårt fram med Lettland. Det är faktiskt det land som drabbats hårdast av krig i Europa, i ädel tävlan med Litauen. Ånyo skulle var tredje invånare mista livet. Judarna nästan utrotades.

Och det moderna Sveriges roll i det skådespelet är inte smickrande. När Lettland så tvångsanslöts till Sovjet vägrade många länder erkänna detta. Sverige var dock ett av de första att godkänna Sovjets våldtäkt. Därmed godkände ansvariga svenska socialdemokrater att 120 000 människor till skulle deporteras, många till en kall och långsam död. Ett enda dygn 1949 sändes 50 000 människor till Sibirien. De flesta av dessa var självägande bönder som stod i vägen för kolchosteorierna. Fram till 1953 fanns motståndsmän kvar, utan att vi sände någon hjälp. Sverige har ännu en svart fläck att göra upp med. I ett skammens museum skulle porträtt av våra eftergiftspolitiker hänga Lettland blev den baltstat som sovjetifierades mest och fick flest invandrare från Sovjetunionen.

Den gamla goda svensktiden

Inte undra på att man mindes en annan tid med vemod. Och gör det än idag. Den goda svensktiden på 1620-1709, då större delen av Lettland en del i det svenska stormaktsväldet och därmed, under 90 år, Riga Sveriges största stad.

Riga var huvudstad i svenska Livland. . Från denna tid stammar Svenska porten och Svenska Barackerna, Rigas längsta byggnad. Av krutförrådet finns inte mycket kvar. 900 svenska soldater omkom när ryssarna fick in en fullträff. Idag finns endast 200 människor som talar liviska. Kurer och Semgaller, en gång folk med egna land, är utdöda.

Sovjets kollaps räddade från ekologisk katastrof

Men hade inte Lettland åter blivit fritt 1991 hade landet inom några få år råkat ut för en ekologisk kollaps p g a all nedsmutsning. Upprensningen har gått fort.

Idag kanske EU:s blå badflagg och en myckenhet orörd natur blir av större exportbetydelse. Men ännu är t ex Ventspils en oerhört viktig transithamn bl a för rysk olja.

Problem saknas inte i detta nya EU-land. Pensionärer har det svårt Uppoffringarna har burits heroiskt, till skillnad från t ex i Grekland

Spatraditionen som helt fjärmat sig från de gamla sanatorierna och nu är skönhetsdyrkande välbefinnande har vi ägnat en särskild artikel, ”Riga - prisvärda spa med kvalitet”.

Lettland har också fina stränder, helt nära Riga och däremellan ligger f ö vargarnas och våtmarkernas djupa tallskogar med oändliga vattendrag och naturens mystik. Se artikelarna "Lettland; En sandhamn vi inte hittat ännu" och ”Lettland; Den okända västkusten en sommardröm”.

Också det en tillgång i balansräkningen på sikt.

Se mer på www.liveriga.com och Rigas bästa guide nås på hertajansone@inbox.lv

Chefredaktör. Tidigare redaktör för resetidningen Travelnet Magazine i 13 år. Innan dess reporter inom flyg- och resor med analys- och trendartiklar som specialitet i drygt 25 år på bl a Svenska Dagbladet, Stand By och Resflex och som frilans till åtskilliga resemagasin.
Dela artikeln:

Lämna en kommentar

Kom ihåg mig

Maila mig när nya kommentarer läggs till

Kopiera ordet i rutan: