Du visar för närvarande Essaouira – Den blå pärlan

Essaouira – Den blå pärlan

Essaouira är Marockos allra vackraste kuststad. Den bjuder bad, folkliv, färg, fisk och ypperligt kök utan att ännu ha drabbats av full turistinfarkt. Inte ännu, men kanske snart.

Det finns många kulturminnesmärken. Men få som lever. Det tungt befästa Essaouira riktar sina antika kanoner mot havet, men framtidens fiende kommer snarare i turistbuss och mot dem hjälper inga kanoner. Kanske blir fiskehamnen Essaouiras räddning. Trålarna, stora som valar eller jättelika valnötshalvor, vältrar sig över bränningarna, till den skyddade hamnen av bassänger, broar, portar och ornamenterade torn. Här byggs och repareras ännu och vimlet av barkasser guppar i grupper medan otaliga hundar, katter och stora havstrutar, tillsynes i bästa samförstånd, spankulerar eller står och spanar efter nya båtar med Atlantens silverskörd av fisk. Det är en rik skörd och det kan rädda staden att ha kvar sitt naturliga liv och inte bli ett museum.

Alla Marockos städer har sin egen färg. Essaourias är blå och vit. Dess murar ser ut att vara på vandring över ett spetsigt korallrev. Det är något med ljuden, dofterna, ljuset. En vattenfärgspalett. Långt in i Medinans skuggade gränder hörs havet, som ett muller ur underjorden när hela Atlanten vräker sina bränningar helt intill stadens murar i vita skumkaskader, mot himmel blå och måsars ständiga skri. Luften är mättad av havets renhet, sälta och tång.

Bakom hamnen ligger den vilande nymånen av bred, mångul strand i flera kilometer i vågskydd av Purpuröarna. Sedan långt före Kristus har staden, då under namnet Mogador, upptäckt av fenicierna, varit en viktig angöringsplats för handelsrutten från ekvatorn och Kap Verde till Europa. Här möttes också kamelkaravanerna och det byttes varor och slavar. Hit lockades även vikingarna till det dåvarande Blåland.

I dag är Mogador en elegant golfbana, bland annat för nutida vikingar. Från 1765 finns staden bakom sina nuvarande murar och gränder och dess storhetstid slutade inte förrän i början av 1900-talet, då i gengäld turister och artister började komma. Sedan dess har detta varit en drömstad för konstnärer och otaliga filminspelningar. Men så länge de inte tar över helt behåller Essaouira sin omedelbara charm, subtilt dold i ljuset och ljudet, där havet hamrar och brisen alltid närvarar.

Ett utomordentligt gott skäl att besöka Marocko är maten.

Det finns drömrätter som görs i lerkrus, exempelvis Tagine som är lamm som kokats med päron. Lerkruset låter ångan droppbildas åter på det som kokas vilket håller det mört och saftigt. Pastia, egentligen en bröllopsrätt som. när den finns, oftast måste förbeställas. Pastia är kyckling med mandel, kanel och socker inbakad i smördeg. Det kan vara en diskussionsfråga om det är förrätt eller skulle gå lika bra som dessert. Men det är lika delikat som mäktigt. Du kan äta duva och ett överflöd av fräscha saftiga grönsaker. Men frågan är om inte havets trädgård överträffar dem alla.

Marocko ligger nära fiskrika och kalla atlantströmmar och. Essaouira är en stor fiskehamn. Fisken här är en dröm med rik variation som grillad eller på annat sätt och skaldjuren står inte långt efter med pilgrimsmusslor, languster och hummer. Fast en guldskimrande grillad Doradofilé är ändå svår att slå. Lägg därtill ett stort antal inhemska viner, såväl röda som vita, av hög klass och till riktigt bra priser, liksom en kökstradition mellan arabisk och fransk och du mår som en prins vid middagsbordet.

Du kan äta ute eller på skuggade takterrasser året om. Essaouira har sin smäktande sandbukt som försvinner i gulaktigt sanddis vid horisonten med loja breda vita skummönster från Atlantens stora blå.

Marocko är ju främst ett vinterresmål. Men väder och temperatur vid kusten är ungefär som på Kanarieöarna, det vill säga runt behagliga 20-25 grader året runt. Men vi sade kusten. Den som besöker till exempel Marrakesh kommer längre in i landet där öknen bestämmer och kan pressa upp temperaturen mot 40 sommartid.

Marocko har också en rik spa-tradition till rimliga priser. Numera finns ju spa i snart sagt alla länder. Behandlingarna här är prisvärda, men miljön gör dem unika. Du har hela tiden ljudet av porlande och droppande vatten och rött, grönt och blått från lyktor i det svalkande mörker som ofta omger lokalerna med sina mosaiker och bryts av det gnistrande poolvattnet; den arabiska musiken blir ännu ett inslag i behandlingen och ett hamam med rejäl skrubb ger dig en skummande renhetskänsla inifrån och ut. Unik är också arganoljan, som i princip bara kan utvinnas i Marocko och det görs oftast i små kvinnokollektiv som tillreder trädfrukten såväl till skönhetsoljor och parfymer som till dryck och salladsolja.

I februari är våren i full blom. Smältvattnet kastar sig grönt utför bäckarna och har nästan samma färg som träden med valnöt och körsbärsblom, innan pinjen tar över, nästan blå i tonen, precis som det lätta diset kring de gnistrande snöklädda bergen. Husen och klipporna har en matt ockraton och överallt syns herdar med sina getflockar. Det är rasande vackert och friskt här uppe. Ett par timmars körning från Marrakesh, kring vilken bergen bildar en vit fond och du är uppe i närmaste skidort, Oukaimeden, en av två i Marocko. Det ligger vackert på nära 2 700 meters höjd och här finns till och med liftar. Men pister och snötillgång kanske inte imponerar på bortskämda skandinaver. Det är mer en lek för några timmar. Behållningen är snarast vägen dit och vyerna, samt att veta att man är i de snötyngda Atlasbergen, Afrikas alper, med höjder på över 4 000 meter. Den drygt 200 mil långa bergskedjan kan sägas ha snögaranti, men säsongen hoppar sig fram och solen tär. Men vackert är det.